Tun Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet tun

1. Tun ( fornsv. tun 'inhägnad. (källa)
2. Poststationer fanns vid år 1900 i Storeberg, Salstad, Tun och Sjuberga. (källa)
3. Öns "centrum" är Tunet, där Storgårn, Lillgårn, Kulan och Magasinet ligger. Mitt på ön, runt Tunet ligger också den övriga bebyggelsen, med förläggningsstugor, matsal, kiosk osv. På Vässarö finns omkring 200 sängplatser. På lägerängarna kan upp till 2 000 personer vistas samtidigt. (källa)
4. Med mayakalendern avser man i första hand deras solkalender, som bestod av en dateringsenhet om 360 dygn, Tun plus en period om fem ödesmättade extradygn, som de kallade Uayeb. Denna årskalender hette Haab och bestod av 18 långa "veckor", där varje vecka hade 20 dagar, plus den korta extraveckan på fem dagar. Maya räknade dagarna, precis som egyptierna och sumererna m.fl., och de beräknade visserligen även årets längd till 365,2420 dygn, men brydde sig aldrig om att införa något skottår. För längre dateringar användes 20-talsmultipler av tun, vilket skapar räknearbete, när man vill tolka tidsangivelser. Till dessa kom, förutom den rituella tzolkin om 13 gånger 20 dygn, andra kalendrar baserade på cykler hos planeter, där särskilt Venus tillmättes stor betydelse som uttryck för guden Kukulcáns humör. (källa)
5. Mayaindianernas solår bestod av 18 "veckor", där vardera innehöll 20 dagar plus fem utfyllnadsdagar. Ett år för dem var 360 dagar och kallades ett tun. 20 tun utgör 7 200 dagar och kallas en katun, 20 katuner utgör 144 000 dagar och kallas en baktun, och så fortsätter det till en period på 23 040 000 000 dagar, som kallas en alautun. Eftersom en alautun var 63 miljoner år, tvekade de inte att göra beräkningar över långa tidsrymder. För en alautun behövdes det 8 tecken, medan vi använder 11 siffror. (källa)
6. I september 1545 begravdes gården Skíðastaðir och hela tunet rasade, varvid 14 människor omkom. Om denna händelse handlar Jón Árnasons berättelse Skíðastaðir. Nästan 200 år senare, den 8 oktober 1720, sopades granngården i söder, Bjarnastaðir, bort av ett skred som tog sex människoliv jämte boskap. Vid detta tillfälle dämdes älven Vatnsdalsá upp av rasmassorna, varvid sjön Flóðið (namnet betyder "Översvämningen") bildades innan älven hade brutit sig ny fåra. Sjön finns fortfarande kvar och utgör nu dalens nordgräns, tidigare var här gräsmark med småsjöar och dammar. (källa)
7. Bjørklund gård ligger på slätmark, som sluttar flackt ner mot Pasvikälven. Gårdstunet har byggnader placerade i en öppen fyrkant, med "Gamla huset", "Nya huset", härbre samt kombinerad ladugård och lada. Det har formen av en typisk norsk gård i norra Østerdalen. Gammelstugan hör till nybyggaråren på 1870-talet. Härbret är från 1880-talet, den nya stugan från 1906 och ladugården från 1930-talet. En bit från tunet finns ett stall, en bastu, en jordkällare, två höskjul och en gårdsbrunn. Alla byggnader är uppförda av tjärat timmer från Pasviksdalen. (källa)
8. På Gotland - där benämningen är "bandfast tun" (gotländska) - används istället för vidjor bandar. Detta är klenare enesgrenar på ca 120 cm där endast riset i toppen lämnas kvar. Dessa värms över en eld och vrids fast mellan störparen och därefter läggs trodren vilande på dessa. På så sätt skapas ett stabilt och, vid bra materialval, hållbart staket som står sig i upp till 40 år. Gärdesgårdar förekommer numera både som staket omkring privata trädgårdar och som stängsel i kulturhistoriska miljöer. Enligt gammal folktro ska eneruskorna vridas ut från gården, för att hindra trolldom och andra förtretligheter att komma in. (källa)
9. Vårdträd (norska tuntre) är beteckning på ett stort träd, vanligen ett ädellövträd, som står på ett tun på en gård på landsbygden. Man började plantera vårdträd under slutet av 1800-talet samtidigt som mangårdsplanen fick en öppnare utformning. I senare tid hänvisas ofta till att en mystisk samhörighet skulle ha ansetts råda mellan trädet och den på gården boende släkten, men någon sådan kontinuitet i planterande av vårdträd har man inte kunnat påvisa. (källa)
10. Ursprunget till rasen är vallhundar och gårdshundar på Shetlandsöarna. Dessa antas ha haft släktskap med isländsk fårhund och norsk buhund som kom med inbyggare under det norska styret (1194-1468) och med fiskare även senare. Den traditionella benämningen toonie dogs kommer av norskans tun. Enligt en annan teori som är kopplad till shetlandsponnyn och shetlandsfåret och att dvärgväxt uppkommer på isolerade öar, så skall shetlandshundarna redan från början ha varit en dvärgvariant av skotska fårhundar, närmast motsvarande oförädlade border collies. (källa)