Upplysningstiden Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet upplysningstiden

1. Först efter Marco Polos upptäcktsresor ökade geografiintresset i Europa igen. De långa upptäcktsfärderna under 1500- och 1600-talet återupplivade intresset för geografin, och då främst mer detaljerade kartor, och fler teoretiska idéer. Under den så kallade upplysningstiden blev geografi en erkänd vetenskap. Geografin blev en etablerad akademisk disciplin i universiteten runt om i Europa (bland annat i Paris och Berlin). Flera geografiska föreningar bildades under 1800-talet, bland annat den franska Société de Géographie 1821, den brittiska Royal Geographical Society 1830, det ryska geografiska sällskapet 1845 och de amerikanska American Geographical Society 1851 samt National Geographic Society 1888. Flera vetenskapsmän som Immanuel Kant, Alexander von Humboldt, Carl Ritter och Paul Vidal de la Blache var delaktig i geografins utveckling från filosofisk till akademiskt subjekt. (källa)
2. Dessa ensembler spelade en avgörande roll för all konstnärlig, icke-kyrklig musikutveckling i Europa från 1400-talet fram till upplysningstiden. Efter hand minskades furstehovens betydelse inom kulturen i och med att borgarståndet blev mer framträdande. (källa)
3. Mössan antas ha sitt ursprung i Frygien, och den har även under modern tid förekommit bland neapolitanska sjömän. Av samma form var också den frygiska hjälmen. Frigivna slavar i antikens Rom bar frygiska mössor för att visa sin frihet. Därifrån härleddes den som symbol för frihet under upplysningstiden. (källa)
4. Den thomistiska naturrätten menar att det finns tre lagar: den eviga lagen, naturlagen och den positiva rätten. Den eviga lagen anses då vara den som utgick från Gud, naturrätten det rättsliga förnuftet och strävan efter fulländning som är inneboende i människan, och den positiva rätten som människans lagar. Eftersom thomismen är religiös, menar den naturrättslära som utgår från den att de mänskliga lagar som strider mot naturrätten inte är riktiga lagar (legis corruptio). Den människa som förtrycks av de mänskliga lagarna, i strid mot naturrätten, har rätt att bryta mot dem, enligt de naturliga rättsreglerna. Under upplysningstiden utvecklades mer sekulära naturrättsliga doktriner, men i huvudsak delar de synen på den positiva rätten och dess giltighet. (källa)
5. Ett litet spädbarn som bara är några veckor gammalt roas av föräldrarnas röst, mimik och kroppskontakt. Så småningom lär sig barnet att härma de vuxna genom sång- och fingerlekar, rim och ramsor. När barnen blir äldre, leker de gärna två och två eller i större grupper. Det kan handla om fri lek, rollekar eller mera organiserade lekar efter bestämda regler. Genom att iaktta och härma vuxna och föreställa sig olika situationer i vardagslivet lär sig barn nya färdigheter och förhållningssätt gentemot omgivningen. Inom ramen för leken lever sig deltagarna in i en fantasivärld och prövar roller som skiljer sig från det vanliga livet. Vissa lekar innehåller tävlingsmoment som går ut på att mäta styrka, snabbhet eller slagfärdighet, ofta på ett humoristiskt och skämtsamt sätt. Sällskapslekar ger deltagarna tillfälle att lära känna varandra under avslappnade former. Synen på barns lek som något onyttigt i motsats till arbetet förändrades under upplysningstiden på 1700-talet då intresset väcktes för leken som en effektiv metod för inlärning. När leken är som bäst ger den både spänning och skratt samtidigt som man lär sig något nytt. (källa)
6. Marknadsliberalism (marknadsliberal) eller ekonomisk liberalism är en ekonomisk teori som utvecklades under upplysningstiden på 1700-talet av tänkare som Adam Smith. Marknadsliberalismen förespråkade avskaffandet av den feodala ekonomin, merkantilismen, skråväsendet och ärftliga privilegier. I stället förespråkar marknadsliberalismen att ekonomisk makt och egendom ska kontrolleras av enskilda individer och företag med offentlig inblandning begränsad till att tillhandahålla ett juridiskt ramverk. (källa)
7. Självbiografiska skrifter var ovanliga under antiken och medeltiden men förekommer. Ett framstående exempel är Augustinus Bekännelser (397) som brukar hållas för världens äldsta självbiografi. En annan tidig självbiografi är Xenofons Anabasis (401 f.Kr.). I viss mån kan kejsar Augustus gravinskription Res Gestae Divi Augusti (år 14) betraktas som en självbiografi. Den litterära formen "Bekännelser" som uppstod i Europa under renässansen har mycket gemensamt den moderna självbiografin. Ett av de första exemplen skrevs i England av Margery Kempe. Under upplysningstiden skrevs berömda självbiografiska verk av bland andra Jean-Jacques Rousseau. (källa)