Ungsocialist Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet ungsocialist

1. Det nu vanliga hälsningsordet "hej" var tidigare bara en interjektion. Ordet började först användas som hälsning av medlemmarna i Götiska förbundet under tidigt 1800-tal, som ansåg att ordet var vikingalikt, och menade att vikingarna faktiskt kunde sagt så. Efter detta togs "hej" upp i studentkretsar i Uppsala på 1870-talet, för att bli allmänt spritt först på 1930-talet. Det togs även upp av ungsocialisterna i 1900-talets början. Anton Nilson skrev 1980: "Per Albin Hansson blev redaktör för det nya förbundets tidning Fram. Ofta sammanträffade vi, hälsade vårt 'Hej'. (Det var ungsocialisterna som tog upp det lilla nätta ordet 'hej' efter Götiska förbundet, som låtit det falla i glömska, och genom ungsocialisterna och ungdemokraterna bredde det lilla ordet ut sig över hela landet och blev omsider ett allmänt hälsningsord.". (källa)
2. Upphovsmännen till attentatet i Malmö var tre arbetslösa ungsocialister, Algot Rosberg (1886–1939), Anton Nilson (1887–1989, i media känd som Amaltheamannen) och Alfred Stern (1886–1966), vilka visserligen inte tillhörde den i striden invecklade hamnarbetarkåren, men ville genom ett bombattentat skrämma de engelska strejkbrytarna. Det var även en hämnd för att dessa hade beskjutit demonstrerande hamnarbetare. Natten till den 12 juli rodde Anton Nilson ut till den båt som britterna var förlagda på, Amalthea, och apterade en bomb på dess skrov. Meningen var inte att någon skulle dödas, men många av strejkbrytarna hade lagt sig att sova på däck, där explosionen fick starkast effekt. I den kraftiga explosionen som följde dödades en person, Walter Close, och 23 andra personer skadades, varav sju fick föras till sjukhus för vård av svåra bränn- och splitterskador. (källa)
3. Nikolaj II besökte Stockholm 1909 och blev den 26 juni föremål för ett misslyckat attentat i Kungsträdgården, det så kallade "Wångska attentatet", då ungsocialisten Hjalmar Wång avlossade ett skott mot vad han trodde var tsaren, men som i själva verket var en högt uppsatt officer, Otto Ludvig Beckman. Strax efter kulan träffat Beckman tog Wång sitt eget liv genom att skjuta sig själv i huvudet. (källa)
4. Natten mot söndagen den 29 april reste Vennerström upp till Ådalen från Stockholm, och anlände till Kramfors vid middagstiden. Tillsammans med en Karl Eriksson höll han ett föredrag för mellan 4 000 och 5 000 arbetare. Bägge manade till besinning. Mötet tog också avstånd från ungsocialisternas hot om att med våld befria Amaltheamännen. Förstamajdemonstrationen i Härnösand samlade 5 000 deltagare och talare var Vennerström. Demonstrationen präglades av lugn och värdighet. (källa)
5. Brandt avlade studentexamen 1932 på Johanneum i Lübeck, ett reforminriktat gymnasium. Hans favoritämnen var tyska och historia, hans examensarbete i historia handlade om August Bebel. Brandt, som då kallade sig Karl Frahm och inte längre Herbert som hans mor kallade honom, kunde gå på gymnasiet då han gjorde ovanligt bra ifrån sig i folkskolan. Ungsocialisten Frahm kom 1930 att stå inför domstolen i Lübeck efter ett slagsmål med unga Hitleranhängare, men frikändes. Han började efter studenten arbeta som skeppsklarerare hos rederiet F.H. Bertling. Arbetet vid skeppsmäklarfirman gav Brandt möjligheten att öva på de skandinaviska språken då firman hade många nordiska kunder som man hjälpte med tullformaliteter. Han hade då journalist som sitt drömyrke och han skrev politiska texter i SPD-tidningen Volksbote i Lübeck, vars chefredaktör och den senare motståndsmannen Julius Leber hade ett avgörande inflytande på Brandt. Brandt publicerade bland annat texter om en vistelse i Norge där han besökte avlägsna släktingar. Brandt var 1930-1931 medlem i SPD. 1931 bröt Brandt med Leber och socialdemokratin och gick med i Sozialistische Arbeiterpartei (SAP), en vänstersocialistiskt grupp som opponerade sig mot SPD:s politik. (källa)
6. Wång hade flyttat till Stockholm från Fellingsbro i Västmanland och var aktiv ungsocialist. Han beskrev sig som anarkist, var nykterist och antimilitarist, och hade försörjt sig som grovarbetare och genom att sälja tidningen Brand. (källa)
7. Tidskriften Brand, organ för anarkisterna och ungsocialisterna, startas i Stockholm. (källa)
8. I början av 1900-talet var det inte ovanligt att Ungsocialisterna, SAC, SKP och Socialdemokraterna samlades i ett gemensamt tåg. Idag går de oftast i separata tåg. (källa)
9. Möller valdes 1905 in i SDUF:s förbundsstyrelse och blev förbundsordförande 1907. Redan 1904 hade Möller lärt känna den blivande partiordföranden för SAP och statsministern Per Albin Hansson. De samarbetade tillsammans i ungdomsrörelsen där de kom i konflikt både med de anarkistiska Ungsocialisterna och de vänstersocialister som leddes av Zeth Höglund. (källa)
10. 1906 dömdes Brands redaktör Hinke Bergegren till tio månaders fängelse för antimilitaristisk agitation. I samband med detta beslagtogs vissa nummer av Brand, vilket ledde till att redaktionen i stället gav ut tidningen ut under andra namn, exempelvis Svarta faran, Ryska faran och Hungerfaran. Tidningarna fick stor spridning med en genomsnittlig upplaga på 20 000 exemplar, och Ryska faran trycktes i 59 000 exemplar. Under denna tid var det alltid någon i redaktionen som tillfälligt satt fängslad. Ungsocialisterna fortsatte ge ut Brand fram till åtminstone 1960-talet, då under namnet Anarkistiska propagandaförbundet. (källa)