Tingsmerit Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet tingsmerit

1. 1845 utnämndes han till kopist i Justitiestatsexpeditionen, och beslutade sig för att skaffa sig tingsmeriter för sin fortsatta karriär inom juridiken. I september samma år blev han auskultant i Skånska hovrätten och tjänstgjorde som tillförordnad domhavande i Albo, Gärds och Villands häraders domsaga 1845–1846. Tjänsten blev betydelsefull då han här träffade sin blivande hustru Caroline Wachtmeister, dotter till greve Carl Axel Wachtmeister på Vanås slott. (källa)
2. Pehr Gamstorp var son till lantbrukaren Nils Gamstorp. Han avlade mogenhetsexamen i Lund 1904, blev juris kandidat där 1909 och inträdde efter förvärvade tingsmeriter i Skånska hovrätten, där han 1915–1921 var assessor och från 1919 även fiskal. Gamstorp var tillförordnad revisionssekreterare 1917–1921 samt borgmästare i Lund 1921–1939. 1927 blev han styrelseledamot i Skånska brandförsäkringsinrättningen och Skånska städernas brandstodsförening samt 1939 VD i dessa bolag, Försäkrings AB Finn samt i Skånska brandförsäkringsinrättningarnas intecknings AB. Gamstorp var dessutom 1937–1941 ordförande i styrelsen för Skånska sparbanksföreningen och styrelseledamot i Svenska sparbanksföreningen samt från 1941 ordförande i styrelsen för Sparbanken i Lund och Lunds handels- och industriförening. 1931 utgav han Sparbankslagen. Pehr Gamstorp är begravd på Norra kyrkogården i Lund. (källa)
3. Hjalmar Ekengren son till lantbrukaren Adolf Ekengren. Efter studentexamen i Strängnäs 1920 blev han juris kandidat i Stockholm 1925 och skaffade sig 1926–1928 tingsmeriter. Ekengren anställdes 1929 som extraordinarie tjänsteman hos länsstyrelsen i Södermanlands län och 1930 blev han extraordinarie notarie i Svea hovrätt. 1931 blev han amanuens och 1934 förste amanuens i Finansdepartementet. Ekengren var från 1938 bankråd i Riksbanken och från 1940 ombudsman hos Valutakontoret. Han var ofta sekreterare eller ledamot av olika nämnder och utredningar, bland annat var han sekreterare hos 1933 års upphandlingssakkunniga 1933–1934 och hos 1934 års militärpensionssakkunniga 1934–1935. 1935–37 tjänstgjorde han som sekreterare hos Statens jordbruksnämnd, och var från 1939 sekreterare hos Delegerade för riksdagens verk. Ekengren var ledamot av jordbrukskasseutredningen 1939-1941 och av utredningen angående fångvårdens samt lösdrivar- och alkoholistvårdens anstaltsorganisation 1940–1941. Han var även ledamot av löne- och pensionskommittéer för riksdagens verk 1938–1939 och 1941. (källa)