Tillskära Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet tillskära

1. Blåtröjan är en knälång rock med färggranna silkesbroderier i flätsöm, benämnt laskning på leksandsmål. Laskningarna är stora över axlarna och mindre framtill, på sidorna samt baktill kring midjan. Runt kragen, axlarnas kant och utmed framsidans tillskärning sitter en röd kant. Den bärs numer främst vid högtider som midsommarafton men är den variant på rock som bärs vid festligare vardagliga tillställningar, exempelvis av spelmän vid dans. Den bärs till inte tillhäktad, vilket speglar den mer uppsluppna användningen jämfört med den allvarligare alltid tillhäktade kyrkrocken (se nedan). Förr användes blåtröjan inte i kyrkan men numer används den på samma söndagar som kullorna bär raskmajd (se ovan). (källa)
2. Efter det inledande avsnittet betecknade Margareta Sjögren (16.1) det som monoton tjatig grådaskighet som utmärkte det äkta paret Bjurhoff, vilken föreföll mer temperamentsfylld än en plötslig klarsyn om livets flykt. Det smakade överhuvudtaget konstruktion om det mesta där föga kändes upplevt och miljöerna kändes onaturliga. Sjögren noterade dock om det följande avsnittet (23.1) att där kom i alla fall ett inslag av mer giltig mänsklighet genom läkaren Gösta mitt bland alla dessa otympligt tillskurna situationer. Folke Hjort är en stark rollframställare och han blev nu direkt rörande. Men i övrigt upprepades de befängda beteendemönstren med medelålders människor som försöker roa sig som tonåringar. Samma recensent fortsatte (30.1) på samma tema och menade att det föreföll som om Bratt och Hjulström inte varit hemma i denna artificiellt utställningsmässiga medelklassmiljö som de velat skildra. De visade hur genuint främmande de var för denna art av människor när de oavbrutet motade in dem i ett tonårsbeteende. Inför följande avsnitt fortsatte Sjögren (6.2) att Bratt och Hjulström mer och mer fjärmat sig från verkligheten. De borde åtminstone låta sina personer tala vanlig svenska och ta reda på lite elementära kunskaper om hur människor lever och bor. Vid slutsummeringen av serien (6.3) sammanfattade Margareta Sjögren det hela som att det vore att tillerkänna paret Bratt och Hjulström ett mått av skarpsinne som serien saknat om man säger att de varit ute för att sticka hål på den välutbildade medelklassen. Den valhänt utförda avsikten spred bara olust och beklämning genom sin schematiska ytmässighet. De hade velat att vi skulle uppfatta den som tom och mållös i sin statusjakt som effektfull kontrast placerat in det nära nog idealistiska arbetarparet, tryggt förankrat sin klass som idealiserades lika ytligt som de andra karikerades. Till detta bidrog Margita Ahlins och Tommy Johnsons utomordentligt fina rolltolkningar. Annars var skådespelarinsatserna av egendomligt skiftande kvalitet med Sven Wollters överdrifter eller Roland Hedlunds stereotypa sprattelgubbe till direktör. Stig Torstensson har aldrig visat sig vara någon nyansernas mästare och brast mest i trovärdighet, bland annat i sitt utbrott mot hustrun, spelad av den utomordentliga Christina Stenius. (källa)
3. Till de mer kritiska hörde Karl Ragnar Gierow i SvD som uppfattade Nattens lekar som en mellanbok där några av novellerna "äro raskt tillskurna efter moderna standardmått av ett stoff, föga stadigare än kejsarens nya kläder, och sänka därigenom samlingens värde". Men han tyckte samtidigt att boken var löftesrik: "Vad Dagerman med sina givmilda uttrycksmöjligheter och sin uppslagsrika fantasi åstadkommer, när han riktigt tagit verkligheten i besittning, bör kunna bli något mindre vanligt". (källa)
4. Boan började användas under 1600-talet men kallades då palatin. Namnet boa kom i bruk på 1820-talet. Boan var tidigare, lång, rund och ganska smal. Mot slutet av 1800-talet blev den kragformigt tillskuren och utbredd i nacken. Senare blev den jämnbred, platt och gärna lång. Under 1880-talet kom plyschboor på modet, och omkring 1900 boor i fjäder eller chiffong. Under början av 1900-talet blev boor av naturskinn populära. (källa)
5. Den första solfjädern var väldigt stor, nästan 30,5 centimeter bred med en spännvidd på 180 grader. Över hela solfjädern var välbalanserade sammansättningar av feta putti målade i ljusa färger, som oftast förbättrades med guld. Stommen på dessa solfjädrar var av lätt dekorerade pinnar av sköldpaddsskal, men elfenbenstommen hade en nästan identisk form vilket tyder på att de kan ha samma ursprung. Det finns solfjädrar av den här sorten i Schreibers kollektion vilka liksom i Frankrike hade motiv föreställande Ludvig XIV med gemål. Scenen är målad som om den från början var planerad att vara rektangulär men blivit tillskuren till en solfjäders klassiska form som ibland innebär att valbågarna blivit beskurna vilket bidrar till en teatralisk känsla. Ett exempel i Scheibers kollektion är The Lovers' Agency, scenen utspelar sig i en klassisk byggnad på en ö där älskande par närmar sig bord täckta av ett grönt tyg får kort med inskriptionen "Congé pour un Amant Constant" etcetera. Ett annat exempel är The toilet. Detta är en scen av en kvinna vid sitt toalettbord i ett rum som är fullt av blommor utspridda då hennes älskare kommer in. I Walkers kollektion fanns två mer avlägsna solfjädrar av denna typ men med klassiska scener av Diana och Endymion och Phoebus galavagn och längs den nedersta kanten är blommor målade. I den här gruppen av solfjädrar finns det även ett antal enklare varianter med scener av apelsinträd i krukor täckta av putti och draperier. (källa)
6. Kronprinsens brudgumsdräkt är sydd i ett pärlemorskimrande silvertyg. Att bära en vit eller silverskimrande bröllopsdräkt blev ett furstligt mode i Europa på 1500-talet. Färgen symboliserade oskuld och renhet och ansågs återspegla det gudomliga ljuset. Dräkten är tillskuren efter rokokons åtsmitande herrmode och består av rock, väst och knäbyxor. Rockens kanter och ficklock är dekorerade med guldbroderi, guldpaljetter och blå metallfolie i form av strålande solar och blåskimrande moln. Även framstyckena på västen har ett slingrande rokokobroderi. Det var viktigt att västens broderi syntes - det var en del av dräkten - och rocken bars därför öppen. De stora rockknapparna hade ingen praktisk funktion utan var snarast att likna vid smycken med sina guldbroderier och guldpaljetter. (källa)