Vad betyder och hur uttalas tomtebolycka
Tomtebolycka uttalas tomte|bo|lycka -n.
Tomtebolycka betyder lycka o. trevnad i det nya hemmet och önska ngn tomtebolycka.
Ordformer och varianter av tomtebolycka
Singular
- tomtebolycka
- obestämd grundform
- tomtebolyckas
- obestämd genitiv
- tomtebolyckan
- bestämd grundform
- tomtebolyckans
- bestämd genitiv
Tomtebolycka är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet tomtebolycka
Scen VII: Hemma vid middagsbordet - Middagen har kallnat innan Sam kommer hem. Innan han går in besjunger han än en gång manlighetens lov. Vokaltrion sjunger om påhittade kvällar av tomtebolycka i förorten. Efter middagen sitter Dinah och stickar medan Sam läser aftontidningen. Sam anser att tiden är mogen för deras samtal och Dinah frågar vad han vill tala om. Sam vet inte var han ska börja. Han anklagar Dinah för att avbryta honom, men hon har inte sagt ett ord. Det är ingen idé, säger han. Sam frågar Dinah om sonens pjäs. Hon bekänner att hon inte heller gick dit och såg den. Han föreslår att de ska gå på bio och se en ny film om Tahiti. Dinah accepterar ("Sure, why not? Anything.") Medan de gör sig klara längtar de båda efter tystnad och gemenskap, undrande om det är möjligt att reparera äktenskapet. För stunden ska de få se lite magi på bioduken. Vokaltrion gör sin sista ironiska kommentar och sjunger filmens titelsång "Island Magic".
Von Feilitzen promoverades till filosofie magister i Uppsala 1845 samt anställdes två år senare i Riksarkivet, där han 1874–1877 var aktuarie och 1877–1885 arkivarie. Åren 1851–1874 var han jämte Carl Johan Bohman föreståndare för Stockholms lyceum. Sitt författarskap inledde von Feilitzen vid 20 års ålder med en serie folkskrifter, av vilka den första, Grannarne i skärgården (1840), länge blev hans signatur. Av dessa småskrifter, med vilka han ville förädla och upplysa de lägre klasserna, kan nämnas Sågsbo-Barnens vandringsår (1842), Hultet förr och nu, eller midsommaraftonen (1843), Hult-Eriks och Elins historia (1843), Farfars historiska berättelser (1848) och Tomtebolycka, saga ur lifvet (1852).
