Teatereffekt Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet teatereffekt

1. Det diaboliska ryktet var något han vårdade, liksom sitt teatrala utseende i strid. Med teatereffekter undvek han sannolikt blodbad. Svartskägg var cirka två meter lång och vägde cirka 125 kilogram. Vid en tid hade han fjorton fruar. (källa)
2. Tamayo började sin verksamhet för teatern redan 1847 med Juana de Arco, efterbildning av Schiller, varefter följde ytterligare flera efterbildningar, bland andra El 5 Agosto (1848) och femaktsdramat Angela (1852), inspirerad av Schillers Kabale und Liebe. Tamayos första original är femaktstragedien Virginia (1853) i klassisk stil à la Ponsard, uppförd med stort bifall och av Quintana ansedd som den yppersta spanska tragedien. Ett samarbete med Aureliano Fernández-Guerra är det 1854 uppförda historiska dramat La ricahembra, varefter följde La locura de amor, där hjältinnan är den olyckliga drottningen Juana la Loca, Hija y madre, La bola de nieve, La esperanza de la patria, Huyenda del perejil, Lo positivo (1862), Del dicho al hecho, No hay mal que por bien no venga, Los hombres de bien och Lances de honor (1863), som av kritiken sattes i första planet av samtida dramatik och som behandlar duellproblemet från romersk-katolsk synpunkt. Tamayos yppersta arbete är Un drama nuevo (översatt till svenska på 1860-talet av Edvard Lidforss och inlämnad till Kungliga Dramatiska teatern, ny översättning i bokform "Den nya pjäsen", 1898 av Göran Björkman), där Shakespeare är huvudfiguren och Hamlets första uppförande ämnet. Tamayos dramatik är enastående i Spanien, den psykologiska utvecklingen går före teatereffekten, stilen är lapidarisk utan alla ihåliga, klingande fraser. År 1858 invaldes Tamayo i Spanska akademien, vars sekreterare han blev 1874. År 1884 blev han överbibliotekarie vid Nationalbiblioteket i Madrid. Tamayos samlade arbeten utkom 1898–1900. (källa)
3. Mottagandet var omedelbart mycket positivt. Rl på Folkets Dagblad Politiken kallade vid premiären Körkarlen för "den svenska filmkonstens i flera avseenden starkaste verk hittills, överlägset alla och oerhört överlägset de flesta tidigare svenska filmalster samt i konstnärlig utformning och i verkan på åskådaren minst fullt jämbördigt med vilket utländskt slagnummer det vara må". Svenska Dagbladets skribent Quelqu'une skrev om filmens realistiska stil: "Man letar förgäves efter överdrifter, banala teatereffekter, onödigt drastiska moment i spel, maskering och iscensättning, allt är äkta, storartat i sin helgjutenhet och framställt med en beundransvärd säkerhet i blick och grepp". (källa)
4. Illusionens effekt är att det på en scen plötsligt dyker upp spöken som kan sväva, gå genom människor, och tona in eller ut. Den tidigaste referensen till principen man funnit är från 1558, i Baptista Portas bok "Natural Magic" (eng. översättning: 1658). 1852 får fransmannen Pierre Séguin patent på sitt Polyoscope, en leksak som bygger på samma princip. Omkring 1856 kommer engelsmannen Henry Dirks på hur principen skulle kunna användas på en teaterscen, och beskriver 1858 idén för "British Association for the Advancement of Science", men ingen av ingenjörerna där visar något större intresse av teatereffekter. En beskrivning når dock professor John Henry Pepper, som löser de tekniska problemen som hindrat principen från att kunna användas i större skala, och Dirks och Pepper får i oktober 1863 ett patent på uppfinningarna. De två blir ovänner strax därpå, och Dirks glöms snart bort. (källa)