Teatervärld Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet teatervärld

1. Termen används även inom teatervärlden där den mer syftar till en hyperrealism, en föreställning där vi knappt ska kunna se att det är teater utan allt sker som vore det verklighet. (källa)
2. Ödet är skriven i en helt annan stil än den balladmässiga Jenůfa. För att framställa kurortsatmosfären och dialogscenerna mellan Míla och Živny (akt I), tonsättarens feberfantasier (akt II) samt även orkesterrepetitionen (akt III), använde sig Janáček av nymodiga, korta och pregnanta motiv, som hade sitt ursprung i det mähriska språkets egenartade rytm. Den här tekniken vidareutvecklade han med stor framgång i sina senare operor. Den psykologiserande "dialogoperan", som på ett mångfasetterat sätt gav uttryck för huvudpersonernas personliga konflikter, var 1906 en innovation som föga imponerade på den tjeckiska teatervärlden. (källa)
3. Annars stod hon nu inför sin största motgång, inom just teatervärlden. Vid denna tid utvecklade hon sina tankar om förhållandet mellan män och kvinnor, med avsikten att uttrycka dessa i en teaterpjäs, resultatet kom den 20 mars 1927 då hennes drama "Världens herre" hade premiär, vilket väckt förväntningar hos allmänheten och kritikerna. På öppningsdagen närvarade rentav president Alvear tillsammans med Regina Pacini, hustrun. Vad som börjat så lovande spårade dock ur totalt. Verket fick ingen god recension, och tre dagar senare tvangs man avlägsna affischen, vilket gjorde Alfonsina upprörd. (källa)
4. Laurin spelade också en betydande roll som teaterkritiker. Hans forum var den i borgerliga, bildade kretsar flitigt lästa månadstidningen Ord och Bild, där han från 1903 till sin död skrev teaterkrönikor, separat utgivna i sex volymer under titeln Ros och ris (1913—1939). Teatervärlden speglas i alla sina former. För tragedier och lustspel var han lika öppen, men framförallt lovprisar han gärna den enskilda skådespelarinsatsen. (källa)
5. Git Kraghe föddes rakt in i revy- och teatervärlden som dotter till Strömstads välkända revypappa Kjell Kraghe. Hon har medverkat i många av hans revyer. Hon har även spelat fars och komedi, bl.a. Ray Cooneys Kuta och kör. Hon medverkade i Staffan Götestams pjäs Ryck mig i slipsen på Göta Lejon i Stockholm. Hon har framträtt som sångerska i TV och gjorde en roll i kriminalserien Polisen och domarmordet 1993. (källa)
6. Strukturen i Jelineks verk har en experimentell ansats, med en osäker inledning som sedan övergår i kaos. Att pjäserna skiljer sig från de mer välkomponerade pjäserna i den engelskspråkiga pjästraditionen kan vara en av orsakerna till att den anglosaxiska teatervärlden inte sätter upp Jelineks pjäser i någon större utsträckning. Själv anser Jelinek att hennes verk inte ska läsas som realistiska stycken, utan som etisk-satiriska texter. Detta menar Jelinek har gjort att kritiker – framför allt i tyskspråkiga länder, där förväntningar på att verk ska vara realistiska – har läst romaner som Lust (1989), där ett par går från manisk sexualitet till barnamord, som en analys av patologi, snarare än som en liknelse. Flera av hennes rollfigurer kan beskrivas som "starkt destruktiva". På samma sätt har tyska läsare ofta förbisett humorn i hennes texter, en humor som hon bland annat fått från den judiska kulturen. Hennes postmodernistiskt anlagda stil innebär att hennes texter inte alltid är lättlästa. (källa)
7. Programbladets vers och refräng nummer två handlar om teatervärlden och nämner Inga Tidblad på Dramaten, och nummer tre om Hollywood-film och om aktualiteter på den stockholmska teater- och revyscenen. (källa)
8. Didier Golds pjäs La Houppelande var i början av 1910-talet en kassasuccé i den parisiska teatervärlden. I Émile Zolas anda skildrar det dystra dramat med känsla och inlevelse de lägre klassernas levnadsomständigheter i storstaden. Handlingen utspelas från solnedgång till sent in på naten. Det efter hand allt tätare mörkret är inte bara avsett att ge stycket dess stämning och atmosfär, utan har också en symbolisk betydelse. Själva manteln är en dubbeltydig symbol. Den är sinnebild för familjesamhörigheten, en skyddande svepning, men står samtidigt även för motsättningarna och döljer avgrundsdjupa illdåd. (källa)
9. I tidens anda skapade Cilea ledmotiv och temata som erinrade om tidigare händelser, mestadels lyckade, inställsamma melodier som han fogade samman i ett uppluckrat system. Varje huvudgestalt erhöll en karakteristisk musikalisk profil: greve Maurizio fick en ungdomlig, lidelsefull cantilena. Furstinnan ett kraftigt rytmiskt mörkt hatmotiv förenat med genomslagskraften i ett övervägande mörkt mezzosopranläge. Men han skänkte Adriana ett av sina mest ömsinta melodiska uppslag. Melodin presenteras redan i första aktens öppningsscen i ett slags entréaria och karakteriserar titelrollen genomgående ända fram till operans slut. Scribes original är ett pikant intrigstycke, som ger en träffande beskrivning av teatervärlden bakom kulisserna, en historierande framställning av barocken och med fina poänger, som ibland låter helheten nå komedins höjder. Med Massenet och Puccini som förebilder utnyttjade Cilea även komikens möjligheter, det vill säga senromantikens franska Opéra comique-stil. I gruppscenerna slår Cilea an en lätt och elegant, ofta humoristiskt färgad samtalston. Grundstämningen är emellertid allvarlig, rent av känslosam. (källa)
10. Goffman använder metaforer från teatervärlden i analysen av vardagslivet. Aktören uppträder på en scen, observeras av publiken, och drar sig tillbaka bakom kulisserna för att förbereda nästa föreställning. I samspelet mellan människor utgör alla på samma gång publik och aktör. (källa)