Upplysningsverksamhet Synonymer Betyder Uttal

Vad betyder upplysningsverksamhet, varianter, uttal och böjningar av upplysningsverksamhet

Upplysningsverksamhet synonym, annat ord för upplysningsverksamhet, vad betyder upplysningsverksamhet, förklaring, uttal och böjningar av upplysningsverksamhet.

Vad betyder och hur uttalas upplysningsverksamhet

Upplysningsverksamhet uttalas upp|lys|nings|verk|sam|het och är ett substantiv.

Ordformer av upplysningsverksamhet

Singular

upplysningsverksamhet
obestämd grundform
upplysningsverksamhets
obestämd genitiv
upplysningsverksamheten
bestämd grundform
upplysningsverksamhetens
bestämd genitiv

Upplysningsverksamhet är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet upplysningsverksamhet

  1. Den 12 december erhöll Finlandskommittén klartecken från regeringen på sin begäran om inköp av utrustning och vapen ur svenska förråd. Den 13 december hade Finlandskommittén inne en annons i några Stockholmstidningar, där man under rubriken "Finland" kunde läsa adress och telefonnummer till frivilligbyrån i Stockholm. Den 15 december hade man en annons inne med rubriken "Finlands sak är vår". Rubriken var förste sekreteraren vid UD Sven Dahlmans idé, ansvarig för upplysningsverksamheten. Det kom att bli hela Finlandsrörelsens motto. Ett tillfälligt annonseringsförbud upphävdes, men den 18 december hade man en ny annons inne. (källa)
  2. 1994: Bengt af Klintberg "för sin upplysningsverksamhet mot mytbildning och fördomar". (källa)
  3. Thunborg var ledamot av Socialistiska ungdomsinternationalens exekutivkommitté 1935–1940 och styrelseordförande i Stockholms socialinstitut 1950–1953. Han var ledamot av 1937 års utredning angående allmänna samlingslokaler, bestyrelsen för Sveriges deltagande i New York-utställningen 1939, verkställande ledamot i arbetsutskottet för nationalinsamlingen för Finland, ledamot av 1940 års militära socialvårdskommitté, 1941 års hemortsförsvarssakkunnig, sakkunnig för sjömilitär ungdomsutbildning, 1944 års sakkunnig för revision av strafflagen för krigsmakten, oljeutredningen 1945, 1946 års tryckeriutredning, Töreutredningen, utredningen angående de utländska tandläkarna, utredningen angående de icke-nordiska läkarnas efterutbildning, ordförande 1954 års utredning angående totalförsvarets personalbehov samt ordförande i nämnden för kommunal upplysningsverksamhet 1948–1953 och i Simfrämjandet 1949. Han var redaktör för Norstedts samhällsorientering "Bra att veta" 1950 samt skrev Arbetarungdomen och försvaret (1947), Sanningen om oljan (1947), Den nya kommunindelningen i text, statistik och kartor (1950) och På en fjärdedel av kartan (1953). (källa)
  4. Frisinnade kvinnor grundades 1914 av Ada Nilsson och Julia Kinberg, efter den kvinnliga rösträttens genomförande, från 1922, med namnet Frisinnade kvinnors riksförbund. Organisationens syfte var främst upplysningsverksamhet genom föredrag, skrifter och kurser. Termen frisinnad användes vid denna tid som synonym med reformsinnad liberal, och Frisinnade kvinnor var vid denna tid en del av den liberala rörelsen med Frisinnade landsföreningen (föregångare till dagens Liberalerna) som nationell partiorganisation. Bland annat hade Frisinnade kvinnor som liberal samverkande organisation rätt att sända två röstberättigade ombud till Frisinnade landsföreningens landsmöten. Kerstin Hesselgren, liberal politiker och den första kvinnan i första kammaren, var förbundets ordförande mellan 1922 och 1946. Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad bedrev regelbunden kursverksamhet från och med 1925. Avståndet mellan kvinnoförbundet och det liberala partiväsendet ökade under 1920-talet, inte minst på grund av förbundets pacifism och självständiga partilistor med kvinnor i 1928 års val. (källa)
  5. Berglund gifte sig 1923 med Aina Maria Palmgren (1899-1954) och tillsammans fick de en dotter 1928. Vid slutet av 1920-talet var Berglund ordförande för Sveriges Yngre Läkares Förening. I början av 1930-talet propagerade han för införandet av en centraliserad medicin- och rashygienisk upplysningsverksamhet efter tysk förebild och blev 1933 av Sveriges läkarförbund tillsatt i en kommitté för att utreda saken. Under andra världskriget hade han ett omfattande utbyte med tyska rasbiologiska forskare. År 1939 var han med och propagerade för att Sverige skulle förbjuda invandring av judiska läkare och 1940 deltog han som representant för Svensk socialistisk samling i ett möte för att försöka ena de "nationella" rörelserna i Sverige. Som del av fullmäktige för Läkarförbundet bidrog han till organisationens vid tiden antisemitiska hållning. Redan 1937 hade han gett ut boken Den skandalösa Katzutnämningen. Bidrag till historien om den svenska kulturens judaisering där han angrepp judarna, i synnerhet psykologen David Katz som tilldelats en professur vid Stockholms högskola. Samma år gav han även ut boken Hitlers Tyskland : några intryck från en studieresa hösten 1937. Hans avhandling vid Karolinska institutet underkändes på grund av ovetenskapliga rasteorier. (källa)

Sök bland ca 39000 synonymer samt ca 88000 ordförklaringar. Skriv ordet och tryck Enter.

Den här webbplatsen använder cookies för att förbättra användarupplevelsen. Läs mer om vår dataskyddspolicy.