Unionsparti Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet unionsparti

1. Krisen kom i samband med presidentvalet 6 november 1860, då demokraterna var splittrade i en moderat grupp och en ytterlighetsgrupp, medan några mellanstater uttalade sig för "konstitutionella unionspartiet", vars program endast var upprätthållande av unionen. Vald blev, dock utan absolut majoritet bland urväljarna, den republikanske kandidaten Abraham Lincoln (president 4 mars 1861-15 april 1865). Detta val gav signalen till sydstaternas utträde (secession) ur unionen, en revolutionär handling, som ej kunde undgå att leda till amerikanska inbördeskriget. (källa)
2. Sten Svantesson Natt och Dag antog namnet Sture, som hans farfar hade lagt till efter sin mor, och eftersträvade den tidigare förda politiken av Sturepartiet, en allians av allmoge, bergsmän och borgare mot rådsaristokratin. Han visade samma kraftfullhet som Sten Sture den äldre men inte samma smidighet. När Erik Trolles son Gustav Trolle 1515 utnämndes till ärkebiskop fick unionspartiet i Sverige en stark ledare. Redan 1516 kom det till öppna strider och ärkebiskopen belägrades i sin fästning Almarestäket. En dansk undsättningsstyrka slogs tillbaka 1517 och ärkebiskopen tvingades att kapitulera. Sten Sture lät avsätta ärkebiskopen (något som varken påven eller Trolle själv godtog), och tog initiativet till riksdagsbeslutet om Stäkets rivning. Det var under sigillet på detta beslut Hans Brask ska ha fäst en liten lapp med meddelandet "härtill är jag nödd och tvungen". För detta blev Sten Svantesson och hans anhängare bannlysta av påven. Behandlingen av Gustav Trolle och hans borg användes senare som orsak till Stockholms blodbad. (källa)
3. Under den följande tiden fick han en svår roll, då han egentligen ogillade Sten Stures uppträdanden mot ärkebiskop Gustaf Trolle men inte hade makt att motsätta sig denne. Detta skall vara bakgrunden till den "brasklapp" han skall ha infogat i beseglingen av 1517 års riksdagsbeslut. Efter Stens Sten Stures död slöt han sig även till Kristian II och unionspartiet, men övergick, främst genom Arvid Gustafsson Västgötes påtryckningar till Gustav Vasas sida. (källa)
4. Folkets försvarsenheter (kurdiska: Yekîneyên Parastina Gel, IPA: , arabiska: وحدات حماية الشعب), även känt som YPG, är en i huvudsak kurdisk milis som utgör den beväpnade grenen av Demokratiska unionspartiet (PYD) i Rojava. I det syriska inbördeskriget intog YPG ursprungligen en defensiv hållning, men senare har gruppen även gått in i territorier kontrollerade av Islamiska staten. YPG erhöll luft- och landunderstöd av USA 2015, i samband med slaget om Kobani i Aleppo, vilket blev en vändpunkt i kriget mot IS. YPG och närstående grupper betraktas som terroristorganisationer av Turkiet och Qatar. (källa)
5. Kvinnornas försvarsenheter (kurdiska: Yekîneyên Parastina Jinê), eller YPJ, är en väpnad grupp startad 2012 som den kvinnliga brigaden inom vänstermilisen YPG i Rojava. Gruppen är de facto lierad med Demokratiska unionspartiet och beräknas ha ungefär 7000 medlemmar, alla kvinnor mellan åldrarna 18 och 40. YPJ spelade en viktig roll i kampen mot Islamiska staten och fick särskild uppmärksamhet vid belägrningen av Kobane. YPJ tog även emot kvinnliga utländska volontärer i sina grupper. (källa)
6. Senaste gången en kandidat från ett tredje parti kom tvåa i ett presidentval var 1912, då Theodore Roosevelt ställde upp för Progressiva partiet. Senaste gången en tredje kandidat vann ett val var Abraham Lincoln 1865 för Nationella Unionspartiet. Båda partierna var utbrytarfraktioner med tydliga likheter med Republikanska partiet. (källa)
7. Drotsen Krister Nilsson (Vasa) arbetade emellertid för unionens upprätthållande och Eriks återinkallande. Karl Knutsson lyckades väl, sedan missnöjet kommit till öppet utbrott, tillfångata och förödmjuka sin medtävlare, men dennes åsikter hyllades fortfarande av flera i rådet. Sedan i Danmark hertig Kristofer av Bayern blivit vald till kung, ansåg sig Karl Knutsson därför inte längre kunna stå emot unionspartiet. Efter att ha krävt hela Finland och Öland som förläning, och senare vidgat kravet att omfatta även hela Svartsjö län, gick Karl Knutsson 1440 med på att Kristofer utsågs till kung. Karl Knutsson kom dock aldrig i full besittning av alla dessa stora förläningar. Krister Nilsson ville inte avstå Viborg, och 1441 fråntog kungen honom Åbo slott. Den gunst vari han till en början stått hos kungen, som utnämnt honom till sin drots, hade nämligen upphört, och efter 1441 vistades han under hela Kristofers regering nästan uteslutande i Finland. Endast en gång var han över till Sverige, nämligen 1446, då han deltog i Gotlandståget, och på Svartsjö firade sin dotter Kristinas bröllop med Erik Eriksson. (källa)