Vad betyder och hur uttalas upptryckt
Upptryckt uttalas upp|tryckt.
Ordformer och varianter av upptryckt
Upptryckt är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet upptryckt
De stora körtlar som finns på lårets insida hos flera andra ödlor saknas vanligen hos agamer. Kroppsformen står i förhållande till levnadssättet. De arter som lever på marken har en nedtryckt kropp och de som lever i träd en upptryckt kropp. Annars är gestalten mycket olika på grund av de olika levnadssätten. Liksom flera andra ödlor är de flesta agamer insektsätare. Några arter livnär sig av gräs och frukter och andra har en blandad diet.
Olsen var knappast någon betydande pedagog, men en mycket litterärt intresserad man. Detta kommer till uttryck i bland annat hans avhandling om Digteren Johannes Ewalds Liv og Forholde (1835) och hans förträffliga biografi över ungdomsvännen Poul Martin Møller (i 3:e bandet av Efterladte Skrifter 1843, också upptryckt i de följande upplagorna). År 1838 blev Olsen ordförande för Trykkefrihedsselskabet och 1839—1841 var han redaktör för Dansk Folketidende.
Genom att luta starkt mot katolicismen ingot han en egendomlig ställning på den ö där han föddes, och blev därigenom inblandad i åtskilliga konflikter. Som författare gjorde han sitt namn känt främst genom den av gammaldags språkton färgade romanen med handlingen förlagd till 1600-talet Maria Schweidler, die Bernsteinhexe (1843), som under senare tid upprepade gånger har blivit upptryckt bland annat hos Reclam, och som dramatiserades av Laube. Det lyckedes länge Meinhold att hålla sitt författarskap till boken dolt och utge den för ett äkta historiskt dokument. Också Sidonia von Borck, die Klosterhexe, som utkom några år senare, väckte uppmärksamhet. Dessutom skrev Meinhold ett romantiskt epos Sankt Otto och den romaniserade romanen Der getreue Ritter, som dock utkom först efter hans död. Hans Gesammelte Schriften utgavs i sju band (1846—47).
The Guru Papers, eller som den snart kom att heta: Guru Papers (ibland förkortad GP), var en stenciltidskrift som kom ut med 10 nummer mellan 1972 och 1975, först som gratistidskrift upptryckt på stencilmaskiner i hemlighet på olika gymnasieskolor i Linköping och mot slutet som en tidskrift med bas i Stockholm och med prenumeranter. Initiativtagare var Lauri Perälä och Jan Meiland som tillsammans med de senare medlemmarna Bruno K. Öijer, Leif Elggren, Per Paulsson, Kjell Furberg och Lars Fridh utgjorde den första redaktionen. Utgångspunkten för tidskriften var ett arkiv som Perälä hade skapat i sin lägenhet och som han kallade Arkiv över det mänskliga livet. The Guru Papers fick senare tillägget Folket i skrift och initialt publicerades allt material som kom in till tidningen anonymt. Anslaget var anarkistiskt och i det andra numret uppmanade redaktionen alla att sända in material.
