Tidningsreferat Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet tidningsreferat

1. Till kapplöpningstävlingarna hade 20 personer anmält sig. Dessa hade delats upp i fem lopp med fyra deltagare i varje på en 400 alnar (nära 240 meter) lång bana. De fem vinnarna från varje lopp möttes sedan i en final på en 850 alnar (drygt 500 meter) lång bana. Vinnare av finalen blev smedlärlingen Olof Jönsson från Glumslöv med en tid på 1 minut och 54 sekunder. Han var så utmattad vid målgången att enligt ett tidningsreferat från Helsingborgs-Posten "man måste stödja honom och till hans vederqwickelse anskaffa ett glas vatten: då deremot hans farligaste medtäflare, spelmannen Olof Olofsson från Råå, hwilken utan tvifwel på 1 000 alnars bana wunnit priset, befann sig så lite fatigerad, att han gerna med uppspelandet af en polska kunnat återkalla sin besegrares flydda lifsandar.". (källa)
2. Han värvades till Åtvidabergs FF som 16-åring av klubbens ledare Bertil Ljungquist (född i Osby) och blev redan från början publikfavorit. Under hans fem år i Åtvidabergs FF var laget tre gånger mycket nära att nå en allsvensk kvalplats. På sina 97 seriematcher för Åtvidaberg gjorde Magnusson 40 mål, och antalet målgivande passningar uppgick enligt beräkningar från tidningsreferat till närmare 90. (källa)
3. Lesjöfors började klättra i seriesystemet och spelade från 1943 i Division II. Flera år i rad nådde laget kvalserien men misslyckades att ta sig upp till högstaserien. Publikintresset växte och klubben med stöd från bandybaronen de Geer och bruket satsade på att skapa ett starkt lag. Säsongen 1950 gick laget obesegrat genom Division II, och vann alla fem seriematcherna i utklassningsstil och noterades för 46-0 i målskillnad. Lesjöfors slog sedan Västerstrands AIK med 2-0 och Ljusdals BK med 5-4 i kvalet till Division I, och gick vidare dit för första gången efter fem tidigare missar i kvalspelet. I tidningsreferaten började man allmänt efter Lesjöfors IF:s framgångar, att tala om "bandybaronerna". Sedan 1978 återfinns namnet på de röda matchtröjorna. Åren 1950-1953 bedrev klubben landhockey i Sverige, och blev bland annat svenska mästare 1953. Verksamheten bedrevs mest som sommarträning åt bandyspelarna, och detta var långt före landhockey under 1970-talet blev en relativt etablerad gren i Sverige. (källa)
4. Eftersom Balders hage inte räckte till för ÖIS, startade 1906 ett arbete för att hitta en ny lösning. Bland annat en kraftfull medlemsvärvning, professionella brottningsmatcher och bazarer skapade kapital och 1907 hade man en behållning på 12 000 kronor för ändamålet. ÖIS ordförande Wilhelm Friberg och Hugo Levin, fotbollsspelare och sekreterare i ÖIS, var de som var drivande i byggandet av Walhalla idrottsplats. Man skrev kontrakt på marken med staden i februari 1908, och redan den 6 september 1908 invigdes Walhalla av landshövding Gustaf Lagerbring. Ett samtida tidningsreferat från invigningen, berättar: "-- Löparbanan med sina doserade kurvor kan jämföras med vilken som hälst av de bästa i England. Omkretsen är 408,88 meter. Inom löpbanans Östra långsida är hastighets- och häcklöpningsbanor. Alla dessa banor äro af slagg och så ordnade, att vatten efter regn snart suges upp. Fotbollsplanen inom löpbanan är äfven af allra bästa beskaffenhet. Dräneringen har gjorts med stor omsorg. Åskådarplatser finns för omkring 8.000 personer. Valhalla är omgifvet af ett tre meter högt plank. Huvudentrén är åt Skånegatan. Entrén är öfverbyggd af läktaren, som rymmer 1.300 personer Ingångarna äro sex, alla försedda med räkneapparater. Entrén, staketet runt hela platsen samt läktaren äro målade i ljusa, glada färger. Öfver huvudentrén läses: Manlig idrott fädrens arf.". (källa)
5. På kvällen söndagen den 29 augusti samlades mellan 400 och 600 ungdomar mellan 13 och 18 år, i pressen beskriva som "mods", på Götaplatsen i centrala Göteborg. Enligt tidningsreferat kastade de glasflaskor, blomkrukor och jord på polisen och allmänheten. Ett tiotal ungdomar anmäldes för olika förseelser, bland annat polismisshandel och förargelseväckande beteende, medan 7–8 personer greps. (källa)
6. Den andra Ungernmatchen utspelades 7 november på Üllői úti stadion (Ferencváros hemmaplan) i Budapest. Blågult, som tagit sig till tävlingsarenan via en enligt uppgift omskakande tågresa, var nederlagstippade mot vice världsmästarna från 1938. Matchresultatet blev dock mycket oväntade 2–7, efter 2–2 i paus och fem svenska mål under andra halvlek. Målskörden avspeglade på inget vis spelet ute på planen, där ungrarna hade en närmast konstant press mot det svenska målet och gjorde allt utom mål. Svenska tidningsreferat berättade om 10–1 i hörnor till Ungern, liksom två ungerska stolpträffar och ett skott i ribban samt en mängd kvalificerade räddningar av målvakten Gurra Sjöberg. (källa)