Urna Synonymer Betyder Uttal

• kruka
• kärl

Hur används ordet urna

1. De huvudsakliga gravskicken genom tiderna har varit jordbegravning, placering i gravkammare, vattenbegravning, kremering följt av nedgrävning av askan i en urna eller askutströende, utläggande av lik, samt efterbegravning. (källa)
2. Till ansvar för brott mot griftefriden dömes den som obehörigen flyttar, skadar eller skymfligen behandlar lik eller avlidens aska, öppnar grav eller på annat sätt gör skada på kista, urna, grav eller något annat vilorum för de döda. "Brott mot griftefrid" är ett brott som har straffskalan böter eller fängelse i högst två år enligt brottsbalken 16 kap. 10 §. (källa)
3. Ett kolumbarium är ett gravvalv med nischer avsedda för förvaring av de gravurnor i vilka de kremerade avlidnas aska finns. I en nisch kan det finnas möjlighet att förvara mer än en urna. Namnet kommer från latinets columbarium, som betyder duvslag. (källa)
4. De flesta kremeringsugnar, incineratorer, drivs med brännolja, och temperaturen i ugnen rör sig mellan 700 och 1250 °C när kroppen förbränns. Av en normalstor människa blir det drygt 3 till 5 kilo kalcinerat skelett kvar. Detta läggs i en kvarn som kallas askberedare (efter att eventuella metallproteser silats bort). Fraktionerna, som efter malningen kallas för aska eller stoft, är en jordartsmetall med en diametern på 0,06 – 2,5 mm och påminner om grovsand. De samlas upp i en urna för gravsättning i en familjegrav, en urngrav eller minneslund. Vid full drift kan i en krematorieugn kremeras fyra till sex döda per dag. (källa)
5. Kremering, likbränning eller eldbegängelse, är ett alternativ till jordbegravning. Drygt 60% av kroppen består av vatten, runt 33% av olika organiska ämnen och cirka 6% av mineralämnen. Själva kistan, som också förbränns under kremeringen, består till största delen av organiska ämnen men innehåller även mineraliska ämnen (askämnen). Det som är organiskt, övergår först till flytande form och sedan till heta gaser. Till gaserna tillförs syre (vanlig luft som innehåller 20,9% syre) via en fläkt, för att få en effektiv förbränning med eld. De organiska ämnena oxideras genom förbränningen och avgår som avgaser. Det som återstår i fast form efter processens slut är de mineraliska ämnena, rörande främst från skelettet. De har genomgått en termodynamisk process kallad kalcinering,. där skelett och andra mineralämnen (askämnena) som finns i kistans trä kalcineras. I Sverige kallas detta stoft för aska, vilket vissa anser är missvisande. Först efter att den så kallade askan malts ner till ett slags sand med max 2,5 mm kornstorlek, med hjälp av en askberedare, är det möjligt att strö den för vinden eller lägga den i en urna. Den kemiska termen för kvarlevorna är calcine (kalciumaska). (källa)
6. Ett benhus eller ossuarium (av latin os, "ben", "benknota") är en urna, sarkofag, brunn, rum eller separat byggnad, där benen efter en eller flera avlidna förvaras, oftast synligt. Kroppen efter de avlidna gravsätts först och efter en tid tas benen upp och flyttas till sin slutgiltiga plats, en anledning är platsbrist. Benen kan stuvas på ett effektivare sätt om de tas upp ur en kista och gravplatsen blir ledig. Även när man hittat ben från tidigare begravda när man grävt nya gravar har de ibland placerats i benhus istället för att läggas tillbaka. Ossuarier har använts i bland annat zoroastrism, judendomen och Romersk-katolska kyrkan. (källa)
7. Urna (begravning) – det kärl som används att transportera askan av en avliden efter kremering. (källa)