Upplysningsfilosof Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet upplysningsfilosof

1. Upplysningsfilosoferna, på många språk ofta benämnda med franskans philosophes (filosoferna) eller parti philosophique (den filosofiska gruppen), var de intellektuella som deltog i Upplysningen som rörelse på 1700-talet. Beteckningen philosophe avsåg från början personer verksamma i Frankrike. Senare har det franska ordet för upplysningsfilosof även använts på företrädare för upplysningen oavsett nationalitet. Dessa filosofer blev från cirka 1740 en allt starkare kraft. (källa)
2. Upplysningsfilosofen Voltaire hävdade att mirakler per definition är en självmotsägande, för han definierade det som "ett brott mot matematiska, gudomliga, orubbliga, eviga lagar." En naturlag kan inte samtidigt vara orubblig och bruten, poängterade han. I samma anda menade den svenske filosofen Ingemar Hedenius att ett mirakel innebär att något omöjligt sker, vilket är en självmotsägelse. (källa)
3. Kontraktualism, kontraktsteori eller "kontraktarianism", är en morallära och ett politiskt begrepp enligt vilken det moderna samhället huvudsakligen bygger på samhällskontrakt, dvs överenskommelser som individer ingår i för att lättare kunna tillvarata ömsesidiga värden och intressen. Samhället ses hos upplysningsfilosoferna, som Hobbes, Locke och Montesquieu, som ett resultat av individers mervärde i att samarbeta. Kontraktualismen, med dess betoning av den förnuftiga människan, spelade senare, under 1800-talet och för tänkare som Herbert Spencer, en viktig frigörande roll för kapitalismen i dess frigörelse från feodalismen och skråväsendet till minsta möjliga statliga inblandning. Kritiker invände dock ganska snart att ett samhällskontrakt måste vara något mer än att skydda frukten av industriägarnas arbetsinsatser. (källa)
4. Kända upplysningsfilosofer så som Voltaire, Diderot, och Rousseau använde sig av pamfletter för att sprida sina idéer. Även under den franska revolutionen kom pamfletter att spela en stor roll när olika politiska grupperingar använde dem för att sprida sina budskap. (källa)
5. Upplysningsfilosofernas relation till religion i allmänhet och kristendomen i synnerhet var i många stycken problematisk. Å ena sidan vände sig många av dem mot kyrkans traditionella trosuppfattning, särskilt Voltaire är känd för att ha närt ett starkt hat mot den katolska kyrkan och dess franska företrädares maktfullkomlighet. (Det utgör också bakgrunden till hans bekanta ord "Ecrasez l'infâme", det vill säga "krossa den skändliga".) Å andra sidan är det ett faktum att religionskritiken sällan nådde långt utanför filosofernas egen krets. (källa)
6. Många klassiska författare från antiken, som Aristoteles, försökte skriva utförligt om mänsklig kunskap. Engelsmannen John Harris är oftast angiven som den förste som etablerade det nutida formatet 1704 med sitt Lexicon technicum. Den berömda Encyclopædia Britannica hade en blygsam början: från 1768 till 1771 publicerades tre volymer, men redan några år senare kom en andraupplaga på hela tio volymer. Den kanske mest berömda av de tidiga encyklopedierna är den franska Encyclopédie, till stor del skriven av upplysningsfilosoferna, Jean Baptiste le Rond d'Alembert och Denis Diderot och slutförd 1772 (28 volymer, varav 11 med enbart planscher, 71818 artiklar, 2885 illustrationer). (källa)
7. Hos Jean-Jacques Rousseau är naturtillståndet att betrakta närmast som ett paradisiskt lyckotillstånd: Rousseau ansåg bland annat att människan inte, som andra upplysningsfilosoferna hävdade, hade blivit lyckligare av vetenskapen och framstegen. En vanlig slogan som brukar användas för att sammanfatta Rousseaus filosofi är "Tillbaka till naturen!", något som han dock inte själv skrev. (källa)
8. De första som förfäktade en principiell tolerans i et kristna Europa var vissa s.k. döpare och spiritualister på 1500-talet. I Tyskland och Norden fick deras idéer föga spelrum, men de vann terräng i Holland, England och Amerika. För John Milton var religionsfriheten en kristen och protestantisk princip. I Amerika ställdes tidigt krav på fullständig trosfrihet och skilsmässa mellan stat och kyrka (Roger Williams 1682). Utvecklingen mot fullständig religionsfrihet fortsatte med upplysningsfilosoferna Locke, Voltaire m.fl. (källa)