Urkund Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet urkund

1. Ett kontramärke är ett bevis på att man har betalat en avgift, till exempel för en resa, ett inträde eller garderobsavgift. Kontramärket kan vara en biljett eller en talong, alltså ett kvitto som styrker att man har rätt att ta del av det som avgiften gäller. Ordet är ålderdomligt, men förekommer i regel- och lagtexter, till exempel lagen om urkundsförfalskning och förvanskning av urkund. (källa)
2. Människor har bott länge på platsen, som framgår inte minst av det vikingatida båtgravfältet vid Norsa. Vid Köping har en gammal handelsplats legat. Den nämns första gången i en urkund av år 1257, då det hölls ett biskopsmöte på platsen. Som stad är Köping känd sedan 1349 då dess stadssigill åberopas i ett brev. Vid Köping låg fogdefästet Köpingshus, nämnt första gången år 1375 och förstört av Engelbrekt Engelbrektssons uppror 1434. Köpingshus återuppfördes på 1580-talet under Johan III:s regeringstid. Karl IX fortsatte arbetet men senare upphörde arbetet och borgen fick förfalla. På 1660-talet fanns bara ruiner kvar. Lämningar fanns kvar till dess järnvägen anlades. Ännu på 1400-talet förekommer namnet Laglösa kiöping, vilket torde syfta på att handelsplatsen inte hade några privilegier. (källa)
3. Lucka nämns 1320 för första gången i en urkund, men 13 år tidigare ägde intill orten ett betydande slag rum som senare fick namnet Slaget vid Lucka. Här vann enheter under ledning av Fredrik I av Meissen (huset Wettin) mot soldater under ledning av kungen Albrekt I av Tyskland. På grund av segern var huset Wettin fortfarande oberoende av huset Habsburg. (källa)
4. Uttrycken promulgation, publikation, sanktion etc. används än idag om åtgärder, som avser att göra en lag gällande och kungöra den till efterlevnad, orden används dock inte i en betydelse, som fullt motsvarar den ovan anförda. Med promulgation menas utfärdandet av en i behörig ordning antagen och som sådan formellt konstaterad (sanktionerad) lag genom dess fixering i en vederbörligen undertecknad och beseglad urkund, vilken även i yttre måtto objektiverar beslutet som en bindande förklaring av statsviljan (lagstiftarens vilja). (källa)
5. Tro är ofta ett grundelement i det religiösa livet som innebär att föreställningar om det transcendentala erkänns som sanna, dels tillit till en eller flera gudar. Trons visshet härrör från en eller flera gudomlig varelsers auktoriteter och trovärdighet. Enligt Martin Luther skulle en tro utan sådan grund vara bara en godtrogen tilltro och förtroende. Denna tillit är en väg till frälsning, som i kristendom och islam. I andra religioner finns det andra vägar, som lydnad till lagen, i judendom, eller insikt och kännedom om världens väsen, i buddhism. Inom mystikens grenar intar insikten och kunskapen trons plats, i motsats till förnuftsreligion. En förvrängd form av tro är övertro eller vidskeplighet. Bokstavstro innebär tro på den exakta ordalydelsen hos en text, vanligen en religiös urkund. (källa)
6. Urkund (från tyska Urkunde, fornhögtyska urchundi = kännedom, kunskap), egentligen en av myndighet eller enskild person till kännedom (ty. zu urkund) eller bestyrkande av en sak utfärdad skrift, till exempel kungligt brev, fördrag, domstolsutslag, grundläggande handling för ett bolag eller inrättning ("stiftelseurkund"), kontrakt, gåvobrev, testamente, i allmänhet källskrift. (källa)