Universitetsfolk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet universitetsfolk

1. Privatbibliotek har alltsedan antiken funnits vid sidan om de mer eller mindre offentliga institutionsbiblioteken. Större samlingar av böcker var långt fram i tiden något som bara relativt förmögna människor kunde kosta på sig. De största och viktigaste privatbiblioteken samlades av kungligheter, godsherrar, präster och universitetsfolk. Dagens offentliga bibliotek baserar nästan uteslutande sina äldre samlingar på donationer från sådana privatbibliotek. (källa)
2. Släkten har en lång rad socialt framstående medlemmar som har varit affärsmän, politiker, författare, konstnärer, jurister, läkare, universitetsfolk och annat. (källa)
3. Jurisdiktionen var så omfattande att lagarna inte behövde sammanfalla med de lagar som andra människor i landet tvingades följa. Universitetet hade en egen vaktkår för polisiär kontroll. Domsrätten gällde, förutom kriminallagar, särskilt universitetsfolkets seder och leverne, och syftade till att förhindra att, och straffa om, universitetsfolk duellerade, bar värja dagtid, bedrev lönskaläge eller hor, tjuvade, spelade tärning, vistades på krogen efter nio, förde oljud i staden eller kastade raketer. Exempel på mål som domstolen tog upp var brytande av äktenskapslöfte, där föräktenskapligt sexuellt umgänge ibland lett till att utomäktenskapliga barn fötts. I sådana fall kunde konsistorium försöka förmå fadern att ingå äktenskap med kvinnan. Bara under 1600-talet och bara i Uppsala togs 114 sådana mål upp. I sådana fall kunde domkapitlet fram till 1690 vara målens överrätt, när konsistoriet inte kunde nå en lösning, men Uppsala hade under 1600-talet större jurisdiktion än t.ex. Åbo i sådana fall under hela historien, där universitetets syn på äktenskap skilde sig från kyrkans. (källa)
4. Studenterna krävde en demokratisering av högskolornas förvaltning. Högljudda yrkanden på "en man, en röst", det vill säga lika rösträtt för såväl professorer och annan personal som studenter i val inom högskoleförvaltningen, vilket hade ställt universiteten under studenternas kontroll, framfördes under dessa år energiskt från radikalt studenthåll. De vann understöd hos undervisningsminister Johannes Virolainen, som i december 1969 framlade ett lagförslag i denna riktning i Finlands riksdag. Lagen hade utarbetats av en kommitté under ledning av Jaakko Numminen, hög tjänsteman vid undervisningsministeriet. Det röstades dock våren 1970 över nyval genom en obstruktionsdebatt där universitetsfolk försåg likasinnade riksdagsmän med tal. Efter en maratondiskussion som pågick under tio dagar var den 1966 valda riksdagen till ända, och propositionen förföll, trots att den understöddes av de tre stora partierna i den så kallade folkfrontsregeringen. Svenska folkpartiet, Samlingspartiet och Liberala folkpartiet intog däremot en avvisande hållning. (källa)