Vad betyder och hur uttalas tj-ljud
Tj-Ljud uttalas tj-ljud [çe´-] el. tje-ljud.
Ordformer och varianter av tj-ljud
Singular
- tj-ljud
- obestämd grundform
- tj-ljuds
- obestämd genitiv
- tj-ljudet
- bestämd grundform
- tj-ljudets
- bestämd genitiv
Plural
- tj-ljud
- obestämd grundform
- tj-ljuds
- obestämd genitiv
- tj-ljuden
- bestämd grundform
- tj-ljudens
- bestämd genitiv
Variantstavning singular
- tje-ljud
- obestämd grundform
- tje-ljuds
- obestämd genitiv
- tje-ljudet
- bestämd grundform
- tje-ljudets
- bestämd genitiv
Variantstavning plural
- tje-ljud
- obestämd grundform
- tje-ljuds
- obestämd genitiv
- tje-ljuden
- bestämd grundform
- tje-ljudens
- bestämd genitiv
Tj-Ljud är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet tj-ljud
En Tonlös alveolopalatal frikativa, Tj-ljudet, tje-ljudet eller 20-ljudet, är ett konsonant språkljud som kan beskrivas som ett icke tonande j-ljud och i det IPA betecknas [ɕ] (ett c med knorr). Ljudet förekommer i svenska, och representeras normalt av bokstavskombinationerna tj, kj och k (t.ex. "tjära", "kjol" och "kedja"). I många andra språk än svenskan skiljer man inte på tj-ljudet (som i tjuta) och sj-ljudet (som i skjuta). Båda ljuden är tonlösa frikativa konsonanter, men tj-ljudet är liksom j-ljudet en alveolopalatal konsonant.
Den tonlösa alveolopalatala frikativan återfinns i bland annat svenskan som uttal av tj-ljudet och i polskan som uttal av ś och si. Dessutom uppstår den i mandarin och japanska, och återfinns som en dialektal allofon av /ç/ i tyska.
