Trumpetsolo Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet trumpetsolo

1. Femte symfonin kan sägas inleda en ny period efter de första fyra symfonierna. Sagotemat och vokalinsatserna får stå tillbaka för ett mer modernt tonspråk. Symfonin inleds med ett av orkesterrepertoarens viktigaste trumpetsolon, vilket vanligen är ett av de obligatoriska provspelningsstyckena vid antagning av nya orkestertrumpetare, varpå orkestern sätter sig i rörelse. Andra satsen har kvar första satsens stämning men har ett högre tempo. Tredje satsen är ett stort scherzo med mycket variation. Speciellt framträdande i denna sats är den obligatstämma som solohornisten spelar. Adagiettosatsen, enbart för stråksektionen och harpa, användes som filmmusik i Luchino Viscontis film Döden i Venedig. Den kontrasterar till de tre första satserna. I finalen brister orkestern ut i triumf uppblandad med en viss ironi. (källa)
2. Till och med Dulcamara (namnet betyder "Bitterljuv", vilket motsvarar smaken på hans trolldryck) är mer än bara den stereotype kringresande kvacksalvaren. Den ytterst talföre, slipade rollgestalten "Dottore" hade ända sedan commedia dell'arte haft en given plats i den italienska komedierna. Donizetti hade redan i sin enaktare I Pazzi pre progetto (1830) skapat en liknande gestalt. Dulcamara som är en yttest tacksam roll för stora buffabasar, framkallar med sin entréaria "Udite, udite o rustici" ("Hör upp! Hör upp, ni bönder!") och ett trumpetsolo byns fulla förundran. Som den visa och erfarna människa han är, hjälper han sedan med sina knep de obeslutsamma att bli beslutsamma och därmed också lyckliga. (källa)
3. Serien använde den första versionen av Blackadder-signaturmelodin av Howard Goodall (med undantag för pilotavsnittet som hade ett annat sorts intro). För introt användes ett trumpetsolo ackompanjerat av en orkester. För eftertexten användes det en ironisk, heroisk sångtext sjungen av en från den kungliga orkestern. I det sista avsnittet sjöngs eftertexten av en sopran-pojkkör för att passa in i seriens slut. The Black Adders bakgrundsmusik spelades på orgel och slaginstrument. (källa)
4. Albumet producerades och arrangerades av Bengt Palmers som åstadkom en ovanligt ambitiös och varierad produktion för att vara 1970-talets Sverige. På skivan medverkar en varierande uppsättning studiomusiker, däribland Palmers själv, men även Mike Watson, Jan Schaffer, Anders Eljas, Rutger Gunnarsson, Roger Palm, Ola Brunkert och Annica Risberg. Björn Skifs spelar trumpetsolo på "Smile". (källa)