Uppträdande Synonymer Betyder Uttal

• beteende
• framförande
• framträdande
• föreställning

Hur används ordet uppträdande

1. Adaption (uppträdande) – se diskussion. (källa)
2. Inom mytologin avser Gana vissa i skaror uppträdande eller anförda, ofta mindre betydande gudar eller gudaväsen, i synnerhet Shivas följe, som står under omedelbar ledning av Ganesha. Liksom Shiva egentligen är identisk med eller utvecklad ur den vediske guden Rudra, kallas detta Shivas följe även "Rudra'er". De sägs ha sitt hemvist på Ganaparvata (Ganaberget, d.v.s. Kailasa). Gana'erna förekommer i obestämt antal (som Rudra'er nämns tidigast elva. (källa)
3. Viktiga faktorer i gerillakrigföring är överraskning, ett rörligt uppträdande och stödet från befolkningen. Gerillor kan vara motståndsrörelser mot en ockuperande makt, eller rörelser som på annat sätt försöker påverka eller störta en stats regering, till exempel separatiströrelser. När reguljära arméer eller stater bemöter en gerilla med samma krigsmetoder, kallas de kontragerillor. (källa)
4. Fältherre eller härförare kallas en person som under ett krig leder en på en krigsskådeplats självständigt uppträdande här. Med fältherreskap, eller krigskonst, betecknar man vanligen sättet att utföra ett fälttåg, ett krig. Krigskonsten ställer synnerligen stora fordringar på fältherren, och Napoleon I erkände inte flera än sju verkliga fältherrar, nämligen Alexander den store, Hannibal, Julius Cæsar, Gustav II Adolf, Turenne, Eugen av Savojen och Fredrik den store. Ytterligare relevanta namn som kan adderas till denna skara är till exempel Napoleon själv, Scipio Africanus, Djingis khan, Lennart Torstenson, Karl XII, Moltke d.ä., Paul von Hindenburg, Erich von Manstein, Erwin Rommel, Gerd von Rundstedt, Georgij Zjukov och Bernard Montgomery. (källa)
5. Imamer som i särskild mening andliga ledare kallas också de första muslimska århundradenas korantolkare och rättslärda, vilka motsvarar den kristna kyrkans patres ("kyrkofäder"). Dessa indelas efter sin rang i sju klasser, av vilka den första består blott av de fyra stora imamerna, Abu Hanifa (död 767), Malik Ibn Anas (död 795), Ash-Shāfi‘ī (död 819) och Ibn Hanbal (död 855), vilka stiftade var sin av det sunnitiska islams fyra ortodoxa rättsskolor. Till någon av dessa måste varje rättrogen sunnit höra. Hanafiternas rättsskola är den härskande bland turkar och tatarer samt muslimerna i Pakistan, malikiternas i norra Afrika med undantag av vissa delar av Egypten, shafiternas i större delen av Egypten och dessutom i Sydarabien och Indonesien. Hanbaliternas rättsskola, den mest fanatiska, var förr allmän i Mesopotamien, Syrien och Palestina, men har från och med osmanernas uppträdande på 1400-talet mer och mer undanträngts av den hanafitiska riktningen och praktiseras numera i stort sett bara i Saudiarabien. (källa)
6. En ny fas börjar med stråkinstrumentens uppträdande. Av trubadurer och kringresande spelmän användes fiolen i sina olika utvecklingsformer (fiddel, giga), och i början av 1500-talet fanns ett stort antal olika stråkinstrument i flera storlekar, som användes för att förstärka eller ersätta sångstämmorna. (källa)
7. Innan nya psykofarmaka från 1950-talet och framåt revolutionerade den psykiatriska vården, tillämpades en rad olika metoder för att betvinga våldsamt uppträdande från patienter. (källa)
8. Kalabalik, ursprungligen ett turkiskt ord för folksamling som på svenska betyder: förvirring, stor oreda, folksamling, rusning, trängsel. Stormigt bråk eller uppträdande, tumult. (källa)
9. Kemi (arabiska: كيمياء latin: chem (kēme), ordets etymologi är dock omtvistad) är en naturvetenskap som studerar materia, och dess sammansättning, uppträdande, struktur och egenskaper, såväl som de ändringar den genomgår vid kemiska reaktioner. Kemin undersöker olika typer av atomer, joner, molekyler, kristaller och andra tillstånd av materia, antingen för sig eller i kombination, vilka involverar begreppen energi och entropi i relation till spontaniteten hos kemiska processer. (källa)