Uppgöra Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet uppgöra

1. Uppgörande av öppen eld förutsätter i Finland alltid markägarens tillstånd, utom i nödsituationer. Varning för skogsbrand binder även markägaren och dem som fått sådant tillstånd. Uppgörande av öppen eld är då förbjuden också på särskilt utmärkta eldplatser. (källa)
2. Under 1200-talets början mångdubblades städerna norr om Alperna. Dessa anlades efter i förhand uppgjorda planer, som kännetecknades av rätvinkliga planer och enhetliga kvarter. Bland exempel från Tyskland kan nämnas Lübeck, Frankfurt an der Oder, Memel och Elbing. Sveriges medeltida städer som Visby och Stockholm tycks dock har uppstått efter geografiska/topografiska förutsättningar och inte genom en i förväg uppgjord planering. Undantag, som Sigtuna finns dock. Vid 1300-talets mitt avtog stadsgrundningarna och stagnerade helt, delvis beroende på pestens härjningar. (källa)
3. Det finns två typer av befraktning, nämligen tidsbefraktning och resebefraktning. Som namnen indikerar menas med tidsbefraktning hyra på en viss tidsperiod medan resebefraktning innebär hyra för en specifik resa. Befraktningsavtalet kallas certeparti och i äldre juridisk litteratur används ordet certepartifart som synonymt med befraktning. Certepartierna är ofta uppgjorda för transport av en viss typ av gods, till exempel GRAINVOY (resebefraktning för bulklast av säd) eller GASVOY (resebefraktning för gas). De vanligaste certepartierna är dock inte uppgjorda för något visst typ av gods, till exempel GENCON (vilket är det vanligaste av alla certepartier) Under de två huvudkategorierna finns en mängd speciella befraktningssätt, exempelvis bare-boat befraktning och slot charter. Certepartierna ingåså gott som alltid på standardavtal, vilka ofta är internationella och välkända i branschen. (källa)
4. Generalplan är i Finland ett instrument med vilket en kommun kan styra samhällsstrukturen och markanvändningen samt samordna funktioner i en eller flera kommuner. Om uppgörandet av generalplan stadgas i 36 § markanvändnings- och bygglagen. I en generalplan anges principerna för den eftersträvade utvecklingen och anvisas nödvändiga områden till grund för den detaljerade planläggningen och annan planering samt byggande och övrig markanvändning. (källa)
5. Bröderna gick i lära bland annat hos Baltzar von Platen vid Göta kanal och AB Motala Verkstad. Under arbetet vid anläggandet av Göta kanal tjänstgjorde Nils Ericsson som nivellör och stationschef. Efter arbetet med Göta kanal blev Nils chef för västra kanaldistriktet. Bland de vattenbyggnadsarbeten, åt vilka han kom att ägna sig, kan nämnas Säffle kanal, Karlstads hamn- och kanalbyggnad samt Albrektssunds kanal, Dalslands kanal och akvedukten i Håverud. Han utförde också undersökningar för en tilltänkt kanal i Norra Dalsland och för att försätta Klarälvens nedre lopp i segelbart skick. 1830–1844 var hans huvudverksamhet knuten till Västsveriges största kanalverk, Trollhätte kanal. 1837 uppgjorde Nils Ericsson en antagen plan för kanalens ombyggnad, som under hans ledning fullbordades 1844. Även efter kanalens fullbordande kvarstod Ericsson som chef för Trollhätte kanalverk fram till 1866. I sin monografi (1911) om denna kanals historia lämnade Samuel Ebbe Bring en ingående redogörelse för Nils Ericsons avgörande och betydelsefulla insats. Han byggde även en kanal som rinner genom Byttorp. Han upprättade förslag till och ledde ombyggnaden av Slussen och Skeppsbrokajen i Stockholm samt utförandet av Saima kanal. Även efter sin avgång som chef för Trollhätte kanalverk 1866 ägnade han sitt intresse åt ingenjörsarbeten, och uppgorde den nya stadsplanen för Gävle stad efter branden 1869. (källa)
6. Själv förflyttades han 1773 till Oldenburg, som samma år skulle avträdas till Ryssland. Redan 1771 uppgjorde Oeder plan till en allmän änkekassa, och hans beräkningar härvidlag, som betecknar ett väsentligt framsteg, kom också till användning på flera ställen i Nord-Tyskland. 1782-85 ledde han uppmätningen av Oldenburg och utkastade planen till densammas utsträckning till hela Tyskland. Då man 1786 i Danmark åter upptog jordfrågorna, utgav Oeder åter sin skrift från 1769, men avböjde kallelsen att återvända. (källa)
7. Under 1800-talet utfördes värvningen av varje regemente för dess egen räkning. Inom garnisonsorten fick varje välfrejdad man uppträda som värvare, utanför garnisonsorten sköttes värvningen av personer med värvningspatent från regementschefen. Utlänningar, utom norrmän, fick inte värvas. Mellan kronan, företrädd av kompanichefen, och den värvade uppgjordes en kapitulationssedel, där legans (värvningsgratifikationen) upptogs. Minsta värvningstid var vanligen tre år och kunde sedan förlängas genom rekapitulation. (källa)
8. Efter ödeläggelse av danskarna 1566 erhöll domkyrkan de tre stora stjärnvalv, som intill restaureringen täckte långhuset. Bland de följande århundradenas mångfaldiga reparationer och ändringar är ombyggnaden av södra gaveln under 1760-talet den märkligaste. Den ingick som en del i ett stort förslag till hela exteriörens omdaning, vilket 1759 uppgjordes av överintendenten greve Carl Johan Cronstedt. Stilen i denna vid restaureringen nedbrutna gavel med sina kolonnställningar i två våningar anslöt sig till det romerska barockschemat för en kyrkofasad. Egentligen skulle mer ha förändrats, men bristande ekonomi begränsade ombyggnationen denna gång. Ännu ett ombyggnadsförslag, denna gång nyantikt och av Louis Jean Desprez, såg dagens ljus under slutet av 1700-talet, enligt vilket tornen byggdes om 1809. Därav utfördes korgaveln och västfasaden med sina rakt avstubbade torn. 1839 undergick domkyrkans inre en omgestaltning i huvudsak bestående i korets förvandling till ett treskeppigt rum. Samtidigt togs en del gravmonument och dylikt bort. (källa)
9. Anders Donners vetenskapliga huvudprojekt från och med 1890 kom att bli en kartläggning av stjärnhimlen, Carte du Ciel. Projektet hade initierats 1887 och leddes av chefen för observatoriet i Paris, Amédée Mouchez. Tanken var att man genom den nya tekniken – fotografiet – skulle kunna ange exakt position för alla himlens stjärnor. Den arbetsdryga uppgiften att fotografera och beskriva stjärnhimlen delades upp mellan tjugo observatorier på olika håll i världen. Projektet lades ned 1958 då modernare amerikansk teknik slutgiltigt förpassade den franska 1800-talsastronomin till historien. Förteckningarna på de miljoner stjärnor som uppgjordes inom Carte du Ciel var trots det en anmärkningsvärd prestation, och en del av astronomins historia. För att kunna genomföra projektet såg Donner till att universitetets observatorium utrustades med ett nytt modernt teleskop, en s.k. dubbelrefraktor med vars hjälp astrofotografering blev möjligt i Finland. Donner arbetade med Carte du Ciel från 1890, och lyckades slutföra den del som tilldelats Helsingfors 1937. Helsingfors universitet var under en lång tid framöver ensamt om att ha lyckats slutföra sin del av projektet. Den finska delen av arbetet kom att omfatta 50 000 fotografier och publicerades i tolv band 1903–1937. (källa)