Tonart Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet tonart

1. Grundtonen i en tonart, till exempel c för tonarten C-dur. (källa)
2. Inemot 1810 kom à double mouvement-harpan (dubbelpedalharpan), som uppfanns av Sébastien Érard. Den möjliggjorde en förhöjning av 2 gånger en halvton och spelning i alla tonarter. (källa)
3. Ursprungligen hade kantelen fem strängar som efter hand blev uppåt femton. Lådan gröptes ut ur ett enda trästycke. Den traditionella stämningen är diatonisk. Idag kan konsertinstrument vara betydligt mer raffinerade, med trettionio strängar och en mekanism för att byta tonart. Kantelen är ett i hög grad levande instrument i Finland och det finns numera även elektriska versioner. (källa)
4. Dessutom används beteckningen arrangör när en musikmänniska (ofta en kapellmästare eller dirigent) arrangerar om ett tidigare komponerat verk till en ny form, för andra instrument, ensemblesammansättningar eller genrer, alternativt transponerar en komposition till en annan tonart. Man kan också för konsertbruk sätta ihop delar av befintliga verk till samlade potpurrier, eller inom viss modern populärmusik göra liknande sammansatta samplingar eller omarrangerade remixar. För att (särskilt förr) skriva ut och kopiera en kompositörs notskrift används ofta särskilda assistenter till sådant tidskrävande arbete, även om detta numera oftast görs via maskinkopiering. Det samma gäller när ett orkesterverks samlade partitur ska fördelas på separat utskrivna stämmor för olika instrument eller sångare. Det finns även exempel på tonsättare utan egen kunskap inom notskrivande eller orkestrering, varför en särskild arrangör anlitas för att genomföra detta praktiska arbete efter tonsättarens anvisningar. (källa)
5. Musiken till den ursprungliga dansmenuetten hade en grundstruktur med två sektioner om vanligen åtta takter vardera, precis som i mycket annan dansmusik (däribland den svenska polskan): schematiskt uttryckt AB. Småningom började man upprepa första delen efter den andra, fast kanske med annan avrundning, så att man fick en ABA-form. Sådana menuetter kunde man sedan spela kedjevis, fortfarande helt som mycket annan dansmusik. Men efterhand började man också att kombinera två menuetter på samma tredelade vis: A(aba)B(cdc)A(aba), detta har sedan förblivit den klassiska menuettformen. Den mittre menuetten är då vanligen en kontrast till den yttre - oftast en lugnare, mera lyrisk sådan - och går ofta i en annan tonart eller använder andra instrument. Under Lullys tid blev det populärt att skriva denna mittsektion för en trio, Lully använde ofta två oboer och en fagott. Denna orkestrering av mittsektionen var ett övergående mode, men mittdelen kallas fortfarande trio. Man kunde också skriva en trio med samma melodi som huvudsektionerna, enbart med tunnare sättning: så gjorde Johan Helmich Roman i den menuett ur Drottningholmsmusiken som Bellman skrev sin Fredmans epistel nummer 9 till, "Käraste bröder, systrar och vänner". (källa)
6. Typiskt för en svit är att alla satser går i samma tonart, eventuellt med utvikningar till parallelltonarten eller varianten - g-moll om den huvudsakliga tonarten är G-dur, och tvärtom). Svitens satser hade ursprungligen tydlig karaktär av olika dansrytmer, men avlägsnade sig med tiden en smula från sitt dansanta ursprung fast många av satserna fortfarande bar namn efter olika danser. (källa)
7. Parallelltonart – en tonart i dur/moll-systemet som använder samma tonförråd som en annan tonart. (källa)
8. Den vedertagna ordningen av instrumenten i partituret är att harpa och/eller piano placeras mellan slagverk och stråkar, där i regel också eventuella soloinstrument placeras. Orgelstämma sätts däremot under stråkstämmorna. Så kallade transponerade instrument (som noteras i en annan tonart än de klingar) har i regel samma notering i partituret som i den separata stämman, men för överblickens skull frångår man ibland denna princip och noterar samtliga instrument som de klingar, om möjligt använder man endast diskant- och basklav. (källa)
9. Skalan används ofta inom blues och konstrueras på samma sätt som en dur-tonart, men tonerna 4 (kvart) och 7 (septima) spelas inte. Exempelvis blir en vanlig skala i C-dur C D E G A i stället för C D E F G A B. (källa)