Timlärare Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet timlärare

1. Malmström blev student 1917, avlade folkskollärarexamen 1921 samt blev filosofie kandidat 1926 och filosofie magister 1927. Han var vikarie vid folkskolor i Helsingfors 1921–1922, vid lärdomsskolor i Helsingfors och Viborg och vid Nykarleby seminarium som lärare i biologi och geografi 1928 och 1930, timlärare i modersmålet vid svenska avdelningen av Tekniska skolan i Helsingfors 1934–1949, lärare i ekonomisk geografi vid Svenska Handelsinstitutet i Helsingfors 1948–1950 och mykolog vid Botaniska museet i Helsingfors 1949–1964. Han utgav efter debuten 1927 ett tiotal diktsamlingar (urval: Aldrig en strand, 1963), som till en början bar prägel av fatalism och disharmoni, stämningar som senare förbyttes i en tillitsfull religiös livssyn. (källa)
2. Vid denna tid mötte hon pedagogen och juristen Niels Juel-Hansen (1841–1905), som hon förlovade sig med. Hon avlade lärarinneexamen från. Zahles seminarium 1870 och reste därefter till Berlin för att studera vid ett seminarium som lärde ut Friedrich Fröbels idéer om barnträdgårdar (tyska Kindergarten). Vid sin återkomst till Köpenhamn gifte hon sig med Niels Juel-Hansen och de lät upprätta Danmarks första barnträdgård/förskola 1871. Denna institution utvidgades senare med en realskola för flickor. Målet var från början en skola där pojkar och flickor undervisades tillsammans, men detta mötte motstånd från föräldrarna. På grund av ekonomiska problem lades skolan och barnträdgården ned 1883. På grund av de privatekonomiska problem som detta förde med sig tvingades Erna Juel-Hansen att arbeta som översättare av engelska romaner, samt av Fjodor Dostojevskijs verk, och som timlärare vid sidan om arbetet som skolledare. Familjen tvingades flytta ofta och en tjänsteflicka anlitades för att sköta hushållsarbetet. I samband med att skolan lades ned upphörde arbetsgemenskapen mellan makarna och Niels Juel-Hansen lät upprätta en pojkskola medan Erna Juel-Hansen for till Stockholm för att studera Pehr Henrik Lings principer inom gymnastiken. Hon lät upprätta ett gymnastikinstitut för kvinnor i Köpenhamn 1884, den första av sitt slag i Danmark. (källa)
3. Artur Eklund verkade från 1905 till 1917 som fäktlärare vid Helsingfors universitet och var samtidigt timlärare i flera skolor. Han skapade sig bl.a. som redaktör för Idrottsbladet mellan 1913 och 1920 ett aktat namn som sportjournalist. Under en lång tid var han den främste i Norden på detta område. Han lade fram sin uppfattning om idrotten i Idrottens filosofi (1917), vilken har betecknats som enastående. Han var också en av Finlands svenska idrottsförbunds initiativtagare och stiftare 1912. Eklund drogs från 1915 över till dagspressen och tillhörde redaktionerna för Dagens Press, Svenska Tidningen, Hufvudstadsbladet och Svenska Pressen. (källa)
4. Arbetspensionsskydd för landskapets anställda och för förtroendevalda inom landskapsförvaltningen samt för rektorer, lärare och timlärare vid grundskolor i landskapet. (källa)
5. Brander, som var dotter till forstmästare Karl Einar Brander och Bertha Maria Hannelius, blev student 1923 och filosofie kandidat 1930. Hon var tillförordnad äldre lektor i finska vid Jakobstads samlyceum 1931–1933, vid Vasa svenska lyceum 1933–1934, timlärare i finska vid Privata svenska flickskolan i Helsingfors 1934–1938, vid Nya svenska samskolan 1938–1940, yngre lektor i svenska och historia vid Laguska skolan 1940–1946, lektor i finska och svenska vid samma skola från 1946, prorektor 1954–1958, rektor 1960–1964 och prorektor från 1964. Hon var lärare i finska vid Svenska aftonläroverket 1947–1951, i svenska och finska vid Helsingfors svenska arbetarinstitut från 1951 och lärare i svensk handelskorrespondens vid Finska handelshögskolan i Helsingfors 1957–1960. Hon var socialkurator för finska barn i södra Älvsborgs län i Sverige 1942, medlem av Nordiska hjälpcentralen, Rädda Barnens och socialministeriets barnförflyttningskommitté 1940–1944 och Helsingfors sparbanks principal från 1958. (källa)
6. Erland Sundström växte upp i Enköping och började efter sexårig folkskola sitt arbetsliv som springpojke i Lindqvists färghandel där. 1924 flyttade han till Stockholm, tjänstgjorde från 1925 som resande evangelist i fem år och genomgick därefter Svenska Missionsförbundets teologiska seminarium 1930–33. Han avlade studentexamen 1935, blev fil. kand. 1939 och fil. lic. 1950 på en religionssociologisk licentiatavhandling i praktisk filosofi. Han var pastor i Bromma missionsförsamling 1933–1936 och därefter ungdoms- och studiesekreterare i samfundet 1937–1946. Som redaktör var han anställd på Svensk Veckotidning 1947–1952 och 1957–62, på Svenska Journalen 1952–1953, Svenska Morgonbladet 1953–1957, där han var kulturredaktör, och slutligen vid Centralförbundet för nykterhetsundervisning 1962–65. Efter att ha undervisat som timlärare tjänstgjorde han som lektor i kristendom och filosofi vid Stockholms samgymnasium, senare Wallin-Åhlinska samgymnasiet, till pensioneringen. Han hade också uppdrag som ledamot av svenska Unescorådet, Statens folkbildningsnämnd, Kommittén för folkrörelseforskning, Svenska Missionsförbundets styrelse med mera. (källa)
7. Från 1914 var Mellander även bibliotekarie vid Göteborgs högskolas seminariebibliotek och övergick 1918 till motsvarande post vid Chalmers tekniska institut, vilken han innehade intill 1929, då han flyttade från Göteborg. Han tjänstgjorde 1914–18 även som timlärare i historia och statskunskap vid Göteborgs högre samskola, valdes 1914 till sekreterare och 1928 till vice ordförande i Historiska föreningen i Göteborg, varifrån han avgick 1929. År 1938 blev han ordförande i styrelsen för Härnösands stadsbibliotek och invaldes 1944 som ledamot av Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia. Mellander är begravd på Norra kyrkogården i Lund. (källa)
8. Ørberg arbetade som riksdagsstenograf 1940–1945 och vikarierade i olika skolor i Köpenhamn 1946–1950. Slutligen blev han adjunkt vid Stenhus Kostskole 1951. Han var anställd vid Naturmetodens Sproginstitut mellan 1953 och 1962, timlärare vid Ordrup Gymnasium och från 1963 till 1989 undervisade han vid Grenå Gymnasium, först som adjunkt och senare som lektor. (källa)