Tortyroffer Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet tortyroffer

1. När general Augusto Pinochet tog makten över Chile i en militärkupp började Schäfer och DINA, Pinochets nyinstiftade hemliga polis, att samarbeta. Samarbetet bestod i tortyr och avrättningar av politiskt oliktänkande personer och utveckling av kemiska vapen. Hur många som avrättades är osäkert eftersom man inte har hittat några kroppar, utan bara har vittnesmål från före detta Colonia- och DINA-medlemmar. Detsamma gäller antalet tortyroffer, eftersom de fördes dit utan möjlighet att veta vart de åkte. Om tortyren hände där eller någon annanstans är ofta svårt att veta. (källa)
2. Edmund var Englands skyddshelgon, tills Edward III av England ersatte honom med sankt Georg. Han är skyddshelgon för tortyroffer, vargar, East Anglia, och flera kungar i historien. Flera kyrkor och kloster är uppkallade efter honom, däribland Christopher Wrens St Edmund the King and Martyr i London. (källa)
3. Hans Danelius var ledamot av den svenska delegationen till FN:s generalförsamling 1972–1974 och 1979–1983 samt till FN:s 3:e havsrättskonferens 1976–1982, där han var ordförande för den svenska delegationen 1977-1982. Han var ombud för Sverige vid FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna 1977–1979. Hans Danelius var vidare ordförande i den svenska delegationen till fiskerikommissionen för Östersjön 1976–1984 och ordförande för fiskerikommissionen 1982–1984. Han var 1974–1984 ordförande för flera internationella förhandlingar rörande fiske och havsgränser. Danelius var styrelseordförande i FN:s fond för tortyroffer 1983–1988. Han utsågs 1982 till ledamot i Permanenta skiljedomstolen i Haag, 1983 till ledamot i Europarådets kommission för de mänskliga rättigheterna och 1995 till ledamot i OSSE:s skiljedomstol. (källa)
4. 1981 blev Özdemir medlem i partiet De gröna. Hans aktivitet medförde att han 1989 upptogs i De grönas ledning i förbundslandet Baden-Württemberg. 1994 kandiderade han på De grönas lista för förbundsdagen och blev vald. Han blev återvald 1998 och även 2002. Özdemir var däremot inte aktiv som förbundsdagsledamot efter 2002 på grund av outredda frågor om han tog emot fördelaktiga finansiella tjänster som politiker. Han förklarade att han skulle donera pengar till ett centrum för tortyroffer om det skulle visa sig att han fick mer pengar än en vanlig medborgare. (källa)