Tidvatten Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet tidvatten

1. Abrasion (abrasionsvittne) inom geologi är ett annat ord för vågerosion, dvs nedbrytning av kuster och stränder genom inverkan av vågor, bränningar, tidvatten och kustströmmar. Det betyder att abrasion är ett samlingsnamn för vågornas erosiva verkan. Abrasion kan även syfta till en mekanisk nötning av en klippyta, som skapas av friktionen mellan klippan och små rörliga partiklar (sandkorn, lerpartiklar) som transporteras av vind, vågor, glaciärer, gravitation eller rinnande vatten. Abrasionens intensitet beror på hårdhet, koncentration, hastighet och massa på de rörliga partiklarna. (källa)
2. En hamn (symbol ⚓) är ett område vid hav, sjö eller flod som erbjuder ett naturligt eller konstgjort skydd mot vågor eller tidvatten för ankrande fartyg. Den är vanligen byggd så att båtarna kan placeras så att det är lätt att flytta varor och personer mellan båt och land. En stad som har hamn kallas inom sjöfarten för hamnstad. (källa)
3. Storskalig hydrografi bedrivs av nationella och internationella organisationer, som utger sjökort och annat deskriptivt material för navigering. Den viktigaste internationella organisationen är International Hydrographic Organization. Till hydrografin hör även studiet av tidvatten, havsströmmar, vågor, havsdjup, samt katläggning av rev, klippor och fiskstim som kan påverka sjöfarten. Till skillnad från oceanografin behandlar hydrografin strand- och hamnområden, samt andra centrala platser för sjöfart, som var fyrar finns och andra vägmärken som underlättar navigering. En angränsande vetenskap är batymetrin, som kartlägger och beskriver havsdjupens topografi. (källa)
4. Tidvatten avser variationer i havsvattnets nivå med perioder på ungefär ett halvt dygn. Månens (och solens) gravitation orsakar flodberg på båda sidor av jordklotet. Dessa vattenansamlingar rör sig över havets yta eftersom jorden roterar kring sin axel. (källa)
5. Som mangrove betecknas olika träd och buskar som lever i salt eller bräckt vatten i tropiska eller subtropiska kustregioner med tidvatten över hela världen. Mangrover förekommer i olika familjer av divisionen fröväxter och räknas därför inte som systematisk grupp. (källa)
6. Marskland (ty. Marschland, av ned. marsch, lågt beläget ställe), eller marsk, är ett vid havskusten beläget, av tidvatten påverkat, flackt slättland, som är så lågt, att det vid flodtiden delvis eller helt och hållet översvämmas, och som bildats genom en med tiden uppkommande anhopning av sand på den förutvarande grunda strandbottnen. De sandpartiklar, som vid "flod" förs med havsvattnet upp över marsklandet, blir, när vattnet vid ebb åter drar sig tillbaka, till stor del kvarliggande, och efter hand bekläds marken med en ganska rik gräsvegetation, som ytterligare kvarhåller och sammanbinder sanden. Därigenom blir ytan allt högre och nås alltmer sällan av "floden". Marken tjänar då till betesmark, eller instängs den mot havet med konstgjorda fördämningar och odlas. Marskland finns bland annat vid Nederländernas och nordvästra Tysklands kuster. (källa)
7. Som mangrove betecknas träd och buskar som lever i tropiska eller subtropiska kustregioner med tidvatten. Mangrover ökar stabiliteten i marken. Mangroverötter har dessutom god förmåga att tolerera salt. (källa)
8. Strand är gränsområdet mellan öppet vatten och fastare land. Stränder kan i vissa fall ha torvbildande vegetation. De kan vara skogbevuxna och skogen kallas då strandskog eller strandsumpskog. Stränder påverkas ofta av vågor och tidvatten. (källa)
9. Ett sjögräs består av tre basala delar: blad (antal, storlek och form varierar mellan arter och populationer), rhizomer (rotlöpare) och rötter. Alla sjögräs är klonala växter, vilket betyder att en individ består av ett antal skott, som sitter ihop med en rotlöpare. Därigenom är sjögräsen ängsbildande, och kan utgöra stora landskap eller ängar under vattnet i grunda havsområden. Djuputbredningen ligger på c:a 0–10 m, och beror på mängden ljus som når plantorna eftersom de fotosyntetiserar (och därför är ljuskrävande). Förutom ljus, så begränsas sjögräsens utbredning av andra abiotiska faktorer som sedimenttyp, salthalt, tidvatten, vattenströmmar, vattentemperatur, och så vidare. Eftersom sjögräsen inte är ensamma i sitt ekosystem, påverkas de också av så kallade biotiska faktorer som konkurrens (t.ex. med andra sjögräs och alger), betning från växtätande djur, och så vidare. (källa)
10. Vid havet bildas breda bälten av havsstrandängar framför allt på långgrunda stränder som påverkas av tidvatten. I Sverige är havsstrandängarna vanligen ganska smala, både för att tidvattnet är obetydligt och för att merparten av kusterna påverkas av landhöjningen. De största strandängarna finns vid Öresund från söder om Limhamn till Skanör. Havsstrandängar har tidigare i mycket stor utsträckning varit betade. (källa)