Trosbekännelse Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet trosbekännelse

1. Förföljelserna i England under Karl I:s regering kunde inte utrota kongregationalisterna i England. Under början av hans strid med parlamentet behärskades detta av de i kyrkan kvarstående puritanerna. Mot deras försök att ersätta det episkopala kyrkotvånget med ett presbyterianskt, den så kallade Westministersynoden av år 1643, protesterade kongregationalisternas representanter. Vid denna tid utbildades inom kongregationalismen den religiösa toleransens princip, bland annat av predikanten John Goodwin och poeten John Milton. Till denna anslöt sig även Oliver Cromwell, som under sitt protektorat försökte organisera en statskyrka enligt kongregationalismens princip. En trosbekännelse, Savoydeklarationen, som dock ej var bindande, antogs 1658. Under restaurationsperioden tvingades puritanerna ur anglikanska kyrkan i samband med uniformitetsakten av 1662, varvid många av dem övergick till kongregationalismen. (källa)
2. I den kristna kyrkan är långfredagen en sorgedag. I Svenska kyrkans evangeliebok är temat Korset och långfredagsgudstjänsten är en unik gudstjänst, där alla uttryck för glädje har bortfallit: endast psalmsång, textläsning, predikan, trosbekännelse och förbön (ofta i form av litanian) förekommer. Ofta hålls gudstjänsten på eftermiddagen för att koppla samman den med den tidpunkt då Jesus dog, den nionde timmen. På kvällen kan kyrkan anordna gravläggningsgudstjänst. Allvaret och sorgen understryks av att altaret endast dekoreras med fem röda rosor som symboler för de sår Jesus fick då han korsfästes. Textilerna som används är svarta, det spelas ingen orgelmusik och kyrkklockorna används inte. (källa)
3. I överförd betydelse används ordet ortodoxa även om politisk, social eller ekonomisk trosbekännelse. En person som håller mycket hårt på en viss politisk ideologi och inte accepterar någon kompromiss kan alltså kallas för ortodox. (källa)
4. Religiös förföljelse eller religionsförföljelse är systematiskt förtryck och diskriminering av en grupp motiverat av att de utövar eller ej utövar någon religion, eller har annan trosbekännelse eller samfundstillhörighet än förföljarna. Religiös förföljelse överlappar med, och kan ibland vara svårt att särskilja från, politisk och etnisk förföljelse. Religiös förföljelse kan innebära avsaknad av religionsfrihet i ett land, och kan ta sig uttryck i att en totalitär regim eller militanta grupper systematiskt konfiskerar eller förstör egendom, fängslar, arresterar, misshandlar, torterar, deporterar eller avrättar personer som utövar religion som uppfattas som hot mot landets styre och kultur, eller i syfte att tvångsomvända människor och på så sätt rädda deras själar. Förföljelsen kan i sin mest extrema form resultera i religionskrig, etnisk-religiös rensning och folkmord. Religiös förföljelse kan också ta sig uttryck i hatbrott, mobbning och diskriminering på grund av trostillhörighet. Förföljelsen kan vara motiverad av religiös intolerans, kulturrasism, statsateism och fördomar mot religionsutövare. (källa)
5. Shinto har ingen fastslagen trosbekännelse eller systematiserad teologi, som till exempel kristendomen. Istället kretsar mycket av religionen kring olika riter. Bland de viktigaste riterna märks olika former av reningsritualer. Orenhet och rening är viktiga begrepp, som har likheter med förhållningssätten inom hinduismen där rituell renhet är viktig. De kan även jämföras med begrepp som synd och nåd eller förlåtelse inom kristendomen. (källa)
6. Anglikaner låter traditionellt, i den allmänna bönboken, den nytestamentliga lovsången följas av ännu en bibelläsning, ännu en nytestamentlig lovsång och en trosbekännelse före förbönerna, och infogar traditionellt tre kollektböner och en körsång före välsignelsen. Nyare anglikanska gudstjänstböcker, som exempelvis Common Worship (2000) har däremot närmat sig den romerska ritus. (källa)
7. Sammanfattningen och kodifieringen av en viss religions lära och dess tro kallas trosbekännelse, vilken också verkar definierande för denna religion. I en religions trosbekännelse ingår också ofta tron på det önskvärda och välgörande i vissa yttre manifestationer som ritualer och sakrament. (källa)