Trivialnamn Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet trivialnamn

1. För betydelsen av släktnamnet Genetta, som på svenska blev genetter, finns olika teorier. Enligt den första är ordet sammansatt av det grekiska ordet gen (björn) och det latinska ordet etta (liten). Den andra teorin hävdar att namnet kommer från det franska ordet genêt för ginstsläktet. Teorin får stöd av det andra svenska trivialnamnet ginstkatt samt av olika trivialnamn i andra språk, Ginsterkatze (tyska) eller gato-gineto (portugisiska). Enligt den tredje teorin är namnets ursprung ett gammalt arabiskt ord (jarnait) för dessa djur som blev genette på franska. Ordet jarnait används däremot inte för genetter i det moderna arabiska språket. (källa)
2. Etylenglykol tillverkas från eten (trivialnamn etylen) via etenoxid. Etenoxid reagerar med vatten och glykol framställs enligt nedanstående kemiska reaktionsformel. (källa)
3. Dess vetenskapliga släktnamn Chimæra kan härledas från Chimaira som i grekisk mytologi var namnet på ett sagodjur, som kunde vara lejon, get eller drake. Artepitetet Monstrosa är latin för vidunderlig. Sitt svenska trivialnamn har den fått för att den med sin långa tunna stjärt kan liknas vid en mus. Liknelsen vid en mus går, med olika variationer, igen i flera språk. På sina håll kallas den håmus. (källa)
4. Öring (bäckforell) (Salmo trutta) är en art i familjen laxfiskar. Dess naturliga utbredning sträcker sig från norra och nordvästra Europa, inklusive Island och Brittiska öarna, till västra Asien (Ryssland). Den är även introducerad till många platser runt om i världen, som Nordamerika, västra och södra Sydamerika, södra och östra Afrika, Pakistan, Indien, Nepal, Japan, Nya Zeeland och Australien. Öringen leker över grusbottnar i strömmande vattendrag. Artens trivialnamn, öring, kommer sig just av att fisken uppehåller sig i vatten där botten består av ör, det vill säga grovt grus. Oftast brukar tre olika typer av öring urskiljas utifrån skillnader i levnadssätt, så kallad havsöring som är en havsvandrande (anadrom) öring som utvandrar från sitt födelsevatten till havet, och insjööring som är anpassad till ett liv i sötvatten under hela sin livscykel och vandrar från sitt födelsevatten till en insjö, samt bäcköring som är en småväxt öring som lever hela sitt liv i bäckar och andra strömmande vattendrag. (källa)
5. Numera är det vanligt att använda det vetenskapliga namnet tussilago som trivialnamn, och det har trängt ut det äldre folkliga namnet "hästhov". (källa)
6. Hökuggla är 35–43 centimeter lång och har ett vingspann på 69–82 centimeter. Hannar väger i genomsnitt ungefär 270 gram och honor 320 gram. I flykten har den med sin långa stjärt och vingform en höklik silhuett vilket gett den dess trivialnamn. Dock har den ett proportionellt större huvud än hökarna men i jämförelse med många ugglor ett ganska litet och runt huvud. Den har gul iris och ljusgul näbb. Ögonkransarna är vita, med svarta borst. Huvudet och halsen är svartaktiga på ovansidan, med vita fläckar. För övrigt är den brun på ovansidan, med vita fläckar och vit på undersidan, med mörka tvärlinjer. Vingpennorna är bruna, med vita fläckar. Stjärten är brun med vita tvärband. Juvenilen är något mer gråbrun och har inga tydliga linjer på undersidan. (källa)
7. Kopparödla (Anguis fragilis) är en benlös ödla i familjen kopparödlor, som förekommer i Eurasien. Eftersom den saknar yttre extremiteter liknar den till utseendet en orm, och ett synonymt trivialnamn är därför kopparorm. Det senare är utbrett, men eftersom arten inte hör till släktet ormar är den rekommenderade termen kopparödla i den svenska taxonomiska databasen Artdatabanken. En annan förekommande synonym är ormslå. (källa)
8. Kungsfågel (Regulus) är en mycket liten tätting som numera oftast placeras i familjen kungsfåglar (Regulidae). Både dess vetenskapliga namn och dess svenska trivialnamn syftar på kunglighet och anspelar i förlängningen på kungsfåglarnas färgstarka gyllene hjässband. Arten delas in i en rad underarter med stor geografisk spridning som omfattar merparten av Eurasien och öarna i Makronesien. Det råder inte konsensus kring hur beståndet av kungsfåglar på Kanarieöarna ska behandlas rent systematiskt. Vissa kategoriserar beståndet som en underart till kungsfågeln och andra behandlar det som en egen art. De norra och östliga häckningsbestånden av kungsfågel är flyttfåglar, och övervintrar längre söderut, medan de sydligare är stannfåglar. Under stränga vintrar minskar de nordliga stannfågelsbestånden kraftigt. (källa)