Uppgångsperiod Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet uppgångsperiod

1. Namnet har förekommit i Sverige sedan mitten av 1600-talet, och var vanligt på 1800-talet. Det blev ett modenamn i början av 1900-talet och är, efter att ha varit omodernt under större delen av 1900-talet, också nu hundra år senare inne i en, om än mer blygsam, uppgångsperiod. På senare tid tycks också stavningen Othilia ha börjat vinna terräng bland de yngsta. Det fanns 31 december 2005 totalt 3 525 personer i Sverige med förnamnet Ottilia/Othilia, varav 3 453 hade det som tilltalsnamn. År 2003 fick 95 flickor namnet, varav 21 fick det som tilltalsnamn. (källa)
2. Fram till andra häften av 1600-talet hade universitetet en glansperiod. En serie med epidemier, svält och krig gjorde att institutionen först stagnerade och sedan krympte. År 1720 eller 1721 flyttade de in i en ny byggnad på Via Po, i centrum av Turin. Detta markerade begynnelsen av en ny uppgångsperiod. Under hertig Viktor Amadeus II blev också utbildningssystemet reformerat. Viktor menade att ett statligt styrt utbildningssystem var viktigt för att bygga upp en trofast härskarklass som kunde hjälpa honom att "bygga nationen". Nya studier, bland annat i italiensk retorik, och ett internat kompletterat med studieassistenter, gav universitetet ett rykte som påverkade utbildningsreformer i andra delar av Italien. (källa)
3. 1732 såldes bruket till änkan Brigitta Wallrave von Berchner. Med det började en uppgångsperiod i brukets historia. Redan 1733 ansökte hon om privilegiebrev att få tillverka stångjärn vid bruket, och ett sådant beviljades av Bergskollegium den 9 november 1733, dock med reservation att stångjärnet inte fick säljas vidare, utan skulle användas för brukets eget behov. Det tackjärn som behövdes köptes från Nora bergslag. Bergskollegiets reservation begränsade utvecklingen för bruket och 1744 gjordes en ny privilegieansökan, vilken beviljades, bruket fick sälja 200 skeppund stångjärn varje år. (källa)
4. 1500-talet blev nästa uppgångsperiod för Colonna. Kardinalen Marcantonio Colonna (1523-97), var kyrkoman och filosof. Under sin ungdom en av den blivande påvens Sixtus V (Felice Peretti)lärjungar. Colonna var flera gånger påtalad som påvekandidat. Som kardinal-biskop ansvarig för det magnifika Vatikanbiblioteket, fick han användning för sin bibliofila talanger. C. var en högt bildad humanist. Kardinalens namne fältherren Marcantonio Colonna (1535-84), var något av en kondottiär, han slogs först under hertigen av Alba mot påven Pius V och sedan för honom mot turkarna i slaget vid Lepanto 1571, där han förde befälet över den påvliga flottan. Vid hemkomsten till Rom i december s.å. firade C. en triumfi romersk stil och efterföljd - Roms fontäner sprutade vin och tiotusentals människor var ute på gator och torg för att hylla den återvändande hjälten. Pius var så tacksam över segern vid Lepanto, som definitivt avvärjde det turkiska hotet i Medelhavet, att han införde en särskild fest till åminnelse av viktorian. (källa)