Tillbe Synonymer Betyder Uttal

• avguda
• dyrka

Hur används ordet tillbe

1. Avgudadyrkan, även ibland kallat idolatri, är en form av synd, främst inom monoteistiska religioner. Själva existensen av begreppet förutsätter att det finns en enda, sann gud, och att denne gud förväntar sig folkets tillbedjan och dyrkan, men att folket i stället väljer att tillbe andra gudar, avgudar, vilka antas vara verkliga eller inbillade, eller helt enkelt att folket ägnar för mycket av sin tid och uppmärksamhet åt annat än att dyrka sin gud. (källa)
2. Lovsången sköts vanligen av så kallade lovsångsledare och lovsångsteam. Dessas uppgift är att hjälpa, uppmuntra och inspirera församlingen att tillbe och komma närmare Gud. (källa)
3. Enligt den reformerta tolkningen av De tio budorden bryter också tillbedjan av nattvardsbrödet i monstransen mot det andra budordet (Andra Moseboken 20:4: "Du skall inte göra någon avbild eller bildstod...Du skall inte tillbe dem..."). (källa)
4. Vidare ser katolsk teologi en kontinuitet mellan mässoffret och det gamla förbundet mellan Gud och Israel. I detta förbund stadgades om tempeloffer, såväl lovoffer (för att tillbe Gud) som propiatoriska offer (för att återköpa för synder) - främst bland dessa en syndabock som offrades för att symboliskt gottgöra för folkets försyndelser under det gångna året. Under sin flykt från Egypten instiftades sedan den judiska påsken som en rituell påminnelse om Guds bistånd in i det nya livet. Härvidlag spelade lammet en central räddande roll, varför lammet, som återfinns i Johannes uppenbarelsebok, fått symbolisera Jesu offerdöd. Ur katolsk synvinkel är detta svaret på varför Jesus lät brödsbrytelsen infalla under just denna måltid: i det nya förbund, för vilket det gamla förbundet var en förebådande bild, är Jesus både syndabocken och källan till Guds bistånd (nåd) in det nya livet (livet med Gud, det eviga livet). Kristus inrättade således inte i första hand en vänskapsmåltid, utan förebådade sin egen död och instiftade därvid det nya förbundets offer, det rena, oblodiga offret varigenom Guds nåd bortom tid och rum utgjuts över världen. Han inrättade i samma stund det nya prästerskapet, vars ansvar det är att förvalta den kristna uppenbarelsen och frambära mässoffret. (källa)
5. Näst efter Mose räknar judendomen Elia som den störste profeten. Hans verksamhet omtalas i Första Kungaboken 17 – Andra Kungaboken 218. Elias stora uppgift var att föra folket tillbaka till tron på den ende Guden – Herren, sedan de även börjat tillbe Baal, en kanaaneisk fruktbarhetsgud. En av Elias lärjungar – Elisha eller Elisa – tog upp hans fallna mantel (därav detta uttryck) och verkade i hans anda (Första Kungaboken 19:19 – Andra Kungaboken 13:21). Elia och Elisha levde på 800-talet f.Kr. Enligt profeten Malaki (4:5) skall Elia i ändens tid komma tillbaka. (källa)