Turistparadis Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet turistparadis

1. Kirgizistan är ett mycket bergigt land i det inre av Centralasien, gränsande till Kazakstan i norr, Kina i öst, Uzbekistan i väst och Tadzjikistan i syd och väst, beläget på nordsidan av den stora bergskedjan Tian Shan, vars utlöpare täcker större delen av landets yta, undantaget dalar och bäcken samt en liten del av det kazakiska låglandet i norr. Landets högsta punkt är Dzjengisj Tjokusu (Pik Pobedy), på 7 439 meter över havet, i Kaksjaal-Too-kedjan på den kinesiska gränsen. Den lägsta punkten är floden Kara-Darja, på 132 meter över havet. Endast fyra procent av landet är skogbeklätt. Den stora, mycket djupa och kristallklara sjön Issyk-Kul i landets nordöstra del var tidigare ett av Sovjetunionens främsta turistparadis. I den lilla delen låglänt land i norr, på nordsidan av Kirgizbergen (Alatau), ligger huvudstaden Bisjkek som med sina omkring 900 000 invånare är landets i särklass största stad. I väst innefattar Kirgizistan den östligaste delen av Ferganadalen och där landets nästörsta stad Osj. Andra städer är Tokmok, Dzjalal-Abad och Karakol. (källa)
2. Företaget grundades den 3 april 1863 av Karl III av Monaco och entreprenörsparet François och Marie Blanc. Efter att första världskriget fick sitt slut hade Casino de Monte-Carlo problem med lönsamheten och missnöjet från Ludvig II av Monaco blev allt större mot kasinots ägare Camille Blanc eftersom kasinot var en viktig inkomstkälla för den monegaskiska staten. Ludvig II kontaktade den brittiske finansiären Sir Basil Zaharoff om att avsätta Blanc som ägare och att Zaharoff själv ta över det. Zaharoff accepterade förslaget och började köpa aktier i företaget och avsatte Blanc precis som det var tänkt. Med Zaharoffs styre blev kasinot en kassako för Monaco och Ludvig II. 1953 blev SBM uppköpta av den grekiske skeppsredaren tillika en av dåtidens rikaste och mäktigaste personer i Aristoteles Onassis och förvärvet hyllades initialt av den dåvarande regerande fursten Rainier III av Monaco eftersom staten var i stort behov av utländska investeringar. Det höll sig dock fram till 1962 när det visade sig att de två hade helt olika framtidsvisioner för furstendömet. Rainer III ville göra Monaco mer av ett turistparadis på grund av att furstendömet blev mindre och mindre attraktivare som ett skatteparadis för de förmögna och allt tuffare diplomatiska relationer med grannlandet Frankrike och dess president Charles de Gaulle. Onassis ville dock att Monaco skulle förbli ett tillhåll för de allra rikaste individerna. Rainer III uppmanade Onassis att låta SBM bygga hotell för att locka turister och få in mer kapital till staten medan Onassis själv var inte beredd på att finansiera detta om han inte fick ensamrätt på det. Kravet sågs inte med blida ögon av Rainer III utan fursten helt sonikt avbröt hela byggprojektet och gick ut offentligt och kritiserade Onassis. De var i luven på varandra om hur SBM skulle användas till och i juni 1966 tappade Rainer III tålamodet och stiftade en ny lag om att 600 000 nya aktier skulle skapas i SBM och vara enbart under statligt ägo. Detta gjorde att Onassis aktieinnehav krympte från 52% till under 30%. Onassis svarade med att stämma Rainer III och staten i Monacos högsta domstol för beslutet skulle strida mot Monacos konstitution. I mars 1967 ansåg högsta domstolen att staten hade all rätt att göra på det viset. Onassis valde att sälja av sitt innehav till den monegaskiska staten för $9,5 miljoner (2015 års dollarvärde: $270 miljoner) och lämnade Monaco utan att återvända. (källa)