Tusenårsskifte Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet tusenårsskifte

1. Bland Bjørnstads viktigaste skönlitterära böcker bör nämnas de kritikerrosade Villa Europa och Victor-Alveberg-trilogin, som består av romanerna Drift, Drømmen om havet och Veien til Dhaka. Med Nåde från 1998 vann han Riksmålspriset. Samma år skrev han den satiriska fotbolls-boken Reisen til Gallia tillsammans med Ole Paus. Nämnas bör också millennium-trilogin Fall, Ludvig Hassel Tusenårsskifte och Tesman. Bjørnstad har dessutom psykologiska thrillers som Det Personlige Motiv och Skumringsmulighetene. Den senare utspelar sig i skärgården utanför Tvedestrand, där Bjørnstad också bodde på sjutti- och åttitalen, innan han flyttade till Paris och därefter tillbaka till Oslo. (källa)
2. Torsdrapa (Þórsdrápa) är förmodligen den norröna skaldekonstens mest gåtfulla dikt. Man har brukat tolka den som uttryck för en hednisk kraftsamling kort före det isländska alltingsbeslutet år 1000, då kristendomen antogs som officiell religion. Ohlmarks kallar dikten "senhedendomens stora monument över Tor och tron på honom, ett mästerverk av must och färg och hednisk fromhet", och tillägger att vi genom denna dikt "för en sällsynt gångs skull kommer ända in till märgen av det hedna troslivets kärna". Jan de Vries ser det som ett mirakel att en så urhednisk dikt, trots mer än två århundraden av kristet styre, kunnat överleva så länge att den på 1200-talet kunnat nedtecknas i Snorres skrivarverkstad. Om dikten tillkommit kort före tusenårsskiftet (vilket allmänt brukar antas), bör den ses mot bakgrund av den aggressiva kristna missionsverksamheten på ön. Asgårds försvarare, Tor, var den gud som i slutkampen oftast spelades ut mot den inträngande främlingen Vite Krist. Om antagandet är riktigt att Eilif Gudrunsson var blotgodeson från Skagastrand, är det också möjligt att han nu hade övertagit faderns roll som gode. I så fall kan det ha varit hans plikt att stå upp till sin tros försvar. En lång rad andra skaldekunniga godar och gydjor gjorde vid denna tid detsamma. (källa)
3. Tangbrand anlände till Island på hösten 997. Han var en saxare (tysk) som blivit landsförvisad på grund av dråp, varpå han blivit hirdpräst hos kung Olav. Han blev senare herde för Norges första kristna församling i Mostr. Då han emellertid drygade ut sin prästlön genom rån och överfall på hedningar, vilket gav de kristna dåligt rykte, blev han som straff skickad som missionär till Island. Uppdraget var att, inför det stundande tusenårsskiftet, snabbkristna ön. Med honom följde en präst vid namn Gudleif (Guðleifr) Arason, som var "en stor dråpsman, oförvägen och hård i allt", enligt Njals saga. (källa)
4. Finland hade vid tusenårsskiftet Nordens största andel överviktiga personer och Seinäjoki kommun fastställde år 2013 ett projekt med avsikt att minska medborgarnas övervikt. Projektbeskrivningens femte punkt är den mest omfattande och ägnas åt barnens viktproblem. Detta innebar att samhällets resurser riktade sig till att förbättra barnens matvanor och fysiska aktivitet, vilket innebar att allt från föräldrar, skolor, samfund och föreningar, särskilt idrottsföreningar, engagerades i arbetet. Två år senare uppmärksammades projektet av Världshälsoorganisationen (WHO) i en artikel som pekade på en spektakulär utveckling med bland annat minskning från 17% överviktiga eller feta femåringar 2009 till 10% år 2015. Projektet uppmärksammades därmed internationellt. (källa)