Trafikfråga Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet trafikfråga

1. Arbetet med samhällsplaneringen för ett visst projekt omfattar bland annat att ta ställning till finansiella investeringar, miljöfrågor, resursfrågor, trafikfrågor, sysselsättningsfrågor och folkmängdsprognoser. Samhällsplaneringen styrs av flera lagar och bestämmelser i bland annat plan och bygglagen som innebär skyldigheter att ta fram t.ex. översiktsplaner, detaljplaner och bygglov. Miljöbalken är en annan viktig lagstiftning som reglerar samhällsplaneringen för hur mark, vatten och fysisk miljö får används så att en ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk långsiktigt god hushållning tryggas. (källa)
2. Alternativ stad grundades den 15 februari 1969 ur Alternativ jul, en löst sammansatt rörelse som startades som en protest mot kommersialismen i mässan Teenage fair i Stockholm hösten 1968. Mest känt är Alternativ stad för sitt deltagande i den berömda Almstriden i Stockholm 1971. Organisationen engagerar sig även i miljö- och trafikfrågor. Alternativ stad förespråkar tät stad med kollektivtrafik och nordisk folkrörelsemodell. (källa)
3. En trafiktunnel under Brunkebergsåsen och vidare österut (senare Klaratunneln), föreslogs först i 1962 års cityplan. Många trafikfrågor kvarstod dock att lösa. Till exempel var trafiken kring Tegelbacken ett stort problem med en plankorsning mellan tåg, spårvagn och gatutrafik och där ständigt nerfällda järnvägsbommar förde till trafikkaos – det så kallade Tegelbackseländet. (källa)
4. Inom KAK finns det ett expertråd som med hjälp av sina stadgar arbetar för "bilismens sunda utveckling". Rådet arbetar för att utveckla Kungliga Automobil Klubbens ståndpunkter i trafikfrågor och påverka beslutsfattare, opinionsbildare och allmänhet i dessa frågor. Expertrådet lägger fram förslag till klubbens styrelse som sedan arbetar för att marknadsföra dessa ståndpunkter. (källa)
5. Samuelson, som var son till civilingenjör Gustaf Samuelson och Viwa Törnell, avlade studentexamen 1933 och utexaminerades från Kungliga Tekniska högskolan 1937. Han var ingenjör vid Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen 1937, anställdes vid AB Stockholms Spårvägar 1938, blev byråchef vid Statens Järnvägar 1956 och var överingenjör där från 1962. Han var expert och huvudsekreterare i kommunikationsdepartementets hamnutredning från 1964 och generalsekreterare i Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademiens transportforskningskommitté från 1959. Han innehade ett flertal expert- och sakkunniguppdrag i trafikfrågor, var trafiksakkunnig i Göteborg från 1962, i Oslo från 1962, i Helsingfors från 1965 samt i Wien 1955 och 1963. Han invaldes som ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien 1966. (källa)