Vad betyder och hur uttalas totalförbjuda
Totalförbjuda uttalas tot|al|för|bjuda , böjs som förbjuda.
Ordformer och varianter av totalförbjuda
Aktiv
- totalförbjuda
- infinitiv
- totalförbjuder
- presens
- totalförbjöd
- preteritum
- totalförbjudit
- supinum
- totalförbjudande
- presens particip
- totalförbjud
- imperativ
Passiv
- totalförbjudas
- infinitiv
- totalförbjuds
- presens
- totalförbjöds
- preteritum
- totalförbjudits
- supinum
Perfekt particip
- totalförbjuden en
- ~ + subst.
- totalförbjudet ett
- ~ + subst.
- totalförbjudna den/det/de
- ~ + subst.
- totalförbjudne den
- ~ + mask. subst.
Alternativa böjningsformer passiv
- totalförbjudes
- presens
Totalförbjuda är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet totalförbjuda
Fosfater var länge en viktig beståndsdel i tvättmedel, det verkar som bland annat avhärdare och mjukgörare. Fosfaterna kan samlas upp i slamsamlare på reningsverken, men i glesbygd finns många hushåll som inte är anslutna till reningsverk. Fosfater från sådana hushåll bidrar till övergödningen av sjöar och vattendrag och fosfattvättmedel har därför totalförbjudits i vissa länder, däribland Sverige och Tyskland. Fosfatfria tvättmedel innehåller istället ofta kiselhaltiga leror, zeoliter, såpa (såpabaserat tvättmedel) som allmänt anses vara bättre ur miljösynpunkt.
Ibland har vissa ämnen totalförbjudits, men ibland har de varit tillåtna i vissa vatten och förbjudna i andra. Tillämpningen av sådana bestämmelser är emellertid en juridisk nöt. Om ett visst ämne är tillåtet i hemmahamnen, och man sen gör en långsegling till ett vatten där samma ämne är otillåtet, har då skepparen gjort sig skyldig till ett brott? Om skepparen tvingas avstå från en sådan seglats, är då bestämmelsen en inskränkning i rätten till fri rörlighet på havet.
Filmen totalförbjöds i Nazityskland och hade inte premiär i Sverige förrän den 19 november 1945. Enligt en omdiskuterad uppgift såg Hitler själv filmen vid minst två tillfällen, detta enligt hans adjutant, Reinhard Spitzy. Dock närvarade varken Spitzy eller någon annan som överlevde kriget vid dessa visningar så Hitlers reaktion är inte känd, även om Spitzy har sagt att han tror diktatorn skulle förmått att uppskatta humorn i filmen. Charlie Chaplin själv sa: "Jag skulle ge vad som helst för att få veta vad han tyckte om den".
Den andra filmen kom att barnförbjudas av den svenska censuren med motiveringen att den var "ägnad att skadligt uppjaga barns fantasi". Filmen premiärvisades 9 november 1915 på Brunkebergsteatern och väckte en häftig debatt i pressen. Manfred Björkquist, en av Svenska kyrkans förgrundsfigurer, skrev ett upprört inlägg i Stockholms Dagblad där han kallade filmen "den Grünewaldska parningsleken". Till debatten anslöt sig även den före detta filmcensorn Walter Fevrell, som ansåg att filmen borde ha totalförbjudits: "är den representativ för hr G:s konst, måtte vi då, åtminstone i vårt svenska samhälle, bli förskonade från densamma!". Grünewald svarade på kritiken i Dagen och skrev "Man skulle till följd av det anskri som höjts mot den moderna dansen kunna skriva en hel filosofisk avhandling över svenskarnas oförmåga att fatta något som kommer ur en något högre temperatur än deras egen." Han avslutade sitt inlägg med orden "Men för att icke någon skall taga skada till sin själ av den moderna dansen, så räcker det ej med att göra som biografcensuren: förbjuda dess visande för barn, det vore nog säkrast att införa motbok på onestepp.".
Filmen totalförbjöds i Nazityskland och hade inte premiär i Sverige förrän 1945. Hitler ska själv ha sett filmen vid minst två tillfällen, enligt sin adjutant Reinhard Spitzy. Dock närvarade varken Spitzy eller någon annan som överlevde kriget vid dessa visningar så Hitlers reaktion är inte känd, även om Spitzy har sagt att han tror diktatorn skulle förmått att uppskatta humorn i filmen. Charlie Chaplin själv sa: "Jag skulle ge vad som helst för att få veta vad han tyckte om den".
På västfronten intet nytt har filmatiserats två gånger, 1930 i regi av Lewis Milestone och 1979 i regi av Delbert Mann. Den första filmen vann två Oscar, för bästa film och bästa regi, men totalförbjöds i bland annat Tyskland, Österrike, Sovjetunionen och Frankrike. Den räknas idag av American Film Institute som en av de 100 bästa amerikanska filmerna genom tiderna. Nyinspelningen från 1979, som håller sig närmare romanintrigen, blev även den väl emottagen och belönades med en Golden Globe Award.