Tjänstgöra Synonymer Betyder Uttal

• arbeta
• verka

Hur används ordet tjänstgöra

1. Hovfröken ansågs som en offentlig befattning. Hon blev utnämnd av monarken, och utnämningen offentliggjordes i pressen. När en tjänst blev ledig, rekommenderades en högadlig kandidat som väntades kunna uppföra sig enligt etiketten och vara pålitlig rojalist. Det vanliga var en anhörig till en hovfunktionär. En initierad person, ibland en hovdam, ibland en vän till drottningen, hörde sig då för informellt om personen var intresserad. Det ansågs som en skymf av en kunglig kvinna att få ett nej på förfrågan, och därför fick kandidaten aldrig formellt frågan förrän man informellt redan tagit reda på att svaret skulle bli positivt. Först därefter ställdes frågan formellt av överhovmästarinnan, som kallade till intervju i sin tjänstevåning. Eftersom arbetsuppgiften i princip var att tjänstgöra som sällskap, var personlig sympati viktig. Arbetsgivaren brukade därför ofta avbryta mötet genom att "spontant" besöka sin överhovmästarinna (som drottning Josefina), eller gömma sig bakom en pelare (som drottning Lovisa). Formellt var det kungen som utnämnde hovfröken, men detta var endast formalia och allt avgjordes i praktiken av drottning och överhovmästarinna där utnämningen endast var bekräftelsen. (källa)
2. Genom domstolsreformen 1680 tvingades häradshövdingen att själv att tjänstgöra. Kort därefter förlorade nämndemnännen sin personliga rösträtt vid domavkunnandet, något som fastslogs i 1734 år slag. 1734 års lag stadgar i Rättegångsbalken 1:9 stadgar: "Låter domare utan lof någon i sitt ställe döma, miste ämbetet". (källa)
3. En kammarherre är en manlig medlem av ett hov med uppgift att tjänstgöra i en furstlig persons omedelbara närhet. I tjänst bär kammarherrar en nyckel som ämbetstecken, vilken symboliserar att de historiskt har haft tillträde till den furstliga personens privata rum. (källa)
4. I den portugisiska kolonin Goa på Indiens västkust använde sig portugiserna av ett eget kastsystem: De portugiser som föddes i Indien kallades castiços av portugisiska föräldrar, barn i indoportugisiska blandförhållanden kallades mestiços ("blandade" – jämför med Latinamerikas mestiser) och de portugiser som sändes ut från moderlandet för att tjänstgöra i Goa, men inte bosätta sig där, kallades reinols. De indier som bodde i Goa fick benämningen canarins (jfr Kanara). (källa)
5. Ursprungligen var dessa lärare inga särskilda kyrkliga ämbetsmän, utan både präster och lekmän kunde tjänstgöra som kateketer. Då sedermera katekumenundervisningen mera utbildades och för detta ändamål kateketskolor inrättades, uppkom ett särskilt kateketämbete. Den mest bekanta av de äldre sådana var kateketskolan i Alexandria, stiftad troligen i början 100-talet, och såsom dess förnämste lärare nämns Pantaenus, Klemens och Origenes. När kristendomen allmänt infört barndop och katekumenatet följaktligen upphörde, avskaffades kateketämbetet och kateketskolorna. (källa)
6. Kopternas situation förbättrades under Muhammed Ali av Egypten. Han avskaffade Jizya-skatten som endast kristna betalade, samt tillät alla egyptier, muslimer som kopter, att tjänstgöra i armén. Under 1800-talet fortsatte villkoren att förbättras och den första halvan av 1900-talet var en liberal tid i Egypten. (källa)
7. Värnplikt eller militärtjänst är en skyldighet att tjänstgöra i ett lands krigsmakt. Den är oftast begränsad till män av en viss ålder som är medborgare i landet, men kan även omfatta personer med exempelvis uppehållstillstånd, och i ett fåtal länder kvinnor. Kännetecknande för värnplikt är att soldater rekryteras obligatoriskt med hot om böter, fängelsestraff eller avrättning, istället för på frivillig väg. (källa)
8. Behörig att inneha kyrkoherdetjänst är den som tjänstgjort minst tre år som präst i Svenska kyrkan, har genomgått den utbildning som har fastställts av Kyrkostyrelsen och som förklarar sig beredd att "i alla uppgifter tjänstgöra tillsammans med andra som vigts till kyrkans vigningstjänst oavsett deras kön". För vikariat kortare än tre månader medges undantag från regeln. (källa)
9. En lokförare (ibland även tågförare, förare av tåg eller enbart förare) är ett yrke inom järnvägsbranschen. Huvudarbetsuppgiften för en lokförare är att tjänstgöra som förare av tåg, vilket förutom att man framför tåget även innebär att man ansvarar för trafiksäkerheten i samband med tågfärden. Tåget ska framföras säkert och i rätt hastighet. Lokföraren ska också försäkra sig om att tåget har tillräcklig bromsförmåga. (källa)
10. Under äldre vasatiden var marsken en mäktig militär ämbetsman utan bestämda befogenheter. Lars Siggesson (Sparre), som ledde Gustav Vasas arméer under Dackefejden, utnämndes till marsk genast efter kungens trontillträde 1523 och behöll värdigheten till sin död 1554. I Erik XIV:s hovordning omtalas marsken som en av kungens fyra sekreta råd, med uppgift att dels beställa krigssakerna, dels tjänstgöra i vissa ceremonier och festligheter vid hovet. Ytterligare arbetsbeskrivningar för marskämbetet gjordes under Johan III och Sigismund, dock utan att det fick några praktiska resultat. (källa)