Tamråtta Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet tamråtta

1. Tamråtta (Rattus norvegicus forma domestica) är en domesticerad form av brunråtta, vilken används som försöksdjur och sällskapsdjur.
2. Tamråttan är en genom hundratals generationer förändrad variant av den vilda brunråttan. Tamråttan har sitt ursprung som mål för blodsport i 1700- och 1800-talets Europa. Speciellt uppfödda som husdjur sedan dess finns tamråttor nu i en mängd olika färger och pälstyper. Tamråttor säljs ofta i djuraffärer, eller direkt av uppfödare.
3. Tamråttor skiljer sig fysiologiskt och psykologiskt från sina vilda släktingar och anses inte utgöra en större hälsorisk än andra husdjur, förutsatt en seriös uppfödning, till skillnad från vilda råttor som betraktas som en hälsorisk, eftersom de kan bära på och sprida smittsamma patogener, såsom salmonella. Eftersom tamråttor lever under andra förhållanden än sina vilda artfränder, är risken mindre att de drabbas av samma sjukdomar som vilda brunråttor.
4. Eftersom tamråttan liksom sin vilda motsvarighet är ett utpräglat flockdjur skall man alltid hålla minst två tillsammans, lämpligen av samma kön. Tamråttor lever längre än vilda brunråttor. Eftersom tamråttor är skyddade från rovdjur och har god tillgång till mat, vatten och medicinsk vård, är deras genomsnittliga livslängd omkring två år, och de kan ibland bli upp till 3 eller 4 år gamla, i motsats till vilda brunråttor som har en genomsnittlig livslängd på mindre än ett år.
5. Tamråttans ursprung börjar med råttfångarna på 1700- och 1800-talet som fångade råttor i hela Europa. Dessa råttfångare kunde antingen döda råttorna eller sälja dem för användning i blodsport. Råtthetsning var en populär sport ända fram till början av 1900-talet. Råtthetsning innebar att fylla en grop med flera råttor och sedan slå vad om hur lång tid det skulle ta för en terrier att döda dem. Man tror att både råttfångare och sportsmän sparade på vissa, udda färgade råttor när sporten var som mest populär, och troligtvis avlade på dem och sålde dem som sällskapsdjur. Två män som tros ha format grunden för tamråttan är Jack Black, drottning Viktorias råttfångare, och Jimmy Shaw, chef för en av de största inrättningarna för denna typ av sport i London. Dessa två män påbörjade framavlandet av många av de färgvarianter på tamråttor som finns idag.
6. Tamråttor, som en formell, organiserad hobby, började när en kvinna som hette Mary Douglas bad om tillstånd att få ställa ut sina tamråttor på Aylesbury Town Show, en utställning för tammöss som anordnades av den engelska intresseorganisationen National Mouse Club, i Aylesbury i England den 24 oktober 1901. Hennes black hooded-råtta vann det eftertraktade priset "best in show", och väckte ett intresse för tamråttor som hobby. Efter Douglas död år 1921, tynade dock intresset för tamråttor bort. Den ursprungliga hobbyn varade formellt från 1912 till 1929 eller 1931, som en del av National Mouse Club, vilken också antog namnet National Mouse and Rat Club, men när intresset för tamråttor tynat ströks "Rat" från namnet och det ändrades tillbaka till National Mouse Club. Den organiserade hobbyn kring tamråttor återupplivades 1976 med bildandet av engelska National Fancy Rat Society (NFRS). Idag finns intresseorganisationer för tamråttor i flera länder. I Sverige organiserar sig råttintresserade främst i Svenska Råttsällskapet (SRS), bildat 1983.
7. Tamråttor är mer bekväma bland människor, har minskade reaktioner på ljud och ljus, är mindre försiktiga med nya livsmedel och har bättre tolerans mot överbefolkning än vilda brunråttor. De parar sig tidigare och under en längre tid under deras livslängd. Dessutom visar tamråttor upp olika beteenden när de bråkar med varandra. Medan vilda brunråttor nästan alltid snabbt flyr en förlorad kamp, kan tamråttor tillbringa lång tid med att leka och låtsasslåss.
8. Tamråttor förekommer i många färger och teckningar. Hanar är något större än honor och vanligtvis är de också lite lugnare. (källa)