Trälåda Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet trälåda

1. Instrumentet består i princip av en grund öppen trälåda med strängar spända över öppningen, en för varje ton - alltså en cittra. Men medan man på cittran knäpper strängarna, slår man dem på hackbrädet med små hammare, en i varje hand. Därför måste bland annat lådan vara grövre och strängarna hårdare spända. Pianot är alltså i princip ett hackbräde med klaviatur, och anses också ha utvecklats ur hackbrädet - även om idén med klaviaturen kan vara tagen från cembaloinstrumenten. (källa)
2. Cembalons strängar knäpps av små stift som förr tillverkades av vingpennor från fåglar men numera vanligen av termoplasten polyoximetylen (POM, delrin). Stiften sitter i en liten trälåda, docka, som i sin tur sitter på tangenten, en aning rörligt monterade, så att de kan knäppa strängen ungefär som man med ett plektrum knäpper på en sträng. Mekaniken och den hörbara knäppningen ger instrumentet en ljus och spröd klangfärg som påminner om lutans. De tunna strängarna och det knäppande anslaget gör att strängens grundton och lägre övertoner avklingar tämligen fort, och då återstår de höga övertonerna, vilket ger det karakteristiska ljudet. Konstruktionen gör också att en cembalo förlorar stämningen mycket fort. Som cembalist måste man därför själv kunna stämma sitt instrument, vilket ju inte krävs av en pianist. (källa)
3. De flesta klavikord har formen av en avlång trälåda med uppfällbart lock och klaviaturen längs ena långsidan, avsedd att läggas på ett bord eller en lätt bock, i storlek ungefär som en vanlig modern synt. Särskilt i Sverige byggde man dock mot slutet av 1700-talet större klavikord, som till det yttre liknade den tidens cembali och fortepianon, och som var så pass tonstarka att de möjligen bidrog till att pianot slog igenom långsammare i Sverige än på kontinenten. I Sverige användes benämningen Stockholmsklaver. (källa)