Uppläsa synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas uppläsa

Uppläsa uttalas upp|läsa (lös eller fast sammansättning) uppläste.

Ordformer och varianter av uppläsa

Uppläsa är ett verb

Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.

Hur används ordet uppläsa

Karl XII förordnade att kungörelserna skulle anslås på kyrkdörren i stället för att uppläsas från predikstolen, men det senare publikationssättet återinfördes 1719 och 1720. Genom lag 1 juni 1894 inskränktes uppläsandet från predikstolarna till de fall då det var lagstadgat, eller särskilt föreskrevs av kungen eller länsstyrelsen, eller om kyrkostämman medgivit en sådan uppläsning.

I kyrkor hålls parentation, i Svenska kyrkan kallad tacksägelse, ofta vid en gudstjänst strax efter en församlingsmedlems dödsfall, samt vid Alla Helgons dag varvid namnen uppläses på de sedan förra Alla Helgons dag bortgångna.

Fram till 1974 hölls detta tal av Konungen och kallades då för trontal. Ursprungligen var talet kungens eget, men då parlamentarismen slog igenom under 1900-talet övergick det till att vara skrivet av regeringen, men det upplästes av Konungen i dennes namn. I exempelvis Storbritannien framförs fortfarande The Queen's Speech enligt denna modell.

Ett trontal är ett skrivet tal eller en programförklaring som uppläses av en monark inför en lagstiftande församling, vanligen vid dess återkommande sessionsöppnande.

Ordet användes även om den lilla utbyggnad på Stockholms forna rådhus (vid Stortorget), varifrån ovannämnda stadgar upplästes ("lysa burspråk") och varifrån rådet, stundom även regenterna, plägade förhandla med den utanför på torget församlade menigheten. Även på andra rådhus (till exempel i Malmö) och större byggnader (till exempel Kornhamnstorg 51 i Stockholm) förekommande utsprång och utbyggnader, som liknade den ifrågavarande eller begagnades till samma ändamål, fick namnet burspråk.

Drapan var sannolikt egentligen ett skaldestycke, som upplästes eller sjöngs under ackompanjemang av strängaspel. Forntidens drapor har oftast drottkvädets strofform och utgör höjdpunkten av den gamla nordiska skaldediktningen. Drapadiktningen hade sin egentliga blomstringstid i slutet av 900-talet och på 1000-talet (omkring 970–1100) och upphörde under 1300-talet. De under hednatiden diktade lovkvädena handlar antingen om någon frejdad man (en konung, en hövding, en väldig stridsman och liknande) eller om någon gud. En drapa, i vilken en död person förhärligats, kallas arvdrapa eller arvdikt (erfidrápa, erfikvæði). Senare diktades också drapor till Kristi, jungfru Marias samt helgons och biskopars ära.

Alfred Tennyson, 1:e baron Tennyson, Lord Tennyson, född 6 augusti 1809 i Somersby i Lincolnshire, död 6 oktober 1892 på Aldworth House nära Lurgashall i West Sussex, var en brittisk författare och poet. I Sverige är han mest förknippad med dikten Nyårsklockan som uppläses på Skansen vid tolvslaget varje nyårsafton.

Då Ulstadius i juli månad 1688 bevistade en gudstjänst i domkyrkan, förargades han över att prästens predikan syntes honom alltför skarpt framhålla rättfärdiggörelsen genom tron allena utan gärningarna. Med sina trasiga kläder och sitt långa hängande hår och stora matta skägg, reste han sig och upphov, mitt under predikan, ljudligen sin röst och anhöll att få uppläsa en av honom författad trosbekännelse (med de radikala teser han stod för), samt började själv hålla en sträng straffpredikan med klander mot prästerskapet och klagan över kyrkans förfall.