Telefonförbindelse Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet telefonförbindelse

1. För högre hastigheter (>, 9600 bit/s) över publika telefonnätet ligger svårigheten i att utforma modemets signalering så att telefonförbindelsens begränsningar i form av frekvensområde, dämpning, fasförskjutning och så vidare undviks så effektivt som möjligt. Även avvägningen mellan att öka hastigheten, med följden att fler fel i överföringen inträffar, är en kompromiss som behöver göras. Under optimala förhållanden är en överföringshastighet på högst 56 kbit/s nedströms och 48 kbit/s (33,6 kbit/s?) uppströms möjlig. Detta ligger nära den kapacitet de digitala växlarna reserverar för ett samtal. Mellan två abonnentmodem är den högsta överföringshastigheten 33,6 kbit/s (48 kbit/s?). (källa)
2. I väntan på gynnsamt väder för överfarterna, det vill säga blåsigt med dis eller dimma, förtöjde blockadbrytarna i närheten av Dicto och Lionel vid Lahälla. Här utfördes också mindre reparationer. Lysekilbor med nazistiska sympatier rapporterade de brittiska båtarnas aktiviteter till tyska myndigheter. Svenska myndigheter hade i början av 1944 fått underrättelser om att tyskarna förberedde sabotage mot Dicto och Lionel med magnetminor på deras ankarplatser. Vakthållningen med svenska soldater vid Brofjordens mynning utökades, och norrmän och engelsmän förbättrade vakthållningen på fartygen som också strålkastarbelystes nattetid. De svenska myndigheterna oroades av det växande antalet suspekta svenskar som bosatte sig i Lysekil, och därför undersöktes alternativa lastningsplatser. Hunnebostrand utsågs till reservplats dit lasten, av lokalbefolkningen kallad "smördrittlarna", fraktades med lastbil från järnvägsstationen i Dingle. Om någon i området runt Lahälla talade om kullagertrafiken i telefon, bröts den dåtida manuellt kopplade telefonförbindelsen omedelbart. Brev som berättade om båttrafiken kom aldrig fram. (källa)
3. Transporterna löstes genom pråmar i Säveån. 1856 invigdes den första sträckan på Västra stambanan mellan Göteborg och Jonsered. 1877 upprättades den första telefonförbindelsen i Göteborg, mellan staden och Jonsered. Jonsereds ställning som industriort markerades 1903 då det nya moderna kraftverket, Jonsereds kraftverk, invigdes. Jonsered besöktes av kung Oscar II 1901 som bland annat tittade på uppförandet av kraftverket. 1913 skedde ett ras vid järnvägsbanken vid Aspen som blev känt som Jonseredsraset. Kring 1914 stod dagens dubbelspåriga järnvägstunnel klar som ersatte det tidigare spåret som korsade fabriksområdet. Ett stickspår ledde in till fabriksområdet. (källa)
4. I samband med första världskriget nedmonterades maskineriet till mistluren 1915 och sändes till Kockskärs fyr i Estland. Efter Finlands självständighet 1917 sändes två bevakningsfartyg till Mariehamn, vilka hade till uppgift att möta inkommande fartyg och lotsa in dem till Mariehamn med hjälp av sina sirener. Denna aktivitet avbröts 1919 då mistluren på Kobba Klintar fick nytt maskineri installerat. Under 1922 upprättades en telefonförbindelse då en ledning drogs ut via Espholm. Under 1936-1937 byggdes en ny hamn med vågbrytare och pir. (källa)
5. 1931 fick Håven sin första telefonförbindelse över Lobonäs med 13 kilometer ledning och vidare över Los. Först i slutet på 1940-talet fick Håven elektricitet. (källa)
6. Under första decenniet spelades mätdata in på magnetband som skickades till Stockholm för analys. I början av 1980 installerades ett nytt system för att digitalisera mätdata och överföra dem över en telefonförbindelse. En PDP11/10 stod för datorkraften som behövdes för digitalisering. Strax efter att det nya datainsamlingssystemet fanns på plats så automatiserades driften av stationen i syfte att sänka kostnaden. Sedan 1983 har Hagforsobservatoriet varit obemannat. (källa)
7. Ön ligger i Fjällbacka skärgård, i stort sett mitt emellan Fjällbacka och Grebbestad med Otterö som nordlig granne. Ön har ingen väg- eller färjeförbindelse. Närmaste naturliga angöringsplatser på fastlandet för båtar från och till ön är Långesjö i Veddökilen samt Kämpersvik som båda ligger på fastlandet tvärs över den ca 400–800 meter breda Musöfjorden. Under 1950-talet fick ett flertal hus telefonförbindelse, men ön fick inte el förrän slutet på 1970-talet. (källa)
8. När flygbaserna i Bas 60 systemet byggdes ut så anlades på varje bas en fortifierad bunker, kommandocentralen, varifrån den minutoperativa verksamheten på basen skulle ledas. Bunkern som innehöll ett ledningsrum och ett apparatrum byggdes någon kilometer från bansystemet för att den inte skulle kunna slås ut av ett kärnvapenanfall mot huvudbanan. I ledningsrummet fanns två panelrader som användes för att manövrera olika telefonförbindelser och utrustningar, samt basradion. På den bakre raden satt Vakthavande officeren och hans biträde. I panelen fanns möjlighet att koppla startorderförbindelsen till valfritt framom, utlösa flyglarm och att koppla samtal internt inom anläggningen, eller via anslutningen till telefonväxeln även komma i kontakt med abonnenter utanför kommandocentralen. I främre raden satt Trafikledaren med sitt biträde, de kunde leda flygplan med hjälp av flygradion samt manövrera utrullningshindret, inflygningsljus och banljus på huvudbanan. För leda flygplan till basen så hade man även en pejlindikatorn som visade riktningen till anropande flygplan. Trafikledaren hade också förbindelse till basens luftbevakningstorn och kunde informera om egna starter och landningar som luftbevakaren sedan kunde rapportera vidare till luftförsvarsgruppcentralen. I främre panelraden fanns även luftvärnsorienteringsunderofficeren. Han kunde med radio eller trådförbindelse orientera luftvärnet runt basen om egen flygverksamhet, för att undvika vådabekämpning. Orienteringsmottagaren markerade fientlig flygverksamhet på luforkartan i ledningsrummet genom att lyssna på luforsändningarna från sektorns luftförsvarscentral. Tablåmarkören stod vid en karta över basen och markerade var flygplan befann sig på basen och vilken status de hade. Slutligen så fanns det även en växeltelefonist i centralen. (källa)
9. Telefonen patenterades 1876 av Alexander Graham Bell och redan 1877 fanns telefon i Sverige. I början krävdes uppkoppling med namnanrop hos telefonist. Det var först när antalet abonnenter växte och telefonnummer infördes, som behovet av telefonkataloger uppstod. Den första svenska tryckta telefonkatalogen publicerades 1880 av Stockholms Telefonförening och omfattade deras 156 medlemmar. De första katalogerna hade adresskalendrar som förebild vilket förekommit i större utsträckning i Sverige sedan mitten av 1800-talet. 1889 gav Kungliga Telegrafverket ut sin första telefonkatalog, som hette "Telefonförbindelser i Stockholm och å andra därmed förbundne orter", som omfattade 320 abonnenter, och bestod av ett grått häfte på 14 sidor. Redan i november samma år hade den vuxit till 32 sidor och 188 stockholmsnummer. Flottans station hade telefonnummer 1, Riksbanken hade telefonnummer 27 och Aftonbladets redaktion nummer 104. Stockholms slott hade nio ledningar, varav kungen förfogade över en dubbelledning med telefonnummer 30 och 54. (källa)
10. Stockholms infrastruktur och kommunikationer. Arbete för etablerande av Stockholms frihamn och bättre telefonförbindelser i början av 1900-talet, tunnelbanans byggnad och utbyggnad till förorter, ringleders byggande för att underlätta fordonstrafik, utbyggnad av järnvägen, bl a ett tredje spår genom Stockholm, förbindelserna till Arlanda och bevarandet av Bromma flygplats. Däremot har organisationen intagit en kritisk hållning till Spårväg City och till trängselskatt. (källa)