Underlydande Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet underlydande

1. Med klostrens tilltagande rikedom växte abbotarnas makt, många underkände biskoparnas myndighet och en del gjorde själva anspråk på biskopliga rättigheter. Abbotar med biskoplig värdighet kallades infularabbotar och lydde omedelbart under påven. Deras kloster kallades omedelbara eller befriade och utgjorde med underlydande kyrkoområden särskilda abbotstift. I Tysk-romerska riket fanns till och med furstliga abbotstift så som Fulda och S:t Gallen. De styrdes av en furstabbot som både var kyrkligt utsedd klosterföreståndare och furste över ett territorium i Tysk-romerska riket. (källa)
2. Tidigare har advokatfiskal varit ett ämbete vid hovrätterna, Kammarkollegiet samt Kammarrätten. En advokatfiskal utövade tillsyn och kontroll över personalen, såväl vid den egna domstolen eller verket som vid underlydande domstolar och verk. Således kontrollerade en advokatfiskal vid en hovrätt att underställda häradsrätter fullföljde sina arbetsuppgifter. En advokatfiskal hade rätt att väcka åtal om han ansåg att en person, som han hade tillsyn över, hade visat försummelse eller begått brott i tjänsten. Advokatfiskalerna vid Kammarkollegiet hade att bevaka kronans rätt. (källa)
3. De mest framstående bland Islands "landnámsmän" (nybyggare) byggde vid sin ankomst dit gudatempel (isländska hof) och förrättade själva offertjänsten där. Till dessa anslöt sig främst underlydande män. De hade följt dem vid utvandringen och på Island bosatt sig inom deras ägoområde (landnám). De stod därför i ett beroendeförhållande till dem. Andra landnámsmän av mindre betydelse eller med mindre förmögenhet anslöt sig även de till någon närboende gode och blev hans tingmän. Godens myndighet var inte bara prästerlig, utan framförallt juridisk och administrativ. (källa)
4. Enligt 1634 års regeringsform var Kammarkollegium ett av de fem rikskollegierna under riksskattmästaren med sex bisittare och underlydande avdelningar, vilka ökades i antal alltefter arbetsbördans tillväxt. (källa)
5. Order används speciellt inom militära sammanhäng och avser då befälhavares (muntliga eller skriftliga) föreskrifter till befälhavarens underlydande. Bestämmelser rörande tjänsten i fred meddelades tidigare som regementsorder, kompaniorder o.s.v. I Sverige har dessa ersatts av termen tjänstemeddelande. (källa)
6. Jämte krigsdomstol ägde även vederbörande chefer eller befälhavare bestraffningsrätt över underlydande. Det ålåg dock krigsdomstol att övervaka det sätt varpå denna extraordinära bestraffningsrätt utövades. (källa)
7. Krigsråd har också använts i betydelsen krigskonselj. Den församling av högre befälhavare, som en armés eller en självständigt uppträdande truppavdelnings befälhavare, vanligen då han råkat i en farlig belägenhet, sammankallar för att hämta råd af sina underlydande. Enligt 1809 års regeringsform §15 ägde cheferna för Landt- och Sjöförsvarsdepartementena att, om de fann några av konungen beslutna militära företag vara av en vådlig riktning eller grundade på otillräckliga medel, tillstyrka konungen att kalla två eller flera högre militära ämbetsmän till ett krigsråd. Det stod konungen fritt att sammankalla eller inte sammankalla ett sådant. Om han låtit sammankalla det, var han bunden av dess mening, men krigsrådets tankar skulle föras till protokoll. (källa)
8. Före 1917 var kronofogde en ämbetsman med huvuduppgift att vara allmän åklagare (det vill säga inte särskilt tillsatt av Justitiekanslern, Justitieombudsmannen eller liknande). Han ansvarade och var chef för underlydande polisverksamhet och myndigheten ansvarade även för skatteuppbörd, utmätning och indrivningar. Kronofogdens verksamhetsområde kallades fögderi. Han biträddes av kronolänsmän och samverkade med häradsskrivaren. Kronofogdeämbetet avskaffades 1917 och efterträddes som polischef och allmän åklagare av dels landsfiskalerna, dels landsfogden. I städer fanns en motsvarighet i myndigheterna magistrat och stadsfogde. (källa)
9. Lantdag är namnet på en folkrepresentation i en delstat eller underlydande land (medan hela landets parlament kallas riksdag eller förbundsdag). Namnet har använts i Estland, Kurland, Livland och Finland under den ryska tiden och i svenska besittningar, och används alltjämt för delstatsparlamenten i Tyskland och Österrike (tyska: Landtag), med undantag för de tyska delstater som är stadsstater. (källa)
10. Oenighet om utnämningen av och stödet till underlydande i vasallstater respektive kyrkans biskopar gav upphov till investiturstriden mellan påven och regenterna i flera europeiska länder. (källa)