Upplänning Synonymer Betyder Uttal

Vad betyder upplänning, varianter, uttal och böjningar av upplänning

Upplänning synonym, annat ord för upplänning, vad betyder upplänning, förklaring, uttal och böjningar av upplänning.

Vad betyder och hur uttalas upplänning

Upplänning uttalas upp|länn|ing och är ett substantiv -en -ar.

Upplänning betyder:

inv. i Uppland el. i mellersta el. norra Sverige

Ordformer av upplänning

Singular

upplänning: obestämd grundform
upplännings: obestämd genitiv
upplänningen: bestämd grundform
upplänningens: bestämd genitiv

Plural

upplänningar: obestämd grundform
upplänningars: obestämd genitiv
upplänningarna: bestämd grundform
upplänningarnas: bestämd genitiv

Upplänning är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet upplänning

Upplänning är en svensk frälseätt från medeltiden som hade sitt säte i Uppland. Stamfader till denna släkt uppges vara Carl Ragvaldsson som levde åtminstone år 1280–1300. Släkten Upplänning förde den redan på 1360-talet gamla ätten Böljes vapen (Bölja från Uppland).
Joan Östensson Upplänning (död omkring 1380), väpnare och Bo Jonsson Grips underlagman 1371 i Östergötland.
Mats Persson Upplänning var gift med Birgitta Kristiernsdotter (Vasa), dotter till Kristiern Johansson (Vasa), och slottsfogde i Stockholm 1530-1531.
Hans son Peder Mattsson Upplänning var kung Eric XIVs ståthållare i Söderköping, gift med Christina Eriksdotter Puke.
uppgifter om släkten Upplänning på Adelsvapen. (källa)

Phonetiskt närliggande ord

Twitter Facebook