Uppmarsch Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet uppmarsch

1. Under de första åren av Nordiska sjuårskriget fungerade Orreholmen som arméns samlingsplats och förråd. Erik XIV vistades ofta på gården när krigsoperationer fördes mot de danska ställningarna. Efter att upphävt belägringen av Halmstad i november 1563 tog sig kung Erik till Orreholmen och inväntade där arméns tillbakatåg efter slaget vid Mared. Under fredsförhandlingarna år 1565 överlämnades på Orreholmen de svenska fredsvillkoren till medlaren Charles Dançay den 22 juli. Kung Erik uppehöll sig även på gården under det svenska fälttåget i Halland på sensommaren 1565 . På sommaren år 1566 gjorde det danska krigsfolket under Daniel Rantzau ett fälttåg genom Västergötland. Efter att under uppmarschen avbränt Bogesund den 13 juli intog man Falköping. Här underrättades man av att det svenska belägringsartilleriet stod uppställt på Orreholmen och i Skara utan någon större bevakning. Den danska huvudhären fortsatte mot Skara, medan en mindre styrka till häst ledda av Frans Brockenhuus och Olof Mouridsen intog Orreholmen. Här fann man några kostbare metalkanoner som troligen förstördes. Gården plundrades och avbränndes. (källa)
2. Oscar II:s största händelse och nederlag som Sveriges konung torde vara unionsupplösningen 1905. Under delar av unionstiden var det kris på kris i det norska Stortinget och i relationerna mellan svenskt och norskt styre. Den första krisen kom 1821 då Stortinget avskaffade adelskapet i Norge – mot Karl XIV Johans veto. Efter det förekom det mer eller mindre fejder hela tiden. Under 1870-talet började den politiska uppmarschen i Norge. Det brukar heta att fram till omkring 1880 hade det funnits chanser till kompromisser och dellösningar i känsligare frågor, men Oscar II valde att gå sin egen väg och det skapade stor irritation länderna emellan. Drivfjädern i den norska offensiven skulle vara kravet om egen utlandsrepresentation. Norrmännen ansåg att det svenska utrikesstyret inte brydde sig om norska intressen och att de själva kunde föra sin talan bättre änågon annan. Oscar sökte utländskt stöd för sin politik i Norge och kejsar Vilhelm II av Tyskland hade egna intressen i att Norden förblev enat och lugnt. Men Vilhelm II ansåg den svenske kungen obeslutsam och vek, och när kraschen slutligen kom hade han inte bidragit med annat än prat och skyllde allt på "de obeslutsamma punschdrickande svenskarna". (källa)