Täckvinge Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet täckvinge

1. Tvestjärtar utmärks också av sin långsträckta, platta kroppsform, sina korta täckvingar, som i form och ställning påminner om en kortvingad skalbagges vingar, samt av den i form och storlek mycket växlande kitintången i bakkroppens spets. (källa)
2. Genom sin lilla kullriga kropp samt sina ovan platta täckvingar, som lämnar bakkroppens spets obetäckt, skiljer sig familjen från övriga bladhorningar. I Afrika finns en mängd guldbaggar som strålar av praktfulla, metallglänsande färger och ibland når betydande storlek, som de väldiga goliatbaggarna. (källa)
3. Familjens arter har en bred och oval, oftast tillplattad kropp. De är huvudsakligen svarta, med trådformiga antenner och långa, platta, hårkantade bakben, med vars hjälp de rör sig i vattnet med jämna, kraftiga simtag. De håller till i stillastående vatten, särskilt i kärr, dammar och vattenfyllda gropar, där de kommer upp till vattenytan med relativt korta mellanrum för att hämta luft. De stannar omedelbart under vattenytan med simbenen rakt utsträckta åt sidorna, höjer bakkroppens spets litet över ytan och låter luft strömma in under täckvingarna, för att i nästa ögonblick bege sig ned till bottnen, där de håller sig fast vid vattenväxter med frambenen. Andningshålen är belägna utmed kanterna av bakkroppens översida. På den bidrar en sidorand av långa, fina och täta hår till att hålla kvar luften, som sparas under täckvingarna. (källa)
4. Coloradoskalbaggen har en kroppslängd på omkring 10 millimeter. Täckvingarna är gula med svarta strimmor, fem på varje täckvinge så att det sammanlagda antalet är tio. Halsskölden är gul med svarta markeringar i form av streck eller prickar. Huvudet är gult med en svart, ofta lite trekantig fläck i pannan. Fasettögonen är mörka och antennerna är gulaktiga närmast basen för att bli mörkare mot spetsen. Benen är gulaktiga med svarta tarser. Larven ärödaktig med mörkare huvud och svarta prickar på sidorna. (källa)
5. Hithörande arter har en ganska långsträckt, svagt kullrig, bakåt avsmalnande kroppsform, med bred halssköld, som är fast och nästan orörligt ansluten till täckvingarnas bas. Huvudet är till ögonen insänkt i halsskölden, med lodrätt ställd panna och korta, sågade pannspröt. Kroppens skal är fast och hårt och har ofta metallglänsande färger. Larverna, som utmärker sig genom en mycket bred och platt mellankropp, men lång och smal bakkropp, lever vanligen i trädstammar och rötter. Ofta påträffar man vuxna praktbaggar i hett solsken. Andra arter vistas i blommor och livnär sig av frömjöl. (källa)
6. Kackerlackorna har platt, oval, brunaktig kropp, med långa, mångledade antenner, taggbesatta skenben och starka springfötter. Huvudet är täckt av den stora främre sköldlika delen av mellankroppen (prothorax). Framvingarna är stora läderartade täckvingar, vilkas kanter överlappar. Hos honorna (för en del arter båda könen) kan dessa täckvingar och även de hinnaktiga bakvingarna alldeles saknas. Bakkroppen är försedd med två cerci (analspröt). Hos vissa arter förekommer det dessutom två mindre utskott bredvid analspröten (så kallade styli), åtminstone hos hanarna. Arterna kan variera i längd mellan under centimetern till runt 15 centimeter. (källa)
7. Tegelbocken är mellan 9 och 13 millimeter lång. Honan har klarröda täckvingar medan hanens är gulbrunaktiga. Resten av skalbaggen är svart. Hanens antenner har tre fjärdedelar av kroppens längd, honans är lite kortare. (källa)
8. Den vanliga dödgrävaren blir 12–18 mm lång. Den känns lättast igen från liknande arter, såsom rödbandad dödgrävare (N. investigator) eller N. vespillo, på sina helsvarta antenner och raka kanter på täckvingarna. Täckvingarna är svarta med två gula–orangeröda band och flygvingarna är orangefärgade. Skenbenen på bakbenen är raka. (källa)
9. Arten förekommer i många färgvariteter, men den vanligaste är klart metallgrön med blåaktig sutur mellan täckvingarna och likaledes blå täckvingekanter. Mitt på täckvingarna går ett brett, rödaktigt till gyllengult längsband. Också huvudet är vanligen metallgrönt, men kan även vara rött. Enfärgat kopparfärgade, violetta, blåa, gröna och svarta former finns också. Arten är inte lång, kroppslängden varierar från 5 till 7 mm. (källa)
10. Granbarkborren har en kroppslängd på 4,5 till 5,5 millimeter. Färgen är mörkbrun. På varje täckvinges bakre del finns en urgröpning som kantas av fyra så kallade "tänder". (källa)