Trävaruindustri Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet trävaruindustri

1. Avvittringen lade grogrunden för bondeägda skogar och i sin tur för skogsbrukets framväxt vid sidan av jordbruket. 1700-talets utvecklade järntrådsdragningsteknik ledde till framväxande metallindustri med nya produkter som hårnålar, kedjor, strumpstickor och säkerhetsnålar. Husqvarna utvecklades från 1600-talets vapenfabrik till ledande tillverkare av såväl symaskiner som motorer, mopeder och allehanda järnvaror. På 1840-talet grundlades den internationellt framgångsrika Jönköpings tändsticksfabrik. Sågverk, pappersbruk som Lessebo Handpappersbruk, glasbruk, trävaruindustrier och snickerier blev en bas för Smålands industrialisering och ledde under 1900-talet till välkända verksamheter som begreppet Glasriket, IKEA, Sveriges äldsta möbelfabrik Gemla Möbler AB och kända designföretag som Bruno Mathsson och Källemo. På Småländska höglandet skapades under tidigt 1900-tal en ny industriform främst inriktad på prefabricerade hus och annan byggnadsindustri. Dessa husföretag finns till stor del kvar än idag såsom Myresjöhus, Sävsjö Trähus och Eksjöhus. I Finnveden i västra Småland blev under 1900-talet småföretagandets så kallade Gnosjöandan ett begrepp. (källa)
2. Sundsvalls stad hade vid strejkens utbrott 9 000 invånare och staden såväl som de närliggande sågverkssamhällena Skön, Alnö och Njurunda landskommuner växte snabbt till följd av trävaruindustrins genombrott. Totalt 23 ångsågar fanns i Sundsvalls sågverksdistrikt. De så kallade träpatronerna hade investerat i moderna effektiva ångsågar som ersatte de gamla vattensågarna, vilket gjorde att produktionen kunde förläggas till kusten istället för uppströms älvar och åar vid fall. Förutom att ångsågarna var effektivare i sig förenklades utskeppning radikalt när de sågade trävarorna kunde lastas direkt på östersjöfartyg. Fattigdomen var emellerid stor bland arbetarna och villkoren hårda. Bostäderna som tillhandahölls av sågverket bestod vanligen av ett enda rum, där förutom en familj även lösa arbetare kunde inhysas. (källa)
3. De viktigaste industrigrenarna var brännvinsbränning (297 brännerier 1910-11), öltillverkning (110 bryggerier samma år), textilindustri och maskintillverkning, trävaruindustri, pappers- och tegeltillverkning, torvberedning samt fartygsbygge. En specialitet för kustbefolkningen var insamling av bärnsten. Rederier inom provinsen redogjorde 1912 för 33 större fartyg om 10 304 registerton. Hamnstäder var Königsberg, Pillau och Memel. Längden av normalspåriga järnvägar var 1909 2 690 km, av smalspåriga 725 km. (källa)
4. Husums sågverk var en trävaruindustri i Husum i norra Ångermanland som existerade 1787–1909. Sågverket har varit placerat på två ställen vid Husåns nedre lopp. Det första verket anlades av lokala intressenter men övertogs snart av bruksmännen Clason, som kompletterade verksamheten med ett järnbruk i Gideå. Det andra sågverket, som byggdes av James Dickson och Co, blev under andra halvan av 1800-talet ett av de större i Sverige. Under merparten av sin existens drevs det med vattenkraft, men 1893 byggdes det om till ångdrift. Under 1900-talets första decennium övertogs bolagets aktier av Mo och Domsjö AB, som efter att sågverket brunnit ned 1909 i stället uppförde den sulfatfabrik som sedan dess har präglat Husum. De skogstillgångar som under 1800-talet förvärvades av Husums sågverk låg främst längs Gideälven och Husån och tillhör idag Holmen Skog. (källa)
5. År 1920 utvidgades verksamheten vid sågverket till lådtillverkning, främst sockerlådor för export till England. Kring 1920 inträffade blomstringstiden för Nils Petter Danielssons trävaruindustri men sedan sjönk virkespriserna med hälften på grund av en kraftig deflation. Hans skogsfastigheter var mer eller mindre kalhuggna och gav ingen avkastning. Bankräntorna till de stora skulderna kunde inte betalas, utan att ta upp nya lån. Östergötlands Enskilda Bank, tog över kontrollen av koncernen medan Danielsson fick sitta kvar som ordförande i styrelsen. Ålhults skogar såldes till Domänverket och sågen fick läggas ner. Danielssons livsverk krossades, han blev svårt sjuk och dog den 15 september 1926, 71 år gammal. (källa)
6. Vretens sågverk var en trävaruindustri i Vreten i Skövde kommun som drevs mellan 1887 fram till 1972. Ångsågen anlades 1886-87 av göteborgsfirman James Dickson och Co i anslutning till Vretens egendom, för att under ett par år exploatera ett skogsområde i närheten. En äldre vattensåg låg vid ån Ösan men det nya sågverket lades väster om gården, tack vare ångdriften var man inte längre bunden till något vattenfall. Samtidigt krävdes ordentligt med plan markyta kring sågen för timmerupplag och brädgård. Redan 1889 övertogs sågen av Nils Posse, som då var ägare till Vretens egendom. Under slutet av 1800-talet var sågen störst i Skaraborgs län, men under 1930-talet kom produktionen att minska kraftigt. Fram till nedläggningen 1972 användes sågen mest för egendomens eget behov. (källa)
7. Kämpe, alternativt stavat Kempe, är ett svenskt soldatnamn. Det är också namnet på en släkt, familjen Kempe, som kom till Sverige med Johan Carl Kempe i början av 1800-talet och som blev tongivande inom trävaruindustrin i norra Ångermanland och södra Västerbotten. Den 31 december 2009 fanns 763 personer med efternamnet Kämpe och 1125 med efternamnet Kempe i Sverige. (källa)
8. Bolinders tillverkade framförallt en lång rad produkter av gjutjärn såsom trädgårdsmöbler, lyktarmar, blombord, spisar och trappräcken, men också ångmaskiner, maskiner för trävaruindustrin med mera. (källa)
9. Efter några decennier byggdes en ångmaskinsfabrik. Bolinders tillverkade alla slags maskiner, bland annat för den framväxande pappers- och trävaruindustrin. Mot slutet av 1800-talet var fabriken en av de största i Stockholm med sina rykande skorstenar. Åren före Bolinders död hade man börjat tillverka förbränningsmotorer, särskilt råoljemotorer. J. och C.G. Bolinders ville skaffa en alternativ kraftkälla till ångmaskinen, nämligen förbränningsmotorn. Förbränningsmotorn började komma i bruk utomlands här och var och för Sveriges del började det hela år 1890, det var tidigt, även internationellt sett. (källa)
10. Rae blev master of arts i Aberdeen 1815, studerade därefter medicin i Edinburgh, utvandrade 1821 till Kanada, där han först verkade inom trävaruindustrin, men snart övergick till lärarverksamhet. Han flyttade till Hawaii och var 1853–69 hälsovårdsinspektör på ön Maui. År 1871 återvände han till New York. (källa)