Tjänstefolk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet tjänstefolk

1. Den reguljära "ångbåtstrafiken" som utvecklades i Stockholm från mitten av 1800-talet medförde att till exempel Skurusundet tidigt började bebyggas innan ens vägar var etablerade. Hela familjen flyttade ut till sommarvillan under hela eller delar av sommaren. Vistelsen i sommarvillan skulle erbjuda samma bekvämligheter som i den ordinarie bostaden inne i stan och man tog därför oftast med sig familjens tjänstefolk som hade till uppgift att sköta hushåll, tvätt och eventuell barnpassning. Villan byggdes därför ofta med en väl tilltagen i bostadsyta för att kunna rymma både familj, tjänstefolk och eventuella långväga gäster. Till sommarvillan hörde också ofta en väl tilltagen gäststuga. (källa)
2. Herrskap användes ursprungligen om adel och överklass, och är en äldre artighetstitel. Framförallt tidigare använde även ofta tjänstefolket den som tilltalsord för arbetsgivarefamiljen. (källa)
3. Hjon (etymologi) – i äldre skandinaviskt språkbruk en person som ingick i ett hushåll i egenskap av familjemedlem eller tjänstefolk. (källa)
4. Under medeltiden växte kungarnas hushåll långsamt från ett hushåll med tjänstefolk till ett hov med adliga ämbetshavare av båda könen anställda. Redan merovingernas drottningar antas ha haft personliga tjänare, och under Karolingernas tid på 800-talet nämns att drottningarna hade personliga ämbetsmän och militära eskorter. (källa)
5. som i sin tur stod över "grad 3", pigorna och de tjänare som skötte de grövsta sysslorna. Hushållerskan övervakade de övriga tjänarna men utförde själv inga sysslor, tog order direkt från "frun i huset" och vidarebefordrade hennes order. I Sverige tilltalades hon oftast mamsell, från husmamsell. Svenska hushållerskor kunde också själva vara från förmögna familjer: Ida Posse (1826-1908), dotter till Fredrik Posse, var hushållerska hos familjen Bonde på Ericsberg, och kunde därför äta vid samma bord som sina arbetsgivare när dessa inte hade gäster. Annars åt husmamsell vid ett eget bord, vare sig det var i samma rum som de övriga tjänarna eller inte, tillsammans med inspektor, bokhållare och "gäster av lägre rang" som befann sig i en social status mellan adel och tjänstefolk. På ett flera svenska gods var det också vanligt att en husmamsell hade i uppgift att undervisa borgerliga döttrar i hushållskunskap: dessa flickor var då en slags elever i en informell skola hos husmamsell, räknades inte som tjänare och fick äta vid hennes bord. (källa)
6. I Charles Emil Hagdahls bok Kokkonsten från 1879 beskrivs hur husmodern bör hantera tjänstefolk och lämpliga kvaliteter för en god husmor. (källa)
7. Eftersom det ofta var kvinnorna som ansågs ansvara för kläderna förutsattes det att de lärde sig hur man bedrev klädvård. Kunskapen spreds från mor till dotter och från husmor till tjänstefolk. Först i slutet av 1800-talet kom det handböcker om klädvård. (källa)
8. i motsats till jord som arrenderas av en åbo eller torpare betecknar odaljord det som odlas av ägaren själv eller dennes tjänstefolk. (källa)
9. På adliga herrgårdar var det vedertagen sedvänja att både pigor och jungfrur fick sina bröllop bekostade av arbetsgivarna, som också höll dem i herrgårdens festrum, en sed som återspeglades i att en adelsdam som var hovfröken också fick sitt bröllop bekostat av sin kungliga arbetsgivare och bröllopet hållet på kungliga slottet. Döttrarna klädde då bruden, och arbetsgivarfamiljen deltog ofta i festligheterna. Detta ingick i den informella välgörenhet som adeln ansågs behöva visa gentemot sitt tjänstefolk och motsvarade det ekonomiska ansvar som kunde tas för åldriga "trotjänare", och gick igen i de övriga fester som en adelsfamilj traditionsenligt brukade hålla för sitt tjänstefolk under olika högtider som midsommar, då de själva deltog i dansen för att illustrera en form av familjärt förhållande inom hushållet. Pigor och drängar var ofta trendsättare på landsbygden under 1800-talet (Nordiska museet/dräkt och mode) och det var vanligt att de var dopvittnen (Demografisk Databas Södra Sverige). (källa)