Transponera synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas transponera

Transponera uttalas trans|pon|era -de.

Transponera betyder överföra el. överflytta och t.ex. musikstycke till annan tonart.

Ordformer och varianter av transponera

Transponera är ett verb

Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.

Hur används ordet transponera

En gitarrist kan på flera olika sätt välja noter och ackord. De enklare ackorden byggs upp av några strängar som har "rätt" ton från början (lösa strängar) samt några strängar där tonhöjden anpassas genom att trycka ner dem på lämpligt band med ett eller flera fingrar. Ett ackord kan flyttas eller transponeras uppåt genom att alla positioner för fingrarna flyttas ett eller flera band, samt att pekfingret anbringas tvärs över gitarrhalsen strax "bakom" det nya läget, vilket kallas för barréackord. Ett tonartsbyte kan också åstadkommas genom att fästa en kapodaster ett eller flera band upp längs gitarrhalsen. Varje band innebär en tonhöjning med en halvton eller cirka 5 procent. Gitarristen kan då spela en ackordföljd eller melodislinga på inövat sätt "ovanför" kapodastern som då ljuder en eller flera halvtoner högre.

Dessutom används beteckningen arrangör när en musikmänniska (ofta en kapellmästare eller dirigent) arrangerar om ett tidigare komponerat verk till en ny form, för andra instrument, ensemblesammansättningar eller genrer, alternativt transponerar en komposition till en annan tonart. Man kan också för konsertbruk sätta ihop delar av befintliga verk till samlade potpurrier, eller inom viss modern populärmusik göra liknande sammansatta samplingar eller omarrangerade remixar. För att (särskilt förr) skriva ut och kopiera en kompositörs notskrift används ofta särskilda assistenter till sådant tidskrävande arbete, även om detta numera oftast görs via maskinkopiering. Det samma gäller när ett orkesterverks samlade partitur ska fördelas på separat utskrivna stämmor för olika instrument eller sångare. Det finns även exempel på tonsättare utan egen kunskap inom notskrivande eller orkestrering, varför en särskild arrangör anlitas för att genomföra detta praktiska arbete efter tonsättarens anvisningar.

Medan till exempel cello och fiol nästan alltid stäms på samma sätt, finns det flera varianter av stämning hos kontrabas. För orkesterspel används ibland en förlängning av den lägst stämda (E)-strängen så att man kan spela toner ned till C1. På femsträngade kontrabasar stäms den lägsta strängen till C1 eller H0. För solospel används ofta tunnare strängar som stäms en sekund högre än vanligt, alltså F#1, H1, E, A. Noter för solostämd kontrabas transponeras en liten septim upp. Historiskt har fler stämningar förekommit.

Den vedertagna ordningen av instrumenten i partituret är att harpa och/eller piano placeras mellan slagverk och stråkar, där i regel också eventuella soloinstrument placeras. Orgelstämma sätts däremot under stråkstämmorna. Så kallade transponerade instrument (som noteras i en annan tonart än de klingar) har i regel samma notering i partituret som i den separata stämman, men för överblickens skull frångår man ibland denna princip och noterar samtliga instrument som de klingar, om möjligt använder man endast diskant- och basklav.

Subjektet presenteras nästan alltid ensamt i början av kompositionen. Detta kallas då för "dux" (ledare), och den stämma det kommer i blir fugans första. När subjektet är slut kommer det tillbaka i stämma nummer två, samtidigt som första stämman börjar spela kontrasubjektet, eller ibland en fri kontrapunkt (slinga som passar ihop med subjektet men inte förblir detsamma under fugans gång). Subjektpresentationen i andra stämman sker vanligen (i en tonal fuga) på dominanten (transponerat en kvint upp eller kvart ner). Denna presentation kallas då för "comes" (följeslagare). När presentationen är klar kommer "dux" (temat i grundtonarten) tillbaka i stämma nummer tre medan andra stämman kan spela kontrasubjektet och den första ett andra kontrasubjekt eller en fri kontrapunkt.

Nu hade hennes röst blivit åtskilligt mörkare än under hennes förra storhetstid som artist, och bland annat när hon skulle sjunga sopranpartier i Staden Mahagonnys uppgång och fall och De sju dödssynderna på skiva och på scen fick Weills originalsättningar transponeras ned rejält. Lenya var medveten om problemen och var i andra sammanhang synnerligen noggrann med att makens partitur skulle respekteras fullt ut. Hon grundade Kurt Weill Foundation for Music för att administrera intäkter och rättighetsfrågor och för att sprida kunskap om sin förste makes gärning.

En kistorgel köptes in på 1990-talet för att användas som contiuo instrument. Orgeln är byggd av Klop Early Keyboard Instruments, Holland. Pedalen till orgeln är löstagbar. Stämmorna är delade mellan h0/c1. Orgeln går att transponera ett halvt tonsteg ner genom att flytta klaveret. På orgeln lock står G. C. Klop, Garderen.