Trälkvinna Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet trälkvinna

1. Fenja och Menja tjänade från början för kung Fjolner i Svitjod, men då kung Frode från Själland besökte Fjölner köpte han de båda trälkvinnorna. Frode ägde även kvarnen Grotte som hade den magiska egenskapen att det som de som malde sjöng om, skapades av kvarnen. Ingen hade dittills varit tillräckligt stark att dra kvarnen, men nu kunde Frode befalla Fenja och Menja att mala guld, fred och lycka åt honom. Han förbjöd dem att sova längre än till första hanegället eller att vila längre än det tog tid att sjunga en sång. Medan de sjöng Grottesången malde de därför fram en fiendehär ämnad att avsätta kung Frode. (källa)
2. Uppgiften att Melkorka var en kungadotter komplicerade livet på gården. Jórunn kunde inte tro att trälkvinnan skulle ha bättre anor än hon själv och ansåg henne vara en lögnerska. Till sist utbröt slagsmål mellan dem så att näsblodet flöt och Höskuld blev tvungen att ingripa. (källa)
3. Flera arkeologer, med A.W. Brøgger som den förste, har försökt identifiera den yngre av kvinnorna, vars kvarlevor tycks ha tagits bättre om hand, som drottning Åsa Haraldsdatter, Gudröd Veidekonungs gemål, moder till Halvdan Svarte och farmor till Harald Hårfager. Den äldre kvinnan ska då ha varit en trälkvinna som fick följa sin matmor i graven. Resultaten har dock inte blivit allmänt accepterade av forskningen. (källa)
4. Snorres skildring av Balders likbål har betraktats som prototypen för en hövdings eller kungs begravning. Att hustrun vid en sådan tillställning följt sin man i döden har nog varit regel. Enligt Flateyjarbók var det bland svearna lag att änkan till en kung skulle brännas med honom. Nannas plötsliga död strax innan bålet skulle tändas kom alltså mycket lägligt – och besparade asarna plikten att ta livet av henne. Det finns en ögonvittnesskildring av en nordisk hövdings likbål skriven av resenären Ahmad ibn Fadlan år 922. Historikern John McKinnell har påvisat en rad överensstämmelser mellan denna skildring och Snorres. Ibn Fadlan uppgav dock att det var en trälkvinna som offrades, vilket nog böröra sig om ett missförstånd. Kvinnans egna ord visar nämligen att hon tillhört en hög och friboren ätt. Att hon varit den avlidnes hustru är ingen långsökt gissning. (källa)