Trosfrihet Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet trosfrihet

1. Recess (lat. recessus, tillbakaträdande), en i de nordtyska städerna under medeltiden använd beteckning (liktydig med "avsked", abschied) på ett beslut, som fattats av några städers representanter efter gemensam överläggning. Sedermera övergick ordet att beteckna protokoll, som hållits över förhandlingarna. I Norden var under 1400–1600-talen recess namn på vissa överenskommelser och fördrag samt de större lagar, som stiftades på herre- eller riksdagarna. Om de viktigaste recesserna, vad Sverige vidkommer, se Nyköpings recess (1396), Kalmar recess, Malmö recess och Västerås recess. De viktigaste i Danmark var Odense recess (1527), som bestämde biskoparnas ställning och lade grunden till allmän trosfrihet, Köpenhamns recess (1536), genom vilken reformationen infördes, samt Kristian IV:s lilla och stora recess (1615 och 1643). (källa)
2. De första som förfäktade en principiell tolerans i et kristna Europa var vissa s.k. döpare och spiritualister på 1500-talet. I Tyskland och Norden fick deras idéer föga spelrum, men de vann terräng i Holland, England och Amerika. För John Milton var religionsfriheten en kristen och protestantisk princip. I Amerika ställdes tidigt krav på fullständig trosfrihet och skilsmässa mellan stat och kyrka (Roger Williams 1682). Utvecklingen mot fullständig religionsfrihet fortsatte med upplysningsfilosoferna Locke, Voltaire m.fl. (källa)
3. Religions- och trosfrihet är en rätt för medborgare att fritt bestämma över sin religiösa eller annan övertygelse och över hur övertygelsen ska utövas, inklusive rätten att inte ha några övertygelser och att stå utanför alla samfund. Religionsfriheten kan ses både som en universell rättighet, och som en angelägenhet mellan staten och den enskilde. Det senare synsättet innebär att staten inte har rätt att med lagstiftning eller med ingripanden, inskränka den enskildes rätt till religionsfrihet, med vissa förbehåll. Det förra synsättet innebär att det även är en angelägenhet mellan individer. (källa)