Uppgöra synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas uppgöra

Uppgöra uttalas upp|göra (lös eller fast sammansättning).

Uppgöra betyder uppgöra el. göra upp en plan men göra upp om priset komma överens.

Ordformer och varianter av uppgöra

Uppgöra är ett verb

Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.

Hur används ordet uppgöra

En generalplan godkänns av kommunfullmäktige och kan också utarbetas i etapper eller delområden (delgeneralplan). Kommunen kan för utarbetandet utfärda byggförbud och åtgärdsbegränsningar för högst fem år, detta kan på olika grunder förlängas upp till 15 år. När generalplan utarbetas bör man sträva efter att i första hand utnyttja den befintliga samhällsstrukturen, att behovet av bostäder och tillgången till service beaktas samt att det ges möjligheter till en trygg, sund och för olika befolkningsgrupper balanserad livsmiljö och verksamhetsbetingelser för kommunens näringsliv. Vidare bör trafikens behov tillgodoses och energiförsörjning, vatten och avlopp samt avfallshantering ordnas på ett ändamålsenligt och med tanke på miljön, naturtillgångarna och ekonomin hållbart sätt. Man bör även sträva efter att befintliga miljöolägenheter minskas, att byggd miljö, landskap och naturvärden värnas och att det reserveras tillräckligt med rekreationsområden. Generalplanen uppgörs i form av en karta med därtill hörande beskrivning. Under planeringsskedet bör alla berörda myndigheter verka i samråd, och planförslaget bör framläggas till offentligt påseende.

Under 1800-talet utfördes värvningen av varje regemente för dess egen räkning. Inom garnisonsorten fick varje välfrejdad man uppträda som värvare, utanför garnisonsorten sköttes värvningen av personer med värvningspatent från regementschefen. Utlänningar, utom norrmän, fick inte värvas. Mellan kronan, företrädd av kompanichefen, och den värvade uppgjordes en kapitulationssedel, där legans (värvningsgratifikationen) upptogs. Minsta värvningstid var vanligen tre år och kunde sedan förlängas genom rekapitulation.

Uppgörande av öppen eld förutsätter i Finland alltid markägarens tillstånd, utom i nödsituationer. Varning för skogsbrand binder även markägaren och dem som fått sådant tillstånd. Uppgörande av öppen eld är då förbjuden också på särskilt utmärkta eldplatser.

Bröderna gick i lära bland annat hos Baltzar von Platen vid Göta kanal och AB Motala Verkstad. Under arbetet vid anläggandet av Göta kanal tjänstgjorde Nils Ericsson som nivellör och stationschef. Efter arbetet med Göta kanal blev Nils chef för västra kanaldistriktet. Bland de vattenbyggnadsarbeten, åt vilka han kom att ägna sig, kan nämnas Säffle kanal, Karlstads hamn- och kanalbyggnad samt Albrektssunds kanal, Dalslands kanal och akvedukten i Håverud. Han utförde också undersökningar för en tilltänkt kanal i Norra Dalsland och för att försätta Klarälvens nedre lopp i segelbart skick. 1830–1844 var hans huvudverksamhet knuten till Västsveriges största kanalverk, Trollhätte kanal. 1837 uppgjorde Nils Ericsson en antagen plan för kanalens ombyggnad, som under hans ledning fullbordades 1844. Även efter kanalens fullbordande kvarstod Ericsson som chef för Trollhätte kanalverk fram till 1866. I sin monografi (1911) om denna kanals historia lämnade Samuel Ebbe Bring en ingående redogörelse för Nils Ericsons avgörande och betydelsefulla insats. Han byggde även en kanal som rinner genom Byttorp. Han upprättade förslag till och ledde ombyggnaden av Slussen och Skeppsbrokajen i Stockholm samt utförandet av Saima kanal. Även efter sin avgång som chef för Trollhätte kanalverk 1866 ägnade han sitt intresse åt ingenjörsarbeten, och uppgorde den nya stadsplanen för Gävle stad efter branden 1869.

Efter ödeläggelse av danskarna 1566 erhöll domkyrkan de tre stora stjärnvalv, som intill restaureringen täckte långhuset. Bland de följande århundradenas mångfaldiga reparationer och ändringar är ombyggnaden av södra gaveln under 1760-talet den märkligaste. Den ingick som en del i ett stort förslag till hela exteriörens omdaning, vilket 1759 uppgjordes av överintendenten greve Carl Johan Cronstedt. Stilen i denna vid restaureringen nedbrutna gavel med sina kolonnställningar i två våningar anslöt sig till det romerska barockschemat för en kyrkofasad. Egentligen skulle mer ha förändrats, men bristande ekonomi begränsade ombyggnationen denna gång. Ännu ett ombyggnadsförslag, denna gång nyantikt och av Louis Jean Desprez, såg dagens ljus under slutet av 1700-talet, enligt vilket tornen byggdes om 1809. Därav utfördes korgaveln och västfasaden med sina rakt avstubbade torn. 1839 undergick domkyrkans inre en omgestaltning i huvudsak bestående i korets förvandling till ett treskeppigt rum. Samtidigt togs en del gravmonument och dylikt bort.

Anders Donners vetenskapliga huvudprojekt från och med 1890 kom att bli en kartläggning av stjärnhimlen, Carte du Ciel. Projektet hade initierats 1887 och leddes av chefen för observatoriet i Paris, Amédée Mouchez. Tanken var att man genom den nya tekniken – fotografiet – skulle kunna ange exakt position för alla himlens stjärnor. Den arbetsdryga uppgiften att fotografera och beskriva stjärnhimlen delades upp mellan tjugo observatorier på olika håll i världen. Projektet lades ned 1958 då modernare amerikansk teknik slutgiltigt förpassade den franska 1800-talsastronomin till historien. Förteckningarna på de miljoner stjärnor som uppgjordes inom Carte du Ciel var trots det en anmärkningsvärd prestation, och en del av astronomins historia. För att kunna genomföra projektet såg Donner till att universitetets observatorium utrustades med ett nytt modernt teleskop, en s.k. dubbelrefraktor med vars hjälp astrofotografering blev möjligt i Finland. Donner arbetade med Carte du Ciel från 1890, och lyckades slutföra den del som tilldelats Helsingfors 1937. Helsingfors universitet var under en lång tid framöver ensamt om att ha lyckats slutföra sin del av projektet. Den finska delen av arbetet kom att omfatta 50 000 fotografier och publicerades i tolv band 1903–1937.

Själv förflyttades han 1773 till Oldenburg, som samma år skulle avträdas till Ryssland. Redan 1771 uppgjorde Oeder plan till en allmän änkekassa, och hans beräkningar härvidlag, som betecknar ett väsentligt framsteg, kom också till användning på flera ställen i Nord-Tyskland. 1782-85 ledde han uppmätningen av Oldenburg och utkastade planen till densammas utsträckning till hela Tyskland. Då man 1786 i Danmark åter upptog jordfrågorna, utgav Oeder åter sin skrift från 1769, men avböjde kallelsen att återvända.