Termitbo Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet termitbo

1. Parningstid inträffar under regnperioden. När det sedan blir dags att lägga äggen söker honan upp ett aktivt termitbo. Där gräver hon en tunnel in mot mitten, 50-60 centimeter djup. I slutet av tunnel gräver hon en håla och lägger 10-17 ägg. Därefter fyller hon igen tunneln och termiterna reparerar sina gångar. Termitboet är en perfekt plats för äggen att utvecklas, eftersom termiterna reglerar temperatur och luftfuktighet nogsamt i sitt bo. (källa)
2. Jättemyrsloken med en vikt på omkring 30 kilogram är den största representanten för myrslokarna medan den minsta arten silkesmyrsloken bara väger 230 gram. Arterna kännetecknas av en lång rörformig nos utan tänder och en mycket lång tunga. Vid de främre extremiteterna finns påfallande långa och skarpa klor som används för att öppna termitbon och för att försvara sig. Klornas antal är beroende på art: två hos silkesmyrsloken, tre hos jättemyrsloken och fyra hos tamanduorna. Klorna vid de bakre extremiteterna är inte lika kraftiga. Jättemyrsloken långa svans är yvigt hårbeklädd medan svansen hos de andra arterna bär kort päls. Dessutom kan trädlevande arter använda svansen som gripverktyg. De har små öron och ögon men deras luktsinne är mycket väl utvecklat. Tamanduorna är vanligtvis gulvita med ett svart band (liknande en väst) som går utefter hela sidan på kroppen medan silkesmyrsloken har en silvergrå till gulaktig päls med en smal längsgående mörk strimma på ryggens topp. (källa)
3. I motsats till de flesta andra svindjur är vårtsvin aktiva på dagen, bara under dagens hetaste timmar vilar de i buskansamlingar eller under träd. De gömmer sig på natten i grottor, tomma termitbon, men främst i bon som tillfälligt lämnats av nattaktiva jordsvin. (källa)
4. Jättebältan har 15 cm långa klor, vilket är rekord i hela djurriket. Arten har inga problem att öppna stenhårda termitbon. (källa)
5. Hyenor är revirhävdande djur. Revirets storlek beror på art och på tillgång till föda. En jordvarg har ofta ett revir som är 1,5 till 4 km² stort och innefattar cirka 3000 termitbon. På afrikanska savanner, med många bytesdjur, är reviret för fläckig hyena ungefär 20 km² stort. I torra regioner av södra Afrika överstiger reviret för fläckig hyena och brun hyena ibland 1000 km². Revirets gränser markeras med vätska från analkörtlarna. Vätskan har en vit- till gulaktig färg och en besk lukt. Hyenan markerar genom att huka sig och placerar stjärten och lämnar vätskan på gräs eller andra objekt. Fläckig hyena markerar ofta bara revirets utkant men hos de andra arterna förekommer doftmärken även i territoriets inre. Dessutom har alla hyenor vid revirets gränser och längs vanliga vandringsleder särskilda platser där de lämnar sin avföring. Hittas en främmande individ i reviret försöker hyenan jaga bort inkräktaren. Med undantag för fläckig hyena reser de ragg och sprider svansens hår. Om inkräktaren inte ger sig, drivs den ut ur reviret. I sällsynta fall uppstår strider där individerna biter varandra. (källa)