Tempusböjning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet tempusböjning

1. Det finns också fall med finit verb framhävt genom placering i satsens början. Dessa satser får förutom inledande tempusböjt huvudverb (i presens eller preteritum) ytterligare ett finit verb på plats nummer 2: likadant tempusböjd form av göra. Resultatet blir satser som Städar gör hon sällan och Fikade gjorde vi ju i förmiddags. Dessa satstyper är de enda (i svenskan) som kan ha två finita verb, vilket annars går emot definitionen av "sats". Man kan säga att satsens första verb, det med semantiskt innehåll, trots sin tempusböjning fungerar som objekt i satsen, vilket det även kan göra tillsammans med ett egentligt objekt: Åt mat gjorde vi för en timme sedan. Satserna av dessa slag påminner om till exempel engelskans do-omskrivna satser (dock med en annan funktion), men skiljer sig från det engelska exemplet (förutom genom ordföljden) genom att också huvudverbet blir finit (tempusböjs). (källa)
2. Pirahã använder också suffix som anger uppenbarhet, eller vilken kunskapsgrund man har för ett visst påstående. Det är en grammatisk företeelse som saknas i svenskan. Ett sånt suffix är /-xáagahá/, som förmedlar att talaren själv har bevittnat den händelse som omtalas. Det finns andra suffix som anger om talaren har fått kunskap om en händelse genom till exempel vad andra har berättat. Språket har även en utvecklad aspektböjning. Däremot saknas tempusböjning (dåtid, nutid, etc). (källa)
3. Mishnahebreiskan påvisar flera förändringar jämfört med bibelhebreiskan. Vissa men inte alla har behållits i modern hebreiska. Mishnahebreiskan byter oftast ut bibelhebreiskan konstruktform med של 'av' och saknar "waw-consecutive" för tempusböjningar. Dåtid uttrycks genom användande av samma form som i modern hebreiska, t.ex. (Pirke Avot 1:1): "משה קיבל תורה מסיני". ("Moses fick Toran från Sinai"), Kontinuerligt förflutet uttrycks genom användandet av nutidsform till skillnad från bibelhebreiskan, men har behållits i modern hebreiska, t.ex. (Pirke Avot 1:2): "הוא היה אומר" ("Han brukade säga"). Framtid kan uttryckas genom användandet av עתיד + infinitiv, t.ex. (Pirke Avot 3:1): "ולפני מי אתה עתיד ליתן דין וחשבון". (källa)