Vad betyder och hur uttalas teaterrecensent
Teaterrecensent uttalas teater|re|cens|ent.
Ordformer och varianter av teaterrecensent
Singular
- teaterrecensent
- obestämd grundform
- teaterrecensents
- obestämd genitiv
- teaterrecensenten
- bestämd grundform
- teaterrecensentens
- bestämd genitiv
Plural
- teaterrecensenter
- obestämd grundform
- teaterrecensenters
- obestämd genitiv
- teaterrecensenterna
- bestämd grundform
- teaterrecensenternas
- bestämd genitiv
Teaterrecensent är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet teaterrecensent
Som författare debuterade hon med renässansdramat Lucrezia (1912). 1917 hade hennes pjäs Kring drottningen premiär på Svenska teatern med Pauline Brunius och Gösta Ekman i huvudrollerna. Det blev en stor succé och von Horn hyllades som en lovande dramatiker. Den första svenska radioteaterföreställningen var hennes pjäs Kungens amour, som sändes den 11 januari 1925. von Horn var 1930-41 teaterrecensent vid Östergötlands dagblad samt knuten till Arbetet. Hon skrev artiklar och gav föreläsningar under hela sitt liv. Sedan 1960-talet bodde hon mer och mer i Skagen i Danmark i ett hus hon köpt för royaltyn hon tjänat på Kring drottningen. Där fortsatte hon driva Kammarteatern och idén om en samverkande nordisk teater.
Stella Viveca Parland, född 25 mars 1974 i Esbo, död 3 februari 2015 i Helsingfors, var en finlandssvensk författare och teaterrecensent (Hufvudstadsbladet), sondotter till Oscar Parland.
Vid sidan av sin film- och författarkarriär var han teaterrecensent i bland annat Vi och Dagens Nyheter 1948-1961. Mellan åren 1955 och 1960 var han gift med Kristina Hasselgren.
Efter avlagd filosofie kandidatexamen hösten 1909 flyttade Collin till Stockholm och inskrevs vid stadens högskola men tycks i praktiken initialt främst ha verkat som skådespelerska, bland annat som tillhörande ensemblen vid Lilla Teatern. Med tiden skulle Collin dock främst komma att verka inom pressen, bland annat som sekreterare på Figaro och som Malmötidningen Arbetets teaterrecensent i huvudstaden.
Genom H.C. Andersen blev hon tilldelad Anckerska legatet 1866, som hon använde till studieresor i Nederländerna, Belgien och Storbritannien för att undersöka orsakerna bakom varför kvinnor hamnade i prostitution. Upplevelserna från dessa resor skildrades i Om Stiftelserne til Sædelighedens Fremme (1867). Vid sidan om författarskapet var hon även journalist. Hon verkade som kritiker på Nord og Syd, teaterrecensent på Berlingske Tidende och från 1859 var hon fast skribent i Meïr Aron Goldschmidts skandinavistiska tidningar, däribland som anställd i redaktionen på Norden, samt som skribent för morgontidningen Danmark.
Åkerhielm var litteraturkritiker, film- och teaterrecensent i Morgon-Tidningen 1940–1952 och medarbetade i Ord och bild, BLM, Perspektiv m.fl. tidskrifter.
